Min kära vänner! Jag vill gärna här uttrycka mitt innerligaste tack, för att ni alla på ett så kärleksfullt sätt har bidragit till att göra denna min födelsedag till en av de största i mitt liv. Men ordet "tack" är ett ord som i allmänhet används så mycket, ett ord som man säger vid vilket tillfälle som helst, både i situationer där det finns anledning och där det inte finns anledning till det. Det är därför i allmänhet bara en kliché. Och det ändrar inte situationen, även om man förstärker begreppet ytterligare med "hjärtligt" eller "innerligt", eller om man säger "tack så mycket", "tusen tack" eller liknande. Ordet tack är och förblir lika mycket enbart en artighetsfras, som det kan vara ett verkligt uttryck för en innerlig, sympatisk känsla som kommer djupt från hjärtat. Jag vill innerligt önska att ni alla känner att det är detta sista, som är fallet med min användning av begreppet tack gentemot alla er som är här på plats, och gentemot alla övriga vänner av min mission, som inte har haft möjlighet att personligen komma hit i dag, men vars tankar för den sakens skull inte är mindre närvarande.

I mars nästa år är det trettio år sedan som Försynen kallade mig till den mission eller det arbete som i dag har fått så många vänner. Genom en väldig ljusstråle från en av de ljusprocesser, genom vilka Försynen knöt mig till sin mission, såg jag ett stort arbete framför mig. Ett gudomligt budskap skulle föras ut över alla jordens kontinenter och hav. All världens folk skulle få se det eviga ljuset, den varaktiga freden, en tillvarozon, där det inte existerar hat, krig eller förföljelse, sjukdom, sorg eller nöd, utan där ett nästakärlekens allt genomträngande och allvetande strålande ljus för länge sedan har fjärmat dessa dödens kalla skuggor. Men att föra in ett så lysande budskap i ett krigets och hatets kulminationszon låter sig inte göras genom en vanlig postbefordran. Inte heller låter det sig göras genom någon som helst form av makt eller diktatur. Ingen regeringshandling, inga arméer, krigshärar eller krigsflottor, ja, inte ens dogmatiskt bundna religiösa eller politiska sekter eller föreningar kan främja den ovannämnda gudomliga synen eller det gudomliga budskapet. Budskapet är den världsfrälsande "heliga anden". Eftersom ande är detsamma som medvetande, blir den heliga anden detsamma som "det heliga medvetandet". Då medvetande är detsamma som tankar, blir "heligt medvetande" detsamma som "heliga tankar". Eftersom tankar i sin tur framträder i två kategorier: "de sanna tankarna" och "de osanna tankarna", och "de sanna tankarna" är uttryck för verkligheten, medan "de osanna" är uttryck för overkligheten eller det falska, blir "de heliga tankarna" således ett uttryck för den absoluta eller slutgiltiga kunskapen om livet, medan de falska tankarna blir ett uttryck för osanningen eller det falska. Då de falska tankarna ger falskt medvetande, en falsk upplevelse av livet, bringar de individen i disharmoni med livet, vilket i sin tur är detsamma som olycka och lidande, krig, hat, död och undergång. Att bara heliga tankar, den heliga anden eller verklig andlig vetenskap kan frälsa individerna och därmed världen, blir här en självklarhet. Att forma denna vetenskap och ikläda den förståeliga ord och satser, så att den kan bli till en teoretisk vetenskap om själva livet i och utanför det levande väsendet, blev alltså min mission. Det blev inte att skapa dogmer och sekter, föreningar och partier, utan däremot uteslutande att frigöra människorna från sådana och binda dem till själva naturens eget tal och därigenom föra dem till direkt kontakt med Försynen eller Gudomen.

Denna min mission skulle ha varit en hopplös uppgift, om jag hade varit helt ensam. Men det visade sig snabbt att jag inte var och inte skulle vara ensam. Min mission fick efter hand mycket trofasta vänner som slöt upp bredvid mig, och min mission blev en sak som de ägnade sina liv åt. Denna sak växte med åren, fick fler och fler vänner, som i större eller mindre grad också gärna ville vara med och bana vägen. Och vägen var av naturen en mycket obanad väg. När jag i dag ser tillbaka på det stycke av vägen som har tillryggalagts, kan det inte förnekas att det har funnits stora avgrunder och branta klippväggar som skulle passeras, av så stora dimensioner att det för den oinvigde måste se ut som galenskap eller dårskap. Det är inte så underligt att det kom rikligt med spådomar eller uttalanden om sakens snara undergång. Men Gud ville annorlunda. Han hade bestämt att ljuset, den eviga sanningen, nu skulle komma att skina i världen och uppenbaras för intellektualiteten. Tidigare hade den bara uppenbarats för känslan. Nu skulle den visas för förståndet, på så sätt att den kunde bli en verklig handgriplig vägvisare för alla de av hans söner, som vandrade i mörkret. Och därför bar han min sak och mission över alla besvärligheter, drev den till seger överallt där det annars fanns utsikter till nederlag. Varje gång en avgrund, stor eller liten, visade sig, sände han sina änglar, och med hjälp av deras vingar bars min sak, som efter hand också hade blivit många andras sak, över avgrunderna fram till i dag. Dessa änglar var inte alla osynliga väsen, som svävade bortom den materiella, fysiska världen. Nej, det var änglar i kött och blod, det var handgripliga människor med hjärta och förståelse för min mission och mitt arbete. Varje gång det drog ihop sig till en eller annan till synes oövervinnerlig motgång, kom det alltid en eller flera människor och avlägsnade denna, så att saken kunde gå vidare.

Och det gick till på det sättet, att det efter hand blev en hel härskara av kärleksfulla väsen omkring mig, som har gjort sig till ett med mig och min sak och som med sina liv således är med och banar vägen för det eviga ljus, det budskap och den ande, i vilken alla jordens släkten ska välsignas. Och inte minst dagar som i dag känner jag den kärleksmur som ni alla, var och en på sitt sätt, har varit med om att ställa upp omkring mig. Den ger mig, mina medarbetare och oss alla den allra största inspiration, glädje och det största mod när det gäller att föra arbetet vidare över kommande avgrunder och svårframkomlig terräng fram till en höjdpunkt, där det kan ses av hela världen. Och då kommer människor att komma från öst och väst, syd och nord, och sitta till bords vid sanningens eviga källa. Kärleken kommer att sprida sig över världen. Där förr ragnarök och krig rasade, kommer fredens lysande palats att glänsa och stråla. Invigning, andlig suveränitet och genialt skapande i vetenskap, konst och skönhet kommer att avlösa våra dagars köpande och säljande av mänsklig arbetskraft. Det tvångsmässiga levebrödet eller det moderna kamouflerade slaveriet kommer inte att finnas mer. Guds närhet lyser överallt. Den förlorade sonen är åter förenad med sin Fader.