Då det fysiska medvetandet således är tankar och tankematerier, utgör det i sig självt inte något fysiskt, materiellt, utan är i verkligheten av rent andlig natur. Det är därför oberoende av den fysiska kroppen och kan inte gå under tillsammans med den. Den kommer efter den fysiska kroppens undergång att alltjämt vara knuten till det Jag som med sitt eviga övermedvetande och undermedvetande formar den bakom den fysiska organismen framträdande levande anden, som är det sanna och verkliga odödliga väsendet. När denna ande vid döden mister sin fysiska kropp och därmed den fysiska delen av sitt hjärn- och nervsystem, som är sätet för dess fysiska dagsmedvetande, kommer den vid denna död att mista den därav avhängiga förmågan att direkt medvetet växelverka med det fysiska planet och därmed också förmågan att stå i direkt fysisk förbindelse med de efterlämnade på samma plan.

Då dess dagsmedvetande emellertid vid döden överförs till nattmedvetandet, som är dagsmedvetande på det andliga planet, kommer det här att alltjämt leva i ett medvetet hanterande av sina upplevda erfarenheter, minnen, sin upplevda kunskap etc. från det lämnade fysiska jordelivet. Dessa psykiska företeelser blir nu det avgörande fundamentet för graden av ljus eller lycka i väsendets vid döden uppnådda andliga tillvaro.