Från Bibeln känner vi till begreppet "Guds ande över vattnet". Likaså känner vi till ett uttalande av Kristus, när han om natten har ett samtal med Nikodemus och säger: "Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike." Vi känner också till berättelsen om "den heliga anden", som kom över apostlarna; och Kristus talar om "Hjälparen, den heliga anden" eller "Sanningens ande", som ska förkunna om de kommande tingen och vägleda till hela sanningen. Vad menas med att "Guds ande svävade över vattnet" och med uttrycket "att bli född av vatten och ande"? Vatten och ande är uttryck för två eviga realiteter, förutan vilka jorden och allt liv på den aldrig någonsin skulle ha uppstått. Dessa två realiteter känner vi under andra uttryck. "Vattnet" i den bibliska berättelsen är ett symboliskt uttryck för det vi kallar stoff eller materia. Det måste finnas något av vilket Gud kunde skapa jorden. Utan materia eller stoff skulle det inte finnas något skapande. Något kan inte komma av ingenting, liksom något inte heller kan bli till ingenting. "Ande" betyder medvetande, som är detsamma som det mentala område omkring ett jag som gör att detta framträder som ett levande väsen. Medvetande är det levande väsendets område av förmågor och anlag, varigenom dess begär, vilja, tankar och kunskap manifesteras.

Genom vårt medvetande upplever vi glädje och sorg, behag och obehag, kort sagt allt det vi kallar vårt öde. Från medvetandet dirigerar vi också vår fysiska organisms rörelser och de handlingar och former för skapande som manifesteras genom den. Vi har förmågor och talanger, vi kan utveckla nya förmågor, och andra förmågor är under degeneration. Allt detta har samband med livets upplevelse och de förändringar i våra önskningar och begär som livsupplevelsen medför. Hela denna livsförvandling, som är en kedja av orsaker och verkningar, som skapar nya orsaker, vilka åter medför nya verkningar osv., sker naturligtvis inte kaotiskt eller genom något "ingenting", utan beror på en särskild kosmisk organisk apparatur som jag kallar det levande väsendets "övermedvetande". Utifrån detta övermedvetande vidmakthåller väsendet sitt "undermedvetande", som i sin tur består av två realiteter: "Dags- och nattmedvetande", liksom det också är utifrån övermedvetandet som det skapar sin fysiska kropp. Övermedvetandet är sålunda sätet för det levande väsendets eviga livsstruktur. I detta område finns väsendets begåvning och anlag koncentrerade i talangkärnor, vilka överlever den fysiska kroppens död och finns bakom dess livsmanifestation och upplevelse efter döden. Från övermedvetandet utstrålar likaså de krafter som bygger upp fostret i moderlivet i en ny inkarnation och arbetar vidare efter födelsen med kroppens växt och utveckling.

Vår fysiska kropp består av materier eller ämnen som är underkastade förvandlingsprocesser, alltifrån den är ett foster tills den eventuellt blir en gammal mans eller kvinnas kropp. Från den fysiska vetenskapen får vi veta att denna fysiska kropp huvudsakligen består av vatten, och i religiöst symbolspråk är uttrycket "vatten" rent av en symbol för materien. Men detta "vatten", denna materiella eller fysiska kropp, är under förvandling, det vill säga den är i rörelse. Ty förvandling är en form av rörelse. Och detta gäller alla ämnen eller all materia, att de är uttryck för rörelse. Till och med mycket fasta ämnen består av partiklar, vilka rör sig i tomrum som är många gånger större än partiklarna. Det är samma princip vi möter antingen vi studerar himlarymden med dess planeter, solar och vintergator eller vi studerar materien med dess celler, molekyler och atomer. Om vi studerar de levande väsendenas organismer, upptäcker vi att också de utgör många former för rörelser, såväl i deras inre organiska struktur som i det yttre rummet. Men vad är det som skapar rörelsen i all materia? Och vad skapar rörelserna i världsrymden?

Materien i sig själv kan omöjligt röra sig. Den rörelse som all materia befinner sig i utlöses av något helt annat än materien själv. Detta blir till faktum därigenom att materien byggs upp planmässigt. Den bringas att utlösa logiska processer. De levande väsendenas organismer, som utgör livets allra högsta och mest fullkomliga materiekombinationer, är ju uppbyggda som geniala redskap till bruk för skapelseprocesser. Är det inte ett faktum att materien i särskilda fall är formad som sinnesorgan för syn, hörsel, lukt, smak och känsla? Varför är materien formad som händer och fötter, vilka också är geniala redskap? Och som hjärta, lungor, njurar, skelett och muskulatur? Är det inte just för att uppfylla bestämda syften? Om endast materien fanns, skulle den inte kunna formas på ett ändamålsenligt sätt. Det måste finnas "något" vars syfte och ändamål uppfylls genom denna förvandling. Detta "något" kan inte vara organismen själv, som endast är ett redskap som dirigeras. Detta "något" är organismens upphov, som inte är materia och som därför inte är tillgängligt för direkt förnimmelse. Det är osynligt, men genom dess inverkan på och skapande i materien kan dess närvaro konstateras.

Utan detta "någots" existens skulle det omöjligt kunna finnas rörelse i materien. Såväl de gigantiska rörelserna i universums stjärnvärld som de för oss osynliga rörelserna i mikrokosmos eller materiens värld skulle vara en omöjlighet. Och det skulle inte kunna finnas levande väsen. Detta "något" besitter en egenskap varigenom den är ett levande väsen, nämligen ande eller medvetande. Det är detta levande väsen vi kallar Gud, och det är i detta levande väsen som vi "lever, rör oss och är till", som det också sägs i Bibeln. Om människan sägs i denna bok att hon är "skapad som Guds avbild, till att vara honom lik". Ja, men är vi inte också ett levande "något" som dels upplever livet, dels ger sig tillkänna genom "vattnet" eller materien såsom den kombinerats i organ och förnimmelseapparater som tillsammans utgör en organism? Detta "något" känner vi under begreppet "jaget". Varenda människa är ett levande väsen i kraft av sitt jag, sitt övermedvetande, sitt undermedvetande och medvetandets manifestationsorgan. Men utan övermedvetande skulle vi varken ha undermedvetande, dags- och nattmedvetande eller fysisk kropp. Jaget skulle finnas, men det skulle endast utgöra "något som är" utan skapande och upplevelse. Det skulle vara stillhet eller livlöshet. Jaget måste, som Kristus sade, "födas av vatten och ande", det måste uppleva sig självt i förhållande till rörelsen. Och det räcker inte med "vatten", med stoff eller materia; anden eller den formande kraften måste till för att bringa materien i rörelse.

Ande utgör den kraft som i alla situationer bringar all materia i rörelse såväl i mikrokosmos som i mellan- och makrokosmos. Denna kraft är synlig eller tillgänglig för förnimmelse endast genom de reaktioner eller rörelser som den framkallar i materien. Alla former för materiekombinationer, antingen de är fysiska eller psykiska, har blivit till i kraft av ande. Eftersom ande är en medvetandekraft, framträder den som vilja, och bakom det vi kallar vilja finns det ett begär, en hunger. En andlig hunger kan förvandlas till mättnad endast genom att tillfredsställas. Men hur uppstår ett sådant begär eller en sådan hunger?

Men eftersom alla levande väsen är eviga väsen och hunger- och mättnadsprincipen är en evig förnyelse- och utvecklingsprincip i universum, måste väsendena en gång bli mätta på ljustillståndet och längta efter dess motsats, som då kommer att vara ljus för dem. Detta betyder att vi från nuvarande utvecklingsspirals "salighetsrike" en gång kommer att börja utsända sådana medvetandekrafter vars verkningar skapar "mineralriket" i en högre utvecklingsspiral, vilket är början till en ny "inveckling i materien". Det är naturligtvis svårt för nutidens människor, som håller på att vara mätta på alla former av mörkermanifestationer, att förstå dels att de en gång har längtat till sådana former för livsupplevelse och manifestation lika starkt som de nu längtar bort från dem, dels att de en gång i framtiden, även om det är efter så lång tid att de inte kan uppfatta det med siffror, återigen ska längta mot något liknande. Det är självklart inte lidandena som man längtar efter, utan makten, självhävdelsen och egoismen efter omätliga tidrymders utvecklande av kärlek till nästan, hängivenhet och altruism. Och som man sår ska man skörda, det vill säga uppleva verkningarna av sin maktutövning, och därmed kommer förvandlingen eller förnyelsen av medvetandet. Livet är en evig förnyelseprocess av Gudomen och av gudasönerna eller de levande väsendena. Endast med den skillnaden att Gudomen i all evighet är på sin höjdpunkt i sitt primära medvetande, där de väsen som i utvecklingsspiralerna genomlöper de högsta världarna är Guds skapar- och upplevelseredskap, medan de väsen som representerar spiralernas växt-, djur- och människostadier utgör Gudomens sekundära medvetande, där på samma gång förnyelsen av dessa väsens medvetande och förnyelsen av Guds medvetande äger rum, samtidigt som alla dessa myriader av levande väsen utgör materier och universum för varandra.

Väsendenas begär utlöses sålunda av en evig princip genom vilken de dras mot nya sfärer och tillstånd, som aldrig blir en upprepning i detaljerna, även om lagbundenheten upprepas. Denna princip har jag kallat "urbegäret", vilket inte är detsamma som vilja. Urbegäret är det eviga livsbegäret eller hungern efter livsförnyelse, och detta i sig självt är en garanti för att det vi kallar "döden" endast är en illusion. Detta begär har säte i individens övermedvetande, där individens talangkärnor också befinner sig, koncentrerade i "spiralcentrum", det vill säga permanenta skapelsecentrum för undermedvetandets kroppar: instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minneskroppen. Dessa kroppar utgör individens undermedvetande, och genom dem kan han förnimma, uppleva och manifestera sin skaparförmåga.

Den fysiska vetenskapen och tekniken har i detta århundrade nått oerhört långt i jämförelse med vad man kunde prestera inom dessa områden under tidigare århundraden av vår kulturepok. Denna kolossala utveckling har till mycket stor del förorsakats av att man upptäckte och förstod att utnyttja elektriciteten. Den moderna människan trycker bara på knappar, så kommer det ljus eller hon sätter i gång en motor i ett arbetsredskap eller sätter på radion eller tv:n. Hon kokar kanske sin mat med hjälp av elektricitet, och hon åker i spårvagn och elektriskt tåg till arbetet, där hon på mångahanda sätt använder elektricitet i maskiner som varierar från små lätthanterliga apparater till jättestora generatorer och kraftmaskiner.

Människan har alltså, utan att veta det, använt elektricitet långt innan hon upptäckte den i naturen och kom på att använda den i teknikens tjänst, och det har hon därför att detta att vara ett levande väsen faktiskt är detsamma som att vara ett elektriskt väsen. Arbetet med strålar och vågor och elektromagnetiska krafter inom teknik och vetenskap kommer så småningom att föra mänskligheten fram till att bli mindre materialistisk, i det att man blir klar över att materien, vilket ämne som helst, inte bara är det som det ser ut att vara. Det består av partiklar och tomrum, men "tomrummet" är genomströmmat av strålar och vågor, och partiklarna är omgivna av kraftfält som består av många slags vibrationer och våglängder.

Mittemellan mikrokosmos, det vill säga organens, cellernas, molekylernas och atomernas världar, och makrokosmos: planeternas, solsystemens och vintergatornas världar, upplever människorna världen, en värld som därför naturligt kan kallas "mellankosmos". Och liksom det är elektriska krafter som står bakom rörelserna i mikro- och makrokosmos, är det också elektricitet som sätter i gång de mellankosmiska rörelserna. Man måste alltså kosmiskt sett skilja mellan makro-, mellan- och mikrokosmisk elektricitet, som visserligen alltsammans är psykisk kraft eller psykisk materia, men som används av levande väsen i makrokosmos, mellankosmos respektive mikrokosmos. När vetenskapen når tillräckligt långt i utveckling, kommer den att erkänna begreppet "ande" och förstå att ande är psykisk kraft eller strålformig materia framträdande i tre dimensioner, som motsvarar de tre kosmos.

Liksom de jordiska människorna till en viss grad kan laborera med jordklotets fysiska materier för att därmed upprätthålla sitt fysiska liv – till exempel genom att så och skörda markens gröda och på annat sätt utvinna sin föda av den fysiska materien och genom att bygga hus och tillverka redskap och maskiner osv., så kan de också efter hand till en viss grad laborera med jordklotets psykiska kraft, även om de inte anar att jordklotet är ett levande väsen i vars organism de befinner sig. En sådan kunskap har dock funnits och finns hos människor som är invigda i livslagarna. I forna tider fanns det invigda väsen på jorden som hade särskilda uppgifter i samband med mänsklighetens utveckling. Dessa invigda använde sig vid vissa tillfällen av magisk kraft, som man kallade det. Och senare tiders människor har uppfattat magin som något "övernaturligt". Allt vad som i Bibeln berättas om så kallade övernaturliga händelser i samband med förbundsarken och Salomos tempel har högst sannolikt varit elektriska fenomen. Det berättas ju rent av i Gamla testamentet i skildringen av templets uppförande att det fanns kopparpelare omlindade med tråd, ett gjutet "Hav" och mycket annat, som man vanligtvis endast har uppfattat som prydnader. Men det har varit ett jättelikt elektro-element, vars urladdningar vid invigningen av templet var så starka att prästerna föll till marken. En sky av "Herrens härlighet" fyllde huset. Nu kanske en och annan säger: "Jaså, var det bara elektricitet." Men eftersom vederbörande faktiskt inte vet vad elektricitet är, och eftersom det är elektriska krafter som såsom gudomliga krafter verkar både i makro-, mellan- och mikrokosmos och som åstadkommer all skapelse, förvandling, nedbrytning och förnyelse i universum, kan man knappast använda ordet "bara" i detta sammanhang.

Det är inte meningen att elektricitet ska användas som "magi" i mänsklighetens vidare utveckling. Men det var en viktig faktor i vissa av dess utvecklingsstadier, medan den ännu leddes av invigda väsen som var inkarnerade i fysisk materia.

När vi upplever de fysiska materiernas reaktionsegenskap, deras färger och former, deras förvandling, deras framträdande i fast, flytande och gasformigt tillstånd, deras rörelse och vibration, beror allt detta på den i dessa ämnen existerande osynliga kraften eller strålformiga materien, som är detsamma som psykisk kraft eller ande. Vad gäller materierna i människans egen organism, så är de uppbyggda av mikroorganismer, som är kroppar för levande mikroväsen, alltså väsen i underliggande spiralkretslopp. Att alla dessa väsen befinner sig i vår organism och inte i en annan organism, beror på att vi med vårt medvetandes elektriska vibrationer och våglängder har dragit till oss just dessa levande väsen. I princip är det samma orsak som ligger till grund för att vi befinner oss som mikroväsen i jordklotsväsendets organism. Det är därför att vi är på våglängd med detta makroväsen, som har dragit oss till sig. Annars hade vi fötts på en annan planet.

Det levande väsendet är alltså primärt ett elektriskt väsen eller ett andligt väsen. Och när det börjar förstå detta och att tänka och handla utifrån denna förståelse, kommer mycket i dess liv att kunna förändras och därmed hela dess framtida ödesskapande. Inte minst kommer det att kunna få betydelse, att det förstår att begreppet nästankärlek både har ett mikrokosmiskt och ett mellankosmiskt perspektiv. Från Bibeln känner vi endast till det mellankosmiska: vår nästa som medmänniskan i vardagen, efter hand också utvidgat till djur och växter. Men alla de levande väsen som lever, rör sig och är till i vår fysiska organism är också vår nästa. Varför har Kristus då inte berättat det? Därför att hans omgivning och människor under många följande århundraden absolut inte skulle kunna förstå honom. De hade svårt nog att följa med i mycket av det han berättade. Men han sade ju att Fadern skulle sända sanningens ande, som skulle ta av hans och ge till människorna och förkunna om de kommande tingen och vägleda till hela sanningen. Genom den fysiska vetenskapens och teknikens utveckling har det nu gjorts ett förarbete, så att människan, när hon blir trött på den materialistiska livsåskådningen, kan föra detta arbete vidare som en andlig vetenskap, och i detta arbete kommer kosmologin att bli den inspirerande faktorn. Men som jag nämnde tidigare: i den vetenskapen kommer moralen att spela en väsentlig roll, inte en moral som med lyftat pekfinger säger: "Du får inte" och "du ska", utan en moral byggd på principen om kärleken till nästan; också till vår nästa i mikrokosmos. Hat, hämndkänsla, vrede, bitterhet, irritation, svartsjuka, surhet, rädsla och depression är psykiska krafter som inte bara åstadkommer trassel och olycka i förhållandet till vår nästa i mellankosmos. Dessa energier eller psykiska krafter åstadkommer minst lika stora katastrofer i vår egen organism som elektriska kortslutningar. Man skulle bara veta vilka naturkatastrofer ett vredesutbrott kan förorsaka för mikroväsendena som lever i vårt hjärt- eller lungområde. Eller hur katastrofal en ångestneuros eller depression kan vara för de väsen som tillsammans utgör våra magregioner, så skulle människorna försöka behärska sitt sinne något mer. Samtidigt ger sådana anfall dispositioner till sjukdomar, ja, de sätter kanske i gång sjukdomen. Också här behandlar vi vår nästa illa och måste skörda som vi har sått. Men när människan i kärlek öppnar sitt sinne för sin nästa i mikro- och mellankosmos, då kommer också den eviga Gudomens heliga ande att föra detta väsen mot större och större upplevelsehorisonter i dess eviga utveckling.