M2368: Tre människotyper i skapandet av "Guds avbild" på jorden

M2368

Tre människotyper i skapandet av "Guds avbild" på jorden

av Martinus

1. Mänskligheten kan utplåna allt levande

Det är inte lätt för den vanliga människan att förstå det mörka öde som mänskligheten för närvarande befinner sig i. Vi kan ju inte komma ifrån att mänsklighetens nuvarande tillstånd innehåller så många farliga moment, att om det ankom på människorna själva, skulle det vara risk för att hela mänskligheten utplånades. Människorna är så långt utvecklade i teknik och kemi att de är i stånd att utplåna så att säga allt levande på jorden.

2. En högre makts bestämmelse och mål med mänskligheten

Men mänsklighetens makt och vilja är absolut inte det enda som bestämmer över livet på jorden. Mänskligheten har inte skapat jordklotet eller dess bana i rymden mellan stjärnorna. Den har inte bestämt jordklotets rotation kring sig självt och sålunda inte heller dess år, dagar och nätter, tid och rum. Den har inte heller bestämt jordklotets form, klimat, materia och atmosfär. Mänskligheten har inte heller bestämt dess kontinenter och hav, dess särskilda växt-, djur- och mikrolivsformer.

Är inte denna stora skapelseprocess logisk? Finns det någon av dessa i naturen förekommande skapade företeelser som inte i färdigt tillstånd är till glädje och välsignelse för levande väsen? Ja, är inte vår egen organism ett handgripligt, ovedersägligt bevis på att denna skapelseprocess är till hundra procent logisk? Är det inte genom den som vi kan höra, se, lukta, smaka, känna, tänka och skapa? Är det inte på samma sätt med djuren? Har inte också de en organism som i så hög grad som möjligt har uppbyggts och formats till att vara till största möjliga nytta i den särskilda livsform och natur som dess upphov för närvarande befinner sig i? Eftersom alla färdigskapade företeelser i naturen sålunda absolut är till glädje och välsignelse för levande väsen, blir det till faktum för den utvecklade forskaren att det är denna välsignelse för levande väsen som är målet med allt skapande, all tillvaro och allt liv.

3. Olyckor och lidanden är ett resultat av mänsklighetens ej färdiga tillstånd

Att det icke desto mindre här på jorden förekommer så många företeelser eller skapelseprocesser som till synes inte är till glädje och välsignelse för levande väsen, men till mycket besvär och stort lidande, ja, rent av är ett sabotage av livet och i allra högsta grad ser ut som en förbannelse, så kan orsaken omöjligt vara annan än att det är ett resultat av ej färdiga tillstånd och företeelser. Att människorna ljuger, bedrar, stjäl, plågar och besvärar sin nästa, för krig, torterar, lemlästar, mördar och dräper och själva är olyckliga, befinner sig i lidande och sorg, invaliditet, nöd och elände, har uteslutande sin rot i att deras mentalitet eller andliga struktur absolut inte är färdig. Den har inte nått det färdiga stadiet, där dess upphov till hundra procent kan vara till glädje och välsignelse för levande väsen eller uppfylla "att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv", vilket i sin tur är detsamma som att vara "Guds avbild, honom lik".

4. Man är själv den djupaste orsaken till sitt eget öde

Att bli "Guds avbild, honom lik" är målet för den långa utvecklingsprocess som mänskligheten befinner sig i, vilket blir till faktum för den mogne forskaren genom alla de många i kronologisk ordning förekommande utvecklingssteg som jordens människor befinner sig på. Vi ser att dessa utvecklingssteg sträcker sig alltifrån den primitiva naturmänniskan och gradvis fram till de i humanitet och intellektualitet mest framskridna kulturmänniskorna. Vi ser att dessa utvecklingssteg går mycket fint och omärkligt över i varandra. För att förstå detta måste man naturligtvis lära sig förstå återfödelsens eller reinkarnationens princip, som gör att utvecklingen sker genom en lång rad fysiska jordeliv. Genom att förstå reinkarnationens princip kommer man också till förståelse av människornas ödesskapande och inser att man själv är den djupaste orsaken till sitt eget öde. Man kommer alltså här att förstå att mycket av ens nuvarande öde har man själv utlöst orsaken till i tidigare liv och att man sålunda själv är sitt eget ödes herre.

5. Tre människotyper som präglar den jordiska mänsklighetens öde av i dag

Att de levande väsendena ska genomgå så många lidanden och så mycket livsmörker som fallet är, beror på att de genom de därav uppkomna erfarenheterna ska få visdom och förstånd att utlösa de orsaker som kan framkalla de verkningar som är ett lyckans och glädjens öde eller det helt sanna och verkliga livsljus som gör väsendet till "Guds avbild, honom likt".

I det följande ska vi utifrån det som ovan sagts se på tre människotyper som i dag enligt sitt särskilda tillstånd präglar den jordiska mänsklighetens öde. Upplysning om dessa tre särskilda människotypers medverkan i detta mänsklighetens öde kan möjligtvis vara till gagn för många av de människor som söker sanningen om livet och orsaken till den utbredda krigs- och upprustningsatmosfär som i dag saboterar en stor del av den jordmänskliga lyckan och glädjen över att vara till.

6. Ett levande upphov bakom alla naturens skapelseprocesser

Vi har redan i det ovanstående sett att den stora skapelseprocess som vi är omgivna av, till hundra procent är logisk. Denna process, som också omfattar människornas förvandling till färdiga väsen, har endast till syfte att vara till glädje och välsignelse för levande väsen. Eftersom det finns ett sådant syfte med hela denna naturens väldiga eller gigantiska skapelseprocess, blir det till faktum för den mogne forskaren att det finns en önskan eller en vilja att föra denna plan fram till seger. Men då det finns en vilja, blir det till faktum att det finns ett upphov till denna vilja. En vilja är inte någonting självständigt, som kan hänga fritt i luften eller vara resultat av något "ingenting". Vi ser att den utgör en logisk plan, men en logisk plan kan endast vara resultat av tänkande, och tänkande kan i sin tur endast finnas som uttryck för mentalitet eller medvetande. Den vilja som naturens skapelseprocesser utlöser, gör det alltså till faktum för den mogne forskaren att det finns vilja, tanke och därmed ett tänkande och medvetet upphov bakom naturens skapelseprocesser och därmed också bakom den samlade mänsklighetens skapelseprocesser och dess därigenom utlösta ödestillstånd.

7. En ny världskulturs födelse

Denna vilja står alltså över människornas skapelseprocesser, och eftersom det redan har blivit ett faktum för oss att dess mål är att omskapa jordens människor till att framträda som Guds avbild, honom lika eller den allra högsta formen av lycka och glädje över att vara till, behöver vi alltså inte lyssna på de många jordmänskliga uttalandena om mänsklighetens utplåning eller jordens undergång eller räddningsprocesser utförda med hjälp av flygande tefat och människor från andra planeter. Likaså behöver man inte heller vara rädd för jordklotets undergång genom någon av planetbanornas konstellationer i förhållande till varandra, såsom vissa astrologer och mystiker nu för tiden förkunnar för människorna. Det är riktigt att planeterna för närvarande befinner sig i en mycket sällsynt konstellation i förhållande till varandra och att de genom sin utstrålning av kraft har ett större eller mindre inflytande på varandra, som absolut endast är av ett medverkande gynnsamt inflytande på jordens liv, såvida ingen av planeterna kommer ur sin normala bana, vilket det för närvarande inte föreligger någon risk för. Jorden är visserligen inne i en mörkrets kris, men denna kris är inte ett onormalt tillstånd. Det ingår i Gudomens skapelseplan att låta människorna uppleva verkningarna av sina felaktiga handlingar. Men detta mörkertillstånd är ju just födslovåndorna inför en ny världsepok, som redan på många områden har tagit sin början.

8. Vad som kommer att ske i den nya världsepoken

I denna nya epok kommer alla krig, all nöd och allt elände efter hand att avskaffas. Mänskligheten kommer att bli Guds avbild, honom lik. Alla jordens stater kommer att förenas till ett rike, och mänskligheten kommer att bli en hjord och en herde. Mänsklighetens religiositet kommer då inte längre att baseras på instinkt eller ren tro, utan på vetenskap, fakta och verklighet. Alla vågar erkänna Guds liv, som är uppenbarat överallt och i alla.

9. Vilka som kommer till lösningen av mänsklighetens öde

Hur kan man nu veta att detta verkligen ska bli slutfacit på den jordiska mänsklighetens öde? Det är inte så svårt att komma till insikt om detta om vi undersöker eller betraktar mänskligheten. Vi kommer då, såvida vi inte på grund av den religiösa instinkten ännu är bundna till de traderade religiösa dogmerna, som ju endast är avsedda för trons och inte vetenskapens människor, och inte heller är bundna till materialismen, men är humant utvecklade, inte att kunna undgå att finna den lösning på mänsklighetens öde som ovan omtalats.

10. Natur- eller djurmänniskan

Om vi sålunda betraktar mänskligheten, kan vi inte undgå att få bekräftat det faktum att dess människor befinner sig på en skala av utvecklingssteg som sträcker sig alltifrån primitivitet fram till en viss grad av intellektualitet, vilket åter också kan uttryckas som en utvecklingsepok från "naturmänniska" till "kulturmänniska". Eftersom jordens mänsklighet består av ett mycket stort antal "naturmänniskor", vilket vill säga människor som huvudsakligen har levt sitt liv i djungeln och är så långt efter i utveckling att de först nu här i det tjugonde århundradet håller på att införas i den moderna kulturen, så är denna kultur naturligtvis helt ovan och besvärlig för dessa människor. De har genom alla sina tidigare liv levt i en livsform som nästan uteslutande liksom djurens baserades på instinkt. Denna instinkt sade dem att det fanns osynliga makter. I sin fantasi eller sina föreställningar uppfattades dessa som andar, gudar och djävlar. Dessa föreställningar blev gemensamma auktoritära, religiösa dogmer, lagar eller rättesnören för flera stammar. Dessa människor har ännu mycket gemensamt med djuren. Deras medvetandefunktioner befordras huvudsakligen av instinkt- och tyngdförmågan. Tyngdförmågan utgör här bland annat deras krigsförmåga och förmåga att dräpa, eftersom deras känsla ännu är utan någon verklig human reaktion. De lever därför i krig, hat och hämnd. Deras intelligensförmåga är mycket ringa, nästan latent. De har därför ingen vetenskap och lever alltså i en primitiv aningsvärld och övertro. Deras fysiska redskap eller hjälpmedel i det dagliga livet är mycket ringa och primitiva. Denna människotyp är ännu att uppfatta som en "djurmänniska".

11. Orsaken till ett oblitt öde för kulturmänniskorna

En stor del av jordens befolkning tillhör ännu denna kategori av djurmänniskor, och den övriga befolkningen på jorden har blivit beroende av dessa naturmänniskor, eftersom deras liv har infiltrerats i varandra. Då kulturmänniskorna genom sin överlägsna intelligens och sina överlägsna krigsvapen har förnedrat dessa människor och erövrat deras länder och berikat sig genom att förtrycka dem, framstår det här som en självklarhet att denna avvikelse från nästankärlekens väg i förhållandet till dessa den jordiska mänsklighetens minsta väsen blir en outplånlig orsak till ett oblitt öde för de ifrågavarande kulturmänniskorna själva en bra bit framöver. Kulturmänniskorna har alltså genom sin särskilda mentalitet och livsuppfattning själva skapat orsaken till ett ogynnsamt kommande öde.

12. Den vanliga moderna kulturmänniskans mentalitet

Vilken skillnad är det då mellan den så kallade moderna krigsinställda "kulturmänniskan" och "natur-" eller "djurmänniskan"? Det som har höjt "kulturmänniskan" upp från "djurmänniskomentaliteten" är endast och allena hennes längre komna utveckling i intelligens. Vi måste här fästa uppmärksamheten på att det under begreppet "kulturmänniska" förekommer två slags människotyper. De skiljer sig från varandra genom att den ena har kommit längre i utveckling än den andra. Vi ska först se något på den typ av människor som är de mest utbredda och som är den styrande eller härskande makten inom mänskligheten. Mentaliteten hos denna vanliga moderna kulturmänniskotyp befordras i stor utsträckning genom en degenererande instinkt och en intellektualiserad tyngdenergi och är ännu i sitt värsta framträdande nästan utan human känsla. Den degenererande instinkten, som i själva verket befordrade deras religiositet, som i sista hand stimulerades i human riktning av den kristna och de andra humana världsreligionerna, förlorade efter hand auktoritet.

13. Varför människorna blev materialister och gudlösa

Detta berodde i särskild grad på människans på detta utvecklingssteg starkt växande intelligens. De vägledande religiösa dogmerna var inte avsedda för människor med starkt framträdande intelligensutveckling och forskardrift. De var här långt ifrån tillfredsställande, ja, de var rent av oacceptabla. Människan förlorade därmed förmågan att tro på något som inte direkt kunde bevisas för intelligensen som realistiskt faktum. De religiösa absoluta faciten kan inte bevisas för intelligens allena. Det krävs utveckling av ytterligare en förnimmelseförmåga, som ännu ligger långt från dessa människors utvecklingssteg, och de blev därför materialister.

14. Människorna har fått en gigantisk makt över naturens krafter

Materialisterna hade för mångas vidkommande helt förlorat förmågan att tro på varje förklaring på livets högsta andliga facit. De blev gudlösa, men rena giganter i intelligensmässig kunskap och förmåga. Jag behöver inte här komma in på den kolossala mängd praktiska, tekniska och kemiska tillgångar som intelligensmänniskan eller den så kallade vetenskapen har gett människorna. De har därmed fått herravälde över krafter som är miljontals och åter miljontals gånger starkare än det finns behov av. Utan detta jätteöverskott av krafter kan världen mycket väl bli en helt fullkomlig planet, på vilken det varken kan utlösas krig eller ofred, en värld där alla älskar alla i stället för som nu där alla är i krig med alla. Vad ska nu människan med denna jättekoloss av krafter till, i förhållande till vilken hon själv nästan endast kan betecknas som ett lilleputtväsen? Det är som att tänka sig att en fluga har fått förmåga att spränga ett hus i luften. Hur hanterar nu lilleputtmänniskan denna gigantiska kraft som hon har blivit herre över? Hur en människa använder sin makt blir avhängig av hur hennes mentalitet eller medvetande är sammansatt. Som vi kan se av den i dag rådande världspolitiken, utlöses den av människor vilkas medvetande huvudsakligen är sammansatt av instinkt-, tyngd- och intelligensenergi, men med en känsla som inte rymmer någon särskilt human energi. Detta utesluter inte att det inom världspolitiken finns människor med human känsla, men dessa har inte makten. De är inte de ledande. De kan på sin höjd endast bidra till att mildra den av instinkt-, tyngd- och intelligensmänniskan befordrade hårda, egoistiska nationella krigspolitiken, som i värsta fall till hundra procent sker på bekostnad av andra folk och stater.

15. Djävulsmedvetande

Världen har i själva verket upplevt de mest lysande exempel på den inhumana instinkt-, tyngd- och begynnande intelligensmänniskans diktatoriska regeringsform. Har vi inte sett en sådan regeringsform krossa all moral, religion, frihet och allt självständigt tänkande till ett fullständigt maktlöst tillstånd? Har vi inte sett den tortera och plåga människor till döds i koncentrations- eller dödsläger? Ja, har vi inte sett den ha som mål att rent av utrota ett helt folk från jordens yta? Har vi inte i ett annat fall sett hur instinkten och den intellektualiserade tyngdenergin och inhumana känslan utlöste fullständig fasa, död och undergång över två stora miljonstäders befolkningar? Män, kvinnor, barn, familj, vänner och bekanta blev alla utplånade eller överlevde med de mest fruktansvärda smärtor, de mest hjärtskärande invaliditeter, obotliga sår som hölls vid liv av en permanent gnagande eller brännande radioaktivitet i dessa väsens organismer.

Orsaken till kriget och det därav följande lidandet och mörkret var alltså en människotyp med en särskild kombination av de mentala energierna i psyket. Som vi tidigare har omtalat, har dess religiösa instinkt degenererat, vilket vill säga att den inte är i stånd att tro på de religiösa vägledande föreskrifterna om kärleken till nästan. Därnäst är tyngdenergin, det vill säga hat- och vredesenergin mer eller mindre den ledande i mentaliteten. Eftersom människor av denna typ ännu endast har primitiv känsla, är de i motsvarande grad inhumana. De är mycket egoistiska och blir mycket lätt förnärmade och kan nästan inte förlåta en förnärmelse, men är däremot mer eller mindre benägna att vedergälla eller hämnas denna. Eftersom deras intelligens är mer eller mindre långt framme i utveckling, har de blivit i stånd att intellektualisera sitt handlingssätt till förmån för sin egoistiska tillfredsställelse. Det är människor av denna typ som har lett länderna in i krig, har förtryckt andra folk och utnyttjat deras naturtillgångar. Denna typ i renodlad form har inga som helst skrupler. Den har inget samvete, den har ingen högre moralkänsla, liksom den inte heller har human känsla. Den är alltså i stånd att använda den mest förfärliga tortyr och de mest hänsynslösa metoder för att få sitt inhumana begär tillfredsställt, vad så än denna tillfredsställelse måtte kosta andra människor av sorg, lidande, död och undergång. En sådan människotyp är absolut inte någon verklig kulturmänniska. Det som i särskild grad höjer henne upp över naturmänniskan är alltså hennes begynnande intelligensförmåga. Eftersom hon är inhuman och gudlös, kan hon endast använda sin intelligens till att utlösa sitt hat eller sin vredesenergi och till att tillfredsställa sina egoistiska och människofientliga begär. Hon hyllar därför all militarism och krigföring, upprustning och skapandet av de mest förfärliga kärnvapen eller atom- och vätebomber. En människa med denna mentala struktur är som tidigare nämnts inte någon verklig kulturmänniska. Hon är inte heller en naturmänniska, därtill är detta väsen alltför överlägset i materiell kunskap och förmåga. Eftersom hon hyllar principerna om makt, tortyr, förtryck och utplåning i förhållandet till sina fiender, är hon helt emot de allra högsta religiösa lärosatserna eller föreskrifterna, som går ut på att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. En människotyp som på detta sätt befinner sig i motsatsförhållande till livets allra högsta uppträdande, uppträdandet som Guds avbild, kan endast betecknas som "djävulsmänniskan".

16. Freds- eller begynnande kristusmänniskor

Det är inte svårt att se att denna djurmänniskotyp aldrig någonsin kan skapa fred i världen. Därtill behövs en helt annan människotyp. Men denna andra människotyp har redan för länge sedan börjat visa sig. Den är inte så talrik som djävulstypen, som ju förekommer i en mycket stor och överlägsen majoritet. Utan denna nya människotyp skulle djävuls- eller krigsmänniskan ha skapat ett ragnarök eller en domedagsepok som skulle ha varit ännu värre än den som människorna nu befinner sig i. Det finns alltså tre människotyper inom den jordiska mänskligheten. De är inte skarpt avgränsade från varandra. Djävulsmänniskan har ju utvecklats från naturmänniskostadiet, och många som ännu är i utveckling utgör ett mellanting mellan naturmänniska och djävulsmänniska. Det finns likaså många som för länge sedan i tidigare liv har passerat kulminationsstadiet av djävulsmedvetande utan att därför helt vara färdiga med detta medvetandetillstånd. De utgör sålunda ett mellanting mellan djävulsmedvetande och den färdiga "människan som Guds avbild", vilken vi måste beteckna som "gudamänniskan". Att det finns människor som har blivit ett mellanting mellan djävulsmedvetande och gudamedvetande beror på att det i deras medvetande har utvecklats en human förmåga, sedan de upplevt verkningarna av en stor del av de lidanden som de såsom väsen med djävulsmedvetande har utlöst mot andra väsen. I samma grad som väsendena upplever lidandena, utvecklas den humana förmågan. Detta betyder att väsendena med utvecklingen av denna förmåga allt mindre kan utsätta andra väsen för lidanden. Det är dessa människor, hos vilka denna humana förmåga har börjat göra sig gällande i uppträdandet, som är förkämpar för fred, är emot krig och upprustning, är emot tortyr, lemlästning, mord och dråp, är emot dödsstraff och naturligtvis allt bruk av atomvapen, som rent av är sabotage och utplåning, ja, emot all mänsklig utveckling som strider mot själva Gudomens eller naturens eget stora skaparverk. Det är från dessa människors humana tankeklimat som verkställandet av omvårdnad och hjälp åt människor i nöd härrör. Alla fredsrörelser och fredsförbund, Nationernas Förbund och kampen för nedrustning härrör likaså från denna typ av blivande verkliga människa.

Det som skiljer människan av denna typ från krigs- eller djävulsmänniskan är den förändrade sammansättningen av hennes mentala struktur. Hon har naturligtvis också någon instinkt, hon har också tyngd, men denna hålls nu, i förhållande till graden av detta väsens humana förmåga, i styr eller har för länge sedan helt satts ur spel, så att vrede, hat eller bitterhet mot andra väsen inte äger rum. Dessa i utveckling mer eller mindre långt komna människor finns naturligtvis inom såväl vetenskap som politik, prästerskap, konstens värld, affärs- och arbetarvärlden. Denna humana människotyp kommer efter hand att behärska världen, allteftersom djävulstypens människor genom kriget och lidandena blir humana eller fredsmänniskor, vilket här vill säga antikrigsmänniskor och begynnande kristusmänniskor.

17. Tolerans och beskydd, men inte genom vrede, hat eller bitterhet

Alla människor genomgår denna förvandling. Men eftersom krigstypen ännu är i övervägande majoritet och lever i den nästan orubbliga övertron att krig är nödvändigt, är det alltså den som får mänsklighetens krigsöde att florera. Men det kan man inte förebrå dessa människor. De kan ju inte hjälpa att deras medvetandestruktur för tillfället, på grund av bristande human förmåga, är förhindrad att tänka och handla annorlunda än just i kraft av den kombination som deras mentala energier har i deras medvetande eller psyke på det utvecklingssteg de befinner sig på. De egenskaper och anlag som de ännu inte har utvecklat, kan de självklart inte handla efter. Det krävs alltså tolerans, men detta betyder naturligtvis inte att man inte ska skydda sig mot dessa människors djuriska eller djävulska manifestationer eller uppträdande. Men detta beskydd ska naturligtvis inte ske i vredesmod med krig, hat och hetsighet, såsom fallet är med krigs- eller djävulsmänniskans mentalitet.

18. Man kan inte förändra människornas mentalitet med makt

Den jordiska mänsklighetens öde bestäms alltså av dess tre människotypers särskilda uppträdande. Det finns alltså natur- eller djurmänniskans uppträdande, krigs- eller djävulsmänniskans uppträdande och den begynnande gudamänniskans uppträdande. Den jordiska mänsklighetens öde är alltså en blandning av dessa tre människotypers sammansmälta uppträdande. Men av dessa tre människogruppers uppträdande är krigs- eller djävulsmänniskans den starkaste, och så länge den är det, kommer krigets blodbesudling och sabotage av mänsklighetens tillvaro ständigt att hålla den övertron vid liv att djävulsmänniskans uppträdande är vägen eller det rätta sättet att avskaffa krig eller mänsklighetens mörka domedags- eller djävulsepok. Denna mänsklighetens djävuls- eller mörkerepok är alltså ett helt naturligt tillstånd på de utvecklingssteg där djurmänniskan förvandlas till gudamänniska. Man förstår att djurmänniskan omöjligt kan omskapas till gudamänniska vare sig med atom- eller vätebomber, hämnd eller hat. Det är lika omöjligt för människorna att med makt förändra detta mänsklighetens öde som att ändra på solens bana i världsrymden. Gudomen leder själv denna stora skapelseprocess i form av naturen. Den förvandlar djurmänniskan till djävuls- eller krigsmänniskan, för att hon därigenom ska kunna få den humana förmågan utvecklad, och genom denna förmåga förs väsendet ut ur djävulsmentaliteten och fram till gudamänniskans mentalitet.

19. Gudamänniskan och världens frälsning

Endast gudamänniskans mentalitet kan frälsa världen. Var det inte just denna mentalitet som Kristus uppenbarade på jorden? Förlät han inte mitt under sitt lidande på korset sina fiender, sina bödlar detta deras djävulsmedvetande, genom vilket de hade utsatt honom för en av de värsta lidande- och avrättningsprocesser som finns? Hade han inte lärt sina lärjungar att man ska förlåta sin nästa inte bara sju gånger dagligen, utan sjuttiosju gånger dagligen? Hade han inte också sagt "Det ni vill att andra ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem"? Vägen till freden är alltså att förlåta sina fiender, och är det inte just detta som det är vår mission att förklara i intellektualiserad form? Det är alltså inte nog att man älskar och förlåter sina vänner. Det är förlåtandet av och kärleken till dem som inte tycker om oss som är vägen till freden. Den människa som av hjärtat kan göra detta, kommer snart att börja upptäcka att hon har den fred i sitt eget bröst som hela världen hungrar och törstar efter. Hon kommer genom sin begynnande intuition att uppleva denna gudomliga fred som Guds lysande ande och kraft, och hon kommer att uppleva hur denna Guds ande och kraft genom henne själv befordrar världsfreden vidare och vidare till de fredshungrande väsen som Gud ställer i hennes väg. Sålunda kommer världsfreden att uppstå i psyket hos varje människa som av hjärtat kan förlåta sin nästa. Det finns absolut ingen annan väg. Varje gång ni förlåter er nästa, är ni med om att frälsa världen. Ni är med i det tjugonde århundradets världsåterlösning, som är skapandet av "Guds avbild" på jorden.

Denna artikel har bearbetats efter ett manuskript som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag i Martinus Instituts föredragssal söndagen den 5 februari 1962. Mellanrubriker av Martinus. Mindre språkliga rättelser har gjorts av Ole Therkelsen. Artikeln har godkänts av rådet och publicerades för första gången i Kosmos nr 1/1997. Översättning: Rolf Nordström.

Från Kosmos 2015 (8)

Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.