Något som i hög grad erfordras är den mänskliga förmågan att klart och tydligt kunna skilja mellan fysisk och andlig upplevelse. Här är människorna mycket förvirrade. De vet i verkligheten inte vad som i sig självt är fysiskt och vad som är andligt. Därför är det mycket svårt för människorna att förstå den andliga tillvaron, alltså den tillvaroform som gör sig gällande när man inte längre har den fysiska kroppen. Oplevelser, som i verkligheten är rent fysiska, tror de ibland är andliga, och andliga upplevelser tror de mycket ofta är fysiska. Det är därför tydligt att där människor uppfattar andliga upplevelser som fysiska och därför tror att dessa upplevelser nödvändigtvis måste upphöra vid dödens inträde, det vill säga den process som skiljer den fysiska kroppen från den andliga, kan de inte förstå hur livet kan fortsätta, då de ju inte kan föreställa sig en livsupplevelse i situationer där förnimmandet har upphört. Där människorna uppfattar andliga upplevelser som fysiska, måste de, som nämnts ovan, tro att denna upplevelse upphör vid döden. Döden blir därför vid sådana tillfällen med nödvändighet uppfattad som en förlust av medvetande, som återigen är detsamma som livlöshet. Om det verkligen var så att livsupplevelseförmågan upphörde vid döden, skulle separerandet av den fysiska kroppen från den andliga vara identisk med en verklig död. Och det är också den övertro som i dag behärskar miljontals människor, även om de också kallar sig kristna eller är döpta i Faderns, sonens och den heliga andens namn. Det är dessa dödsanhängare som i dag utgör de mest hårdnackade materialisterna. Och det är denna övertro som är roten till allt det massmördande vi kallar krig och som utgör den direkta, oundvikliga följden av materialismen.

Krig i varje form har endast som syfte att mörda och dräpa allt som antas vara eller uppfattas som en fara för dess upphovs eget liv. Krigets dårskap kommer därför att bli alltmer uppenbar när man förstår att ingenting kan dräpas och ingen kan dräpa. De fiender man tror sig ha mördat eller dräpt, fortsätter att vara ens fiender. Att man har ödelagt deras fysiska kroppar förändrar inte detta faktum, utan medför endast att man i värsta fall fortsatt kan bli psykiskt förföljd av dessa fiender, rent bortsett från att de föds igen, liksom man själv också föds igen i en ny fysisk kropp och då kommer man återigen att, enligt lagen om tilldragning och frånstötning, stå ansikte mot ansikte med dessa sina dödsfiender. Och denna gång blir det inte de, utan vi själva som får bita i gräset. Då blir det dessa väsen som får förutsättningar att kunna beröva oss vår fysiska kropp och därmed avbryta vår fysiska tillvaro för en tid, tills vi återigen föds i en ny fysisk organism. I denna nya tillvaro kommer vi så åter i kontakt med den dödsfiendskap eller det hat vi när till dessa våra fiender, kanske kommer vi åter att dräpa dem, och på så vis kommer hatet med sina mord och dråp växelvis fortsätta, till dess att hatet avlöses av förlåtelse, sympati och kärlek till fienden.

Ju mer utvecklat ett fysiskt levande väsen är, desto mer andligt är det. Att det är mer andligt innebär i sin tur att det har ett större vetande, ett större logiskt sinne och en större insikt i fysiska skeenden. Detta vetande, detta logiska sinne och denna större insikt i det som sker omkring oss i den fysiska världen, utgör alltså det vi kallar ande. Ande är således i verkligheten detsamma som medvetande. Då medvetande eller ande således är vårt vetande, kan det alltså indelas i många olika besläktade detaljer, vilka i sin tur kan indelas i grupper eller kategorier allt efter sin speciella natur. Det är vårt vetande om oss själva som är vårt vetande om andra människor, som är vårt vetande om djuren, växterna och blommorna. Det är vårt vetande om det förflutna, vårt vetande om nutiden och vårt hopp om framtiden. Det är vårt vetande om vår barndom, ungdom, mogna ålder och ålderdom. Det är vårt vetande om vår eventuella sjukdom, om fattigdom, svält och elände eller om vår eventuella hälsa och vårt välbefinnande, vår rikedom och överlägsna sociala position, vår berömmelse eller ryktbarhet, våra barn och vår äkta hälft, våra föräldrar och syskon, våra vänner och bekanta och en del av deras förtjänster eller livsöden och mycket mer. Hela detta vetande finns alltså registrerat i vårt medvetande i form av bilder. Dessa medvetandebilder kallar vi tankar. Tankar utgör således bilder. Av dessa bilder har varje väsen en hel värld. Denna värld har det fysiska väsendet alltså parallellt med den yttre fysiska världen.

Det fysiska väsendet existerar alltså i två världar. Den yttre fysiska och den inre psykiska. Liksom det kan uppleva detaljer i sin yttre värld, så kan det också efter behag uppleva detaljerna i sin inre värld. I det första fallet måste det koncentrera sitt medvetande utåt och upplevelserna blir en andlig fysisk eller materiell upplevelse, medan det i det andra fallet måste koncentrera sig inåt i sin tankevärld och upplevelsen blir då en andlig upplevelse. Men medan väsendet i kraft av sin vilja kan stoppa sin fysiska upplevelse genom att sätta sig och vila, genom att sova eller genom att sluta ögonen och helt slappna av, kan det aldrig vid något tillfälle vara utan en andlig upplevelse eller en andlig funktion. Då det också i många situationer kan uppleva andligt utan någon som helst fysisk medverkan, medan det aldrig vid något som helst tillfälle kan uppleva fysiskt utan hjälp av den andliga upplevelseförmågans medverkan, blir det inte den fysiska, utan den andliga upplevelseförmågan som är den primära, medan den fysiska alltså endast utgör ett sekundärt upplevelsetillstånd. Därmed blir det levande väsendet således i övervägande grad ett andligt väsen. Dess fysiska framträdande är endast en biomständighet genom dess eviga andliga existens.

Men det är ju inte bara minnen vi kan uppleva i tankarna, vi kan ju också här vara med om rena nyupplevelser. Upplevelser som vi inte alls har haft på det fysiska planet. Här kan vi kombinera och skapa, bygga hus och slott, maskiner och konstverk som vi inte alls kan göra på det fysiska planet. Vi kan här räkna ut det ena och det andra. Vi kan göra upp planer för ting vi vill skapa på det fysiska planet, ja, vi inte endast kan göra det, utan vi måste göra det i varje sådan situation, då vi utan en sådan planering inte kan utföra någon som helst logisk skapelse på det fysiska planet. Vi lever således i en permanent andlig aktivitet som i sin tur är detsamma som en andlig tillvaro.

Drömmar är ju minnen av upplevelser som äger rum när väsendet är mer eller mindre medvetslöst sovande på det fysiska planet. Att dessa minnen inte alltid är fullkomliga, utan har blivit mer eller mindre upplösta, har blivit mer eller mindre blandade med tankar från det vakna planet under väsendets uppvaknande, har medverkat till att drömmarna har blivit felaktigt uppfattade som något overkligt. Man säger därför: "Ja, det var bara en dröm." Men om man nu inte vaknade upp i det fysiska dagsmedvetandet skulle drömmen ju vara helt verklig. Detta blir också ytterligare till ett faktum på det stadium där väsendena medvetet, under några få minuter, kan gå över i den andliga världen och där iaktta företeelser, naturkatastrofer, bränder, olyckor och så vidare i fjärran städer, tusentals mil bort, och ha minnen om dessa företeelser med in i den vakna fysiska tillvaron, liksom det också på detta sätt kan skåda in i framtiden och i det förflutna och på samma sätt ta med resultaten härifrån in i den vakna tillvaron.

Och så är det slutligen väsendenas tillvaro efter döden som är rent andlig. Då har väsendenas andliga organism lämnat den fysiska, och väsendet upplever och uppehåller sig på det andliga planet. Under all fysisk medvetslöshet framträder väsendena med ett vaket andligt dagsmedvetande. Att dessa båda världar verkar vara så åtskilda, eller att den andliga världen är så overklig för de fysiska väsendena, beror ju endast på att jordmänniskan ännu är så långt tillbaka i utvecklingen och befinner sig i sin första späda början av sitt uppvaknande ur materialismen. Kunskap, erfarenheter och intressen kommer nu efter hand i hög grad att påverka dess sinnen och upplevelser, och därmed efter hand fullkomna de förmågor och anlag, med vilka väsendet kan överföra sina minnen av de andliga upplevelserna till det fysiska dagsmedvetandet. Det kommer därefter endast att vara en viljeakt för väsendet att göra sig vaket dagsmedvetet i sitt andliga framträdande, i samma grad som det nu kan göra sig vaket dagsmedvetet i sitt fysiska framträdande. Och det kommer då inte att vara någon skillnad på liv och död. Det som vi i dag kallar döden, kommer då på det fysiska planet att vara dagsmedvetet liv i samma utsträckning som den fysiska upplevelsen.