Alla mina tidigare föredrag har uteslutande haft för avsikt att förena den sanningssökande människans mentalitet med Gudomen, liksom samma avsikt också kommer att utgöra grundvalen för alla mina kommande föredrag. Avsikten med att förklara och levandegöra den eviga världsbilden skulle inte betyda särskilt mycket, om det endast var för att berika människorna med en kunskap om de rent mekaniska företeelserna i denna. Det har naturligtvis sin stora betydelse att kunna påvisa, att världsstrukturens mekanik eller rörelsearter tillsammans utlöser en skapelseprocess som är hundra procent logisk för allt levande. Men denna välsignelse kan ju aldrig upplevas i grunden, om den endast kan uppfattas som en död mekanisk process utlöst av döda krafter. Det som gäller för varje sökande människa, är att komma att uppleva krafternas utlösning som uttryck för liv. Den andliga vetenskapen måste verkligen vara en vetenskap om det levande i universum, på samma sätt som den materialistiska vetenskapen är en kunskap om det döda i samma universum.

Men finns det över huvud taget något dött i universum? – Då allt är rörelse, och absolut stillhet inte existerar, måste ju allt vara levande, eftersom "rörelse" endast kan existera som livets kännetecken. När universum således icke desto mindre uppfattas som bestående av "döda" och "levande" krafter, kan detta ju endast ha sin grund i förnimmelsen. Sinnena kan alltså vara inställda så att man endast kan se döda ting, mått- och viktfacit, kemi och mekanik. Men de kan också vara inställda så att man ser bortom den första sinnesinställningen och ser de döda företeelserna som material – som används som uttryck för liv – på samma sätt som bokstäver, trycksvärta och papper är dött material genom vilket något levande kan uttryckas. Så länge man inte har denna sinnesinställning, vilket vill säga "kosmiskt medvetande", kan man inte se eller förstå någon högre livsform än den jordmänskliga. Hela det väldiga universum med sina solar och vintergator förefaller således för iakttagaren som livlösa företeelser. Endast de väsen som lever på detta lilla osynliga dammkorn i vintergatan, som kallas jorden, är de enda formerna av liv. Tänk, vilken tillbedjan av döden i stället för livet. För att till fullo förstå den kosmiska världsbilden behövs det alltså "kosmiskt medvetande". Världsbilden är således inte bara en fysisk världsbild, utan den är också en kosmisk världsbild. Medan jordmänniskorna faktiskt är så hemmastadda i den fysiska världsbilden som de nästan kan komma, är de så att säga fortfarande totalt främmande med avseende på den kosmiska världsbilden.

Här invänder man kanske just att man dock i den moderna världslitteraturen börjar se tillblivelsen av en ny världsbild. Ja, men är den nya världsbilden den verkliga kosmiska världsbilden? Är det inte snarare en förlängning av den fysiska världsbilden? Där nämns t.ex. relativitetsteorier, den teoretiska fysiken m.m. Men den verkliga kosmiska världsbilden kan inte vara ett sammelsurium av en hel serie olika materiella hjärntolkningar av relativitets- eller dimensionsteorier och drömhypoteser, liksom den heller inte kan vara spetsfundiga spekulationer i den teoretiska fysikens dunkla horisont i mikrokosmos. Det blir heller inte synligare eller lättare tillgängligt genom avlägsna vintergator, konstaterat genom konstgjorda teleskopiska förlängningar av det fysiska ögats synförmåga. Ja, hur kan den verkliga, eviga världsbilden på det hela taget få ett helhetsuttryck genom dessa moderna teorier. Jag kan endast se att den verkliga världsbilden har kommit ännu längre bort från människorna och är otillgängligare än någonsin.

Livsmysteriets lösning har med denna förlängning av den fysiska världsbilden förts bort från den vanliga människans närhorisont och söks nu i en fjärrhorisont, som ligger hundratusentals ljusår ute i rymden, liksom man också nedåt i det lilla tror att lösningen ligger i den omätligt avlägsna horisonten i mikrokosmos. Det är dock inte i fjärrhorisonterna människan skall söka den verkliga världsbilden. Själva världsbilden är nämligen det levande väsendets innersta väsen. Därför kommer varje forskare att vara på villospår, allteftersom han söker lösningen av denna i terränger långt bort från honom själv. Livsmysteriets lösning finns inte i de kosmiska strålarna, i relativitets- eller atomteorierna, lika litet som den finns i spiritistiska eller metafysiska experiment. Världsbilden skall bli till Gud. Att ting rör sig antingen genom osynliga krafter eller genom förmodade andars hjälp är ju i princip ingenting annat än vad vi i överflöd dagligen ser på det fysiska planet. Att vi ständigt ser samma principer komma till utlösning i nya variationer, kan ju heller inte föra människan närmare förklaringen av livsmysteriet.

För en fördjupning av livsmysteriets lösning och manuskriptets avslutande stickord, se t.ex. boken Mänskligheten och världsbilden, kap 23, 68 och 69.