Med hänsyn till dina problem så förstår jag dem mycket väl. Här i den fysiska världen formar sig livet då och då i besvärliga epoker, då man långt ifrån upplever de saker man tror skulle göra en lycklig. Men som regel är det dessa epoker som skapar den stora människan. Livet i sig arbetar alltid på lång sikt. Det räknar oundvikligen också med kommande liv, vilket människan som regel inte gör. Livet för människan uppåt, men det kostar arbete och trötthet. Och det är detta arbete och denna trötthet (livsleda, melankoli och tungsinne), människan missförstår, särskilt när hon inte känner till något som helst om reinkarnation, utveckling och ödesskapelse. Men det är ju därför som livet eller Försynen nu för fram den andliga vetenskapen eller livets kosmiska analyser till de människor som börjar att utveckla en intellektuell tankeförmåga, för att därigenom föra människornas vilsekomna mening med livet tillbaka till livets mening. När dessa två olika inställningar kommer i kontakt, blir identiska, upplever personen i fråga den lycka och glädje som inte kan rubbas av någon som helst motgång eller förnimmelse av hopplöshet. Tvärtom, man kommer att vara fylld av energi och lust att ta upp sitt kors och på så sätt hjälpa livet att föra en uppåt mot det stora ljus vars strålglans är intellektualitet, och vars värme är kärlek. Lidandena är alltså inte ett straff från Gud, utan en uppgift som människan måste träna sig i att bära och lösa, då det är denna lösning som förvandlar djuret till människa och människan till uppenbarelsen av "Guds avbild" eller till att vara "ett med Gud". Jag vet mycket väl att detta att bära sitt kors och följa livets mening i stället för sin egen mening är mycket svårt, ja, kan ibland verka helt omöjligt. Men här är det som den underbara psykiska kraft som är nedlagd i alla väsen, och som får djuret att utlösa sitt ångestskri mot den okända Försynen när det är i livsfara – får den primitiva människan att förnimma en försyns existens bakom naturens väldiga kraft – får den framskridna, troende kulturmänniskan att be till Gud och det utvecklade kosmiskt medvetna väsendet att se Gud – kommer den olyckliga och nödställda till godo. Bönen utgör den vita magi som Gud ställer till förfogande för varje människa i nödens stund, som ber om mod, kraft och styrka till att ta sin korsfästelse och följa livets mening. Och man kommer att upptäcka att det som förr såg hopplöst och omöjligt ut, nu med bönens magiska kraft blir lätt och välsignelserikt. Och man börjar förnimma en lycka och stilla glädje i livet, som är helt immun inför varje form av sabotage. Ja, kära NN, dessa ord är kanske inte så stor tröst för dig för stunden, men de uttrycker sanningen och verkligheten.