Men då de två polerna ständigt befinner sig i var sitt kretslopp, kommer den kulminerande polen att förvandla sig ut ur kulminationen, medan den andra polen kommer att sätta igång en förvandling fram emot kulmination. Och härigenom förändras alltså den konstellation av de två polernas inbördes förhållande hos väsendet, som betingade väsendenas hundraprocentiga tillstånd som hanköns- och honkönsväsen. På ett givet stadium i polernas inbördes kretslopp kommer deras konstellation att bli ett jämbördigt tillstånd, på så sätt att väsendet inte längre är ett hanköns- eller honkönsväsen, utan däremot framträder som ett väsen som är lika medvetet i bägge sina poler. Det blir då "kosmiskt medvetet" i sin tillvaro. Ett sådant väsen är den fullkomliga människan eller människan till Guds avbild. Då det nu inte längre är ett hanköns- eller honkönsväsen. kan det inte längre känna egendomsbegär och kan därför inte heller känna svartsjuka eller avundsjuka. Då egendomsbegär, svartsjuka och avundsjuka är roten till allt mentalt mörker i världen, är de tvåpoliga väsendena höjda över de tankearter som i den dagliga tillvaron skapar krig, sorg och sjukdom. Den frid och lycka som denna polkonstellation ger, är detsamma som "himmelriket" eller julevangeliets frid på jorden och människorna ett gott behag. Det är den "fred" mänskligheten i dag önskar, men tror sig kunna uppnå med atomvapen eller andra förfärliga förstörelsemaskiner. Den jordiska människan av i dag är således till följd av sin sexuella polkonstellation inte något renodlat hanväsen eller honväsen. Hon är på väg att fjärma sig från detta tillstånd mer och mer. Och i samma grad som hon fjärmar sig från detta tillstånd, blir hon olämplig för äktenskap. Förälskelsetendensen eller egendomsbegäret över den andra sexuella partnern är i högre eller mindre grad på väg att försvinna. Och vi har en mental zon där äktenskapet degenererar. Det är denna zon som i Livets Bog kallas "de olyckliga äktenskapens zon". Väsendena är alltså på väg mot ett helt annat könsligt väsenstillstånd, inom vilket fortplantningsprincipen kommer att försiggå på ett helt annat sätt.

Efter hand som polförvandlingen framskrider förvandlas också kvinnans organism något till förmån för den i henne nu växande maskulina principen och en motsvarande tillväxt av den feminina principen sker hos mannen. Med denna förvandling får kvinnan en mer och mer pojkaktigt slank organism, liksom mannens grova och robusta muskulösa maskulina organism också arbetar sig fram till samma pojkaktigt slanka kroppsform, som i sig själv är ett mellanting mellan den starkt maskulina manskroppen och den starkt feminina kvinnokroppen. Med denna kroppsförvandling hos kvinnan blir hennes organism mindre och mindre lämplig till att föda barn. Ja, det kan till och med vara livsfarligt för en sådan kvinna att föda. Till sist kommer denna förmåga att upphöra helt till förmån för ett helt annat fortplantningstillstånd, det som hör hemma i mänsklighetens kommande nya livsepok eller det rike, där man inte tar till äkta. Det är således denna polkonstellation som är avgörande för fortplantningsprocessen. Det är den som dirigerar människans vilja och är således den bestämmande faktorn i äktenskap och förhållanden där man känner olust till att föda eller ha barn.