Jag vill gärna här tillkännage att det ligger helt utanför min mission att sysselsätta mig med detta eller liknande ämnen. Då frågan emellertid tycks ha stor betydelse för många människor, ska jag ändå en gång för alla här uttrycka min syn på saken.

Den absolut naturliga och fullkomliga möjligheten för framskridna levande väsen att uppleva besök i främmande världar på planeter och solar, är en kosmisk upplevelse. Den kan därför normalt endast upplevas på andlig väg, när väsendena är befriade från sina fysiska kroppar. De hör då hemma på det andliga planet, där väsendena är befriade från den fysiska organismens spärrande hinder, avstånd, tid och rum. Det är därför andliga väsen kan uppenbara sig för väsen på det fysiska planet när som helst och varhelst objektet för uppenbarelsen än må befinna sig. De visar sig då i en tillfälligt fysiskt synlig kropp. Denna kropp är en materialiserad kropp och kan dematerialiseras lika fort som den materialiserades. Om de flygande tefaten och deras upphov inte är helt fysiska och hemmahörande här på det jordiska, fysiska planet, kan de endast vara andliga väsen i tillfälliga fysiska materialisationer. Då kommer de inte utifrån världsrymden, utan uppenbarar sig direkt från det andliga eller kosmiska planet. Då kan de mycket väl vara andliga väsen som på något sätt har anknytning till Mars eller Venus andliga plan, även om dessa världars fysiska plan inte skulle kunna vara lämpliga för bosättning för fysiska människor eller andra framstående utvecklade väsen.

Vad gäller människornas förmåga att resa i världsrymden, måste det erkännas att den är mycket begränsad. Jordens närmaste grannsol är fyra ljusår bort från jorden, vilket vill säga att den befinner sig på ett avstånd av ca 37 843 200 000 000 km. Även om människorna kan komma upp till en fart på 30 000 km i timmen skulle det ta 144 000 år att tillryggalägga detta gigantiska avstånd. Att en sådan makrokosmisk, fysisk uppgift, ja, rent av med den dubbla eller tredubbla hastigheten av denna fart, skulle vara en total omöjlighet för den i sammanhanget lilla mikroskopiska fysiska människan, blir här tydligt som ett orubbligt faktum. Den jordiska människans organism är inte skapad för att vara ett redskap för sitt upphovs flykt från sin normala livsbetingande uppehållsort eller livssfär. Den är inte byggd för att leva utan syre eller i viktlösa områden, i områden som varken är upp eller ned, som varken är öst eller väst, syd eller nord. Dessa, och många andra livsfarliga områden för den fysiska människan, kan hon omöjligt övervinna i en sådan grad, att hon kan skapa ett permanent och normalt tillstånd för sin livsupplevelse på månen, Mars eller Venus eller på andra planeter i vårt solsystem. Dessutom tillkommer den fjorton dagar långa dagen på månen, då solen utstrålar sin dödsbringande värme direkt in på månytan som saknar atmosfär, liksom den motsvarande långa månnatten ger fritt spelrum för världsrymdens dödsbringande köldgrader, som gör de fysiska livsbetingelserna för animaliska eller fysiska väsen mer eller mindre omöjliga. Jorden är ett gudomligt paradis jämfört med denna dödens stenöken.

Därmed har jag gett en liten inblick i lagen för kosmiska rymdresor. Om de mycket omtalade flygande tefaten är kosmiska visioner iklädda fysisk materialisation, eller om de endast är vanliga materiella, fysiska företeelser med hemlig hemort här på jorden kan jag inte säga, då jag inte har haft några som helst intuitiva eller kosmiska impulser till att ägna mig åt dessa manifestationer av tefat, liksom jag heller aldrig har varit i närmare beröring med dem.