För alla människor, med undantag av de så kallade "invigda", är livet ett mysterium. Ja, för alla de oinvigda är dessa "invigda" väsen också ett mysterium, som de har svårt att tro på. Ja, de flesta kommer nog att påstå att dessa väsen lever i en påhittad värld, en fantasivärld. Men då det trots allt är dessa väsen som alltid har skänkt människorna deras högsta kulturfundament eller den moraliska bas som skapar grunden för deras religion, idealism, lagar och uppförande, har man aldrig kunnat och kommer heller aldrig helt att kunna ignorera dessa invigda väsens speciella mentalitet eller uppfattning om livet. Man har därför varit tvungen att ge dem predikatet "mystiker". De är mystiker därför att de avslöjar mentala företeelser som vanliga människor inte är i besittning av och som de inte alls kan förstå utan att befinna sig på ett visst intellektuellt utvecklingsstadium.

Det har naturligtvis levt många väsen som har haft en lokal invigning. Alla de väsen som under sin tid blev invigda, och som enligt denna invigning fick predikatet kungar, var sådana lokalt invigda väsen. De invigdes i vissa lokala psykiska företeelser och problem som det var absolut nödvändigt för dessa väsen att känna till, för att därigenom kunna regera de underkuvade folken på ett sådant sätt som var nödvändigt för dessa folks vidare utveckling fram mot en kommande invigning en gång i en avlägsen framtid. Denna invigning gav inte dessa väsen det så kallade "kosmiska medvetandet", där väsendet har blivit ett med "vägen, sanningen och livet", och för vilket det allra högsta handlingssättet är den organiska och därmed den totala kärleken till nästan. Alltså kärleken till de levande väsendena utanför parnings- eller äktenskapskärleken, den kärlek som innebär att man hellre själv vill lida än att ens nästa ska lida, ja, till och med inte är rädd för att gå i döden, om man därigenom kan skapa lycka och välbefinnande för denna nästa eller andra levande väsen. För västvärlden framstår världsåterlösaren Kristus som ett sådant totalt invigt väsen. Hans invigning överstrålade i hög grad den invigning som forntidens invigda kungar och överstepräster var i besittning av. Ja, så hög är denna kristusinvigning eller kristusmentalitet, att den inte på något som helst sätt kan överträffas. Ingen kan komma högre än att uppleva sig som ett med livet, ett med världslagarna, ett med medväsendena eller ens nästa, ett med livsvägen, sanningen om livet och därmed med själva livet och dess upphov: Gudomen eller Fadern.

Att en sådan mentalitet går över huvudet på alla de människor som i dag har en mentalitet full av materialistiskt vetande eller upplevelser från det förnimmelseområde, i vilket de kan förnimma med hjälp av materiella sinnen, är förståeligt. Att de kan förnimma materiellt betyder inte att de kan förnimma immateriellt, eller sådana företeelser som för väsendenas organiska struktur ännu förekommer på ett immateriellt plan. De är ju väsen som har lämnat trons eller den religiösa instinktens plan, vilket i sin tur vill säga ett plan där instinkt och känsla inte påverkas av intelligensmässig stadfästelse. På detta trosstadium är människorna ännu på sätt och vis kosmiskt levande. "Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." Dessa väsen lever ännu på resterna av ett tidigare kosmiskt spiralkretslopps kosmiska medvetande. Instinkten är ingenting annat än ett degenererande kosmiskt medvetande från en sådan tidigare spiral.

Men denna tidigare spirals kosmiska medvetande måste liksom all annan energimanifestation följa sin kretsloppslag. Och vi kan följa ett sådant tidigare kosmiskt medvetandetillstånd genom de levande väsendenas instinkt. Alltså får vi genom denna instinkt ett slags odödlighetsbevis. Det är denna det kosmiska medvetandets degeneration som i Bibeln uttrycks som Guds straff på grund av synden. Denna degeneration utgör ju den död som skulle bli resultatet av ätandet av kunskapens träd. Efter denna det kosmiska medvetandets död, måste det ju komma ett slags utestängande från de kosmiska tillvaroplanen. Det måste komma en materialistisk tillvaro, ett tillstånd, i vilken individen tror sig vara fullständigt ett med det skapade. Skaparen, vilket vill säga det levande väsendet självt, blir något dödligt, något som precis som alla andra skapade företeelser har blivit till och återigen ska förgås. Det levande väsendet befinner sig således i kretsloppets vinterzon.

Vi ser ju att denna materialism inte på något som helst sätt har kunnat fullända kulturskapelsen. Det stämmer att den för närvarande på en massa områden har visat sig ha en förmåga att låta elementen arbeta för sig, men då väsendena är kosmiskt döda, faller deras materialistiskt förskönade naturtillgångar hela tiden samman, sönderslitna av mentala föreställningar som fullständigt har tagit väsendenas vilja och begär i sin makt. Människorna behärskar inte föreställningarna, utan låter sig behärskas av föreställningarna. Till vilken nytta är det att man kan behärska de fysiska elementen, när man inte är suverän, inte har fri vilja, utan endast är en kastboll för psykiska element, vilket vill säga tankar, föreställningar, uppfattningar eller åsikter? Vad är det som dikterar människorna till att dräpa och mörda, att förfölja och undertrycka medväsendena? Är det inte föreställningar? Men är inte föreställningar psykiska element – naturkraften på det psykiska området? Men varför i hela världen då inte ta upp kampen mot dessa element? Nu har vi ju paraplyer, tält och uppvärmda hus att sätta emot de fysiska elementen. Man har stora kraftmaskiner, i vilka man låter de fysiska naturkrafterna arbeta för sig. Man har stora kemiska laboratorier och andra former av försöksstationer för att hela tiden utöka sin kunskap och sin överlägsenhet gentemot de fysiska naturkrafterna, och man har lätt för att övervinna dessa krafter. De är absolut inte längre något problem för människorna.

Det enda som nu har blivit ett problem, är berövandet av fri vilja eller friheten att njuta fullt ut av det materialistiska herradömet över den fysiska materien, som människorna har tillägnat sig. Detta berövande av frihet är inte de materiella krafterna, det är de psykiska krafterna. Människorna tänker inte på att de inte endast lever i en materialistisk fysisk värld, de lever också lika mycket i en psykisk värld. De lever således i två världar. Dessa båda världar är högst olika och kan inte förnimmas med samma sinnen. Man kan inte se den psykiska världen direkt med de fysiska ögonen och inte höra samma psykiska värld med de fysiska öronen, eller kort sagt: man kan inte förnimma den psykiska världen med de fysiska sinnena. Här krävs det psykiska sinnen, liksom det krävs fysiska sinnen för att förnimma den fysiska världen. Har människorna då sådana psykiska sinnen? Ja, absolut. Vad tjänar annars det materiella upplevelserna till? Den psykiska världen är ju inget mindre än vår egen tanke- eller föreställningsvärld, med andra ord vår mentalitet eller vårt medvetande. Detta medvetande är alltså uppbyggt av sinnesintryck. Sinnesintrycken blir tankar, tankarna byggs upp eller kombineras i föreställningar, föreställningar blir till tro eller kunskap, kunskap frigör väsendena från falska föreställningar och ger dem ett liv med riktiga föreställningar. Riktiga föreställningar åstadkommer ett riktigt beteende och därmed den riktiga upplevelsen, som i sin tur är detsamma som ett fullkomligt, harmoniskt uppträdande, alltså ett liv med kosmiskt medvetande.

För att gå till botten med livsmysteriet eller livets gåta, måste man alltså lära sig förstå att livet inte endast utgör en materialistisk, utan också en immateriell eller andlig värld. Livet är inte endast materia, utan det är också medvetande eller ande. Men bakom materia och ande existerar det som upplever och konstaterar materia och ande. Materia utan ande är detsamma som livlöshet, och ande utan materia är också stillhet eller något icke-manifesterat. Bägge delarna är en omöjlighet och förekommer aldrig någonsin vid något som helst tillfälle under hela spiralkretsloppet. Det finns däremot en epok där materien är i övervikt och anden är latent, liksom det finns en motsvarande epok där anden är i övervikt och materien är latent. Men det är ju endast det som är fallet överallt i livets alla kretsloppsmanifestationer. Vi har vinter, där materien är i övervikt och livet slumrar, och vi har sommar, där livet eller anden är i övervikt, och vintern eller döden slumrar.

Vad gäller den jordiska människan, har hon ju uppnått ett stadium där hon besitter en mycket stor kunskap på det materiella planet. Det betyder i sin tur att hon bär på en mycket stor mängd föreställningar, men alla dessa handlar om materia, om fysiska krafter, mått och vikt. Hon är helt och hållet inställd på dessa krafter, på dessa fysiska mått- och vikttillstånd. Och alla hennes handlingar dikteras utifrån fysiska mått- och vikttillstånd. Men denna kunskap visar sig vara alltför liten, därför att hon samtidigt lever i en psykisk värld som också består av element, starka krafter som kommer att fjättra henne, ja, precis på samma sätt som den fysiska vinterkylan, psykiskt sett gör så att människor fryser ihjäl. Detta blir ju till ett faktum genom det allas krig mot alla, som nu har lagt så oändligt mycket av mänsklighetens kulturella skapelser i ruiner och fört miljoner och åter miljoner av de främsta av mänsklighetens ungdomar och män till slagfälten och gaskamrarna, som endast är de obehärskade och okontrollerade psykiska eller mentala krafternas slaktbänkar, jordskalv och naturkatastrofer. Krigets dödsoffer, invalider och ruinhopar beror inte på fysiska naturkatastrofer, de beror inte på vapen, kanoner, maskingevär eller andra resultat av en av jordmänniskan uppfunnen raffinerad mordteknik eller dräpande kemi. De beror uteslutande på den psykiska världens element som människorna ännu inte har fått under kontroll.

Medan människorna lever som enastående, suveräna behärskare av de rent fysiska krafterna, lever de som den psykiska världens stenåldersfolk, ömkligt vidskepliga och rädda för verkligheten, trots att denna verklighet i sig själv är helt gudomlig, ja, är själva kärlekens kulmination. Men de får alls inte ta del av denna väldiga kärleksmanifestation från naturens sida, därför att deras egen naivitet, okunskap och övertro helt och hållet gör dem till slavar eller kastbollar för dessa krafter. Att dessa psykiska krafter inte är något onaturligt eller overkligt, inte är några psykopatiska fantasifoster, blir till ett faktum genom den omständigheten att vi inte kan förneka vårt eget medvetandes existens. Vi kan inte förneka att hela vår mentala inställning till den fysiska världen blir avgörande för vårt mellanhavande, vår växelverkan med denna värld. En arkitekt eller en ingenjör kan ju inte skapa ett fysiskt verk, vare sig det är stort eller litet, utan att först ha upplevt det som en tanke eller idé i sitt medvetande. Gör sig detta förhållande på det hela taget inte också gällande i vilken annan situation som helst, i vilken vi ska ta ställning till den yttre materiella världen? Utgör en förälskelse, ett äktenskap, en skilsmässa inte just sådana yttre verkningar av en inre världs energi och kraft i form av föreställningar? Är inte vrede, hat, förföljelse, precis samma resultat av individens inre föreställningsvärld? Allt i det mänskliga upplevelse- och ödesuppbyggandet handlar alltså om skapandet av föreställningar. Så varför inte sätta igång med att undersöka dessa förställningars eget tillvaroplan? För på detta plan bestäms ju individens hela upplevelsemöjlighet och livsöde och inte på det fysiska planet. Det är lika nödvändigt att föreställningarnas eller tankarnas plan kommer under kontroll som de fysiska krafterna. På samma sätt som människorna måste leva som naturmänniskor, som primitiva stenåldersfolk, tills de kunde behärska naturens materiella krafter, så måste de också leva som stenåldersfolk prisgivna åt död och lemlästning, svält och nöd, tills de kommer fram till att kunna behärska de psykiska krafterna, alltså tankarnas och föreställningarnas värld.

Det gäller alltså att komma till klarhet över de psykiska krafterna. Vad är då de psykiska krafterna? De psykiska krafterna är inte i en så överväldigande grad, som de flesta gärna vill tro, häxkonster och trolldom. De har absolut inte mer med mirakelkrafter eller övernaturliga företeelser att göra än de fysiska eller materiella krafterna. Individens behärskande av krafterna i kraft av det tekniska och kemiska kunnandet är lika stor magi, trolldom och häxkonst, ja, de är en lika stor ockult funktion som den av vetande och kunnande underlagda eller kontrollerade psykiska funktionen. Den största formen av magi är att kunna tygla sin föreställningsvärld, tygla sina begär, ja, att ha hela sitt psyke under kontroll så att det aldrig utbryter jordskalv eller sänds ut giftiga dödsbringande eller livssaboterande flammor från det. Det väsen som går runt bland jordmänniskorna med en fullständigt tyglad tankevärld och från vilket det därför aldrig kommer vrede eller hat, förtal eller annan livssaboterande verksamhet mot någon eller något, är själva världsfreden. Detta väsen har större makt i världen än all världens härar med deras dödsbringande teknik och kemi. Ett sådant väsen utövar den allra största magin i världen. Där detta väsen går fram över jorden, kommer freden att lysa och utstråla kärlek över allt och alla. Här ska väsendena inte dö, utan de ska leva.