Vår tids människor lever i en värld fylld av problem, och några av de största och svåraste tornar upp sig inom det område vi kallar äktenskapet. Olyckliga äktenskap och skilsmässor är idag inget ovanligt, det är snarare så att det håller på att höra till undantagen att möta människor som under lång tid levt tillsammans i ett lyckligt äktenskap. Men vad är orsaken till att den jordiska människan lever i det jag kallar de olyckliga äktenskapens zon?

Men de jordiska människorna då, befinner de sig i samma paradis? Nej, de håller just på att uppleva "utdrivandet ur paradiset". De har "ätit av frukterna på kunskapens träd på gott och ont", vilket vill säga, att de inte längre uteslutande baserar sitt liv på instinktmässiga automatfunktioner, utan har börjat gripa in i tillvarons struktur med sin vaknande dagsmedvetna intelligensbetonade viljeföring. Man har börjat intressera sig för att vara med om att skapa, och detta intresse har ökat i sådan grad, att det inte längre, som hos djuret, blott är redet eller hålan man vill forma, utan man önskar i högre eller lägre grad också gripa in på områden som är det äktenskapliga samlivet helt ovidkommande. Man följer alltså inte längre helt sin animaliska organiska strukturs lagar, utan går mer och mer över till att basera sitt liv på sin vaknande intelligens. Den tänkande och skapande jordiska människan är inte längre ett väsen som hör hemma i djurens paradis, även om hon periodvis, i synnerhet som ung människa, upplever glimtar därifrån, då hon är förälskad i ett väsen av motsatt kön. Förälskade människor upplever en kort tid "det förlorade paradiset", och de menar ofta, påverkade av förälskelsens rus, att detta tillstånd kan vara för evigt, i varje fall ett helt liv, och de gifter sig och får barn, men en vacker dag upplever de kanske, att de inte har något annat gemensamt än de barn de fått. Den ena av dem (eller båda) förälskar sig kanske i en annan och tror, att om han (hon) blott hade fått henne (honom) i stället för sin äkta partner, skulle livet ha varit idel lycka. De skiljs och var för sig blir de kanske gifta igen för att efter någon tid upptäcka, att inte heller detta äktenskap blev vad man trodde det skulle bli. Barnen har blivit skilsmässobarn och upplever, om de är känsliga, en splittring och rotlöshet i sin tillvaro, som kan vara till stort lidande och smärta för dem.

Men varför inverkar det förhållandet, att människan börjar tänka och skapa, störande på samma väsens förmåga att leva ett hundra procents lyckligt samliv med en äkta partner? Därför att de jordiska människorna både psykiskt och fysiskt är underkastade en förvandlingsprocess. De är inte längre riktiga djur, även om deras organism alltjämt är en däggdjursorganism, och de är ännu inte riktiga människor, de är övergångsväsen mellan ett djur- och ett människotillstånd med något av båda zoners energiutveckling i sitt medvetande och i sin organism. Den människa som, medan tusentals fågelstrupar utsänder lovsånger över det paradis djuren befinner sig i, gråter över den partner som svek, som var otrogen och gick sin väg med en annan, är ett väsen som är satt utanför paradiset. Hon befinner sig utanför i mörkret, och den äkta make eller maka, som var otrogen, kommer efterhand att upptäcka, att den absoluta lyckan inte heller var att finna hos den nya partnern. De kan inte längre uppleva djurens paradis annat än i lyckliga glimtar, och något högre paradis är de inte heller förtrogna med. Vad har den gudomliga världsplanen att säga sådana väsen?

Alla de variationer av olyckliga tillstånd inom det sexuella området och däribland också de många olyckliga äktenskapen, som jordens människor lider under i vår tid, har sin rot i den kosmiska princip jag i mina analyser kallar polprincipen. Denna princip befordrar utvecklingen av allt medvetenhetsliv genom alla mentala utvecklingsstadier hos de levande väsendena i världsalltet. Den betingar, att deras öde är ljust eller mörkt, att de framträder som ett hanväsen eller ett honväsen eller som ett väsen, som har balans mellan sin maskulina och feminina pol och representerar utvecklingssteg, som den jordiska människan ännu inte nått fram till inom sin nuvarande utvecklingsspiral. Ingen jordmänniska är till hundra procent man eller till hundra procent kvinna, de hundraprocentigt maskulina och feminina väsendena finner man i det egentliga djurriket, där den motsatta polen i väsendet är latent. Hos jordmänsklighetens alla män och kvinnor är den motsatta polen, det vill säga för männens vidkommande den feminina polen och för kvinnorna den maskulina polen, under utveckling. Denna polkonstellation gör att väsendenas medvetande och intressesfär delas, så att de blir ett slags dubbelväsen. Inom det sexuella området är de alltjämt underkastade sin parningsdrift. Denna drift finns som ett slags urdrift i deras medvetande, och den betingar deras intresse för och beroende av partnerprincipen. Men deras medvetande har också en annan sida, en sida som djuret inte har. Denna sida representeras av tänkande, vetande, idéer, intressen för sociala frågor, religion, konst, teknik och vetenskap m.m., alltsammans något som inte har med fortplantningen att göra. Beundran och intresset för den äkta partnern kan uppta en större eller mindre del av jordmänniskans medvetande, men inte så mycket, att en kvinna kan vänta sig att äga sin man helt och hållet, liksom en man inte kan räkna med att äga sin hustru helt och hållet.

Den jordiska människan har alltså en intressesfär, som betingar att hon är ett djur, och en ny sida, en ny intressesfär, som visar att hon är på väg att bli ett annat väsen, en riktig människa. Hon har i sitt medvetande ett urtillstånd, som är degenererande, och en sida som är under utveckling, och det är givet, att dessa båda tillstånd måste vara i konflikt med varandra och därför lätt framkallar sorg och lidande. Den förälskade jordmänniskan, som älskas tillbaka, upplever ett gudomligt möte med paradisets lustgård, hon får en animalisk upplevelse av "den stora födelsen", vilket vill säga ett inre mentalt jämviktstillstånd, där allt strålar i ett gudomligt ljus. Denna totala lyckliga förening utgör det vi kallar ett lyckligt äktenskap. Men normalt består denna förälskelse inte. Det är inte vanligt att möta människor som varit permanent förälskade i varandra i t.ex. fyrtio år. Tvärtom har livet bekräftat förälskelsens kulmination som en begränsad företeelse. Denna kulmination har man gett namnet smekmånad. Denna periods längd kan naturligtvis variera från dagar och månader till år, och människan upplever genom den en sista hälsning från en svunnen zons strålande paradis. Frågan blir då, då den period då förälskelsen är mindre stark inträder, om den ömsesidiga vänskapen och gemensamma intressen och inte minst kärleken till barnen har en sådan styrka, att de äkta makarna kan leva ett harmoniskt samliv baserat på dessa mänskliga egenskaper. Tusentals människor har inte tålamod att försöka detta, utan kastar sig ut i nya förbindelser, där de efter någon tid kanske också lider skeppsbrott, varigenom de, om de sviker den tidigare äkta partnern och barnen, ådrar sig ett rätt obehagligt öde i kommande liv. Äktenskapet är en av de största prövningarna för de jordiska människorna för närvarande, det är en andlig slipsten, som medverkar till att slipa av de hårda och skarpa kanterna av det jordmänskliga medvetandet. Rent mänskligt är äktenskapet ett arbetsfält, där den som gärna vill arbeta på sin egen utveckling har stora möjligheter att övervinna mycket av sin egoism och själviskhet. Det kan inte undgås, att en människa kommer att visa sina mindre vackra sidor gentemot sina närmaste, dem hon umgås med varje dag, därför är det också i äktenskapet behov av förståelse, tolerans och mänsklig kärlek, och detta är ju just de egenskaper som blir de väsentliga faktorerna i den riktiga människans medvetenhetsutvecklande. Naturligtvis kan det finnas förhållanden, som är så graverande, att den ena av makarna, även där det finns barn, måste använda det gamla uttrycket "går du till höger, så går jag till vänster", och då är det bäst, om man kan övervinna det hat eller den bitterhet som kanske samlats i ens medvetande mot den andra parten. I själva verket är den andra blott ett redskap, varigenom man skördar det man en gång själv har sått.

Då den jordiska människan närmar sig sitt trettionde år, är hennes medvetenhetsorgan fullt utvecklade och hennes repetition av tidigare liv håller på att vara över. Vid denna tid börjar hennes nya intressesfär på allvar att göra sig gällande, och då är det ofta som de äktenskapliga svårigheterna börjar. Det händer, att den ena av makarna upptäcker en sida hos den andra, som han eller hon inte själv äger, och detta kan ge anledning till svartsjuka. Många äkta makar är svartsjuka på den andras intressen. Genom otaliga samtal med människor, som kommit till mig, har jag haft tillfälle att iaktta dessa ting och sett vilka sorger och själsliga kriser de åstadkommer. Det är maktpåliggande för mig att påpeka allt detta, för att ni därigenom bättre skall lära er förstå er äkta make eller maka. Att förstå sin äkta partner innebär att förstå hans eller hennes tankegång. Det är viktigt för er att lära er förstå, att då ni gifter er förenar ni er med en människa som, förutom sitt intresse för er, också har ett intresseområde i sitt medvetande, som inte angår er. Mina kosmiska analyser förklarar för er, att då ni ingår ett äktenskap gifter ni er i själva verket med ett "tvillingväsen". Detta tvillingbegrepp är inte av fysisk art, det är psykiskt, och det är av största vikt, att människorna, efterhand som de mognar mänskligt, lär känna det. Varje man har i sitt medvetande en "tvillingsyster", liksom varje kvinna i sitt medvetande har en "tvillingbror". Ni medför alltså en "tvilling" i ert äktenskap, något de flesta människor inte är klara över. Denna tvilling baseras på den motsatta polens gradvisa utveckling i medvetandet, och den upplevs som ens mänskliga intressesfär. Det är inte den maskulina polen hos mannen och den feminina polen hos kvinnan som skapar de största svårigheterna i vår tids äktenskap, utan det är mannens feminina pol och kvinnans maskulina pol som gör vår tids äktenskap ohållbara.

Varför kastar sig så många människor idag ut i det ena sexuella förhållandet efter det andra, då deras förälskelseförmåga ändå håller på att degenerera? Då de alltjämt förälskar sig i nya partners, skulle man kunna tro, att deras förälskelseförmåga tvärtom var tilltagande. Alla dessa förälskelser är inte verkliga förälskelser som de som sker under unga år. De är ett slags ersättning. Då förälskelseförmågan degenererar, och den nya intressesfären inte är stark nog att bära väsendets medvetenhetsliv, kan det hända, att det söker förnya sin förälskelseförmåga genom att ständigt söka en ny partner. Det känner inte de kosmiska krafterna bakom sitt eget tillstånd, men det kommer efterhand att lära känna dem. Efterhand som den nya intressesfären växer till hos individerna, undermineras förälskelsedriften. Medan djuret fortsätter att uppleva förälskedriften i form av rytmiska brunstperioder, ser vi hur samma drift hos den jordiska människan mer och mer trängs tillbaka till de unga åren. För varje liv den jordiska människan blir äldre, repeteras denna drift tidigare och tidigare. Det kommer ett visst stadium i de tidiga ungdomsåren, då man upplever den äktenskapliga principen intill fullkomning. Den besjälar hela medvetandet, därför att den utgör en repetition. Väsendet har vid denna tidpunkt ännu inte nått den andliga mognad det utvecklades fram till i sitt förra liv. Utan kunskap om detta förhållande känner det sig övertygat om att de känslor det för ögonblicket hyser är av livslång karaktär, och det gifter sig för att senare kanske ångra det bittert. I den kommande världskulturen skall man lära människorna att känna sin egen natur, och man kommer att undervisa dem om vad som fordras i äktenskapet och vilka betingelser den jordiska människan har för att kunna skapa ett harmoniskt äktenskap. Ty detta problem löses inte genom ett vigselbevis, utställt av antingen kyrkliga eller borgerliga myndigheter. Det bärande, det enda som man verkligen kan bygga på i våra dagar, om man vill leva i ett harmoniskt äktenskap, är den själsliga kontakten och de gemensamma intressena.