Den andliga världen är inte till blott för skärseldens skull. Tvärtom, skärselden kan liknas vid ett slags omklädningsrum för väsen som skall bestiga paradisets terränger. Här kan ju ingen komma in utan att ha "bröllopskläderna" på, som det heter. Vad menar man då med "paradiset"? – Paradiset skall här i det här sammanhanget beteckna de zoner eller livsupplevelsesfärer, i vilka det levande väsendet är frigjord från de lägre materierna, är oberoende av tid och rum. Paradisets kulminationszon är hemorten för väsendet i "Guds avbild". Det är medvetandesfärer, i vilka det endast existerar absolut visdom och därmed en motsvarande absolut glädje, tillfredsställelse och lycka.

Utvecklingen kommer genom några årtusenden att föra de jordiska människorna fram till att uppleva något av paradiset redan på det materiella eller fysiska planet. Människorna utvecklas bort från krigen, bort från kärlekslösheten mellan väsendena inbördes, bort från alla orena tankearter, lögn, bedrägeri, hat, missunnsamhet och avundsjuka, samtidigt som de utvecklas bort från det nuvarande primitiva och grova levnadssättet baserat på njutningen av andra levande väsens kött och blod och fram till en vegetarisk kost som består av det renaste fruktköttet, vilket vill säga köttet omkring kärnorna eller kärnhuset, som uteslutande är den enda födan som inte betyder död och lemlästning för något annat liv. Från denna rena fysiska och andliga livsepok kommer jordmänniskan att utvecklas vidare till ett fysiskt tillstånd, i vilket hon kan upprätthålla hela sin näring genom andningen. Hon kommer att helt kunna få sin näring genom luften och de i luften förekommande behagliga rena dofterna från trädens gröna löv, från blommorna, från ängarna, från havet osv. Alla dessa dofter är redan i dag begynnande vitaminer eller näring för väsendenas psykiska sida. På samma sätt är också ljuden på väg att bli psykisk näring. Men en gång kommer de att tillsammans med andningen helt kunna täcka det levande väsendets kroppsliga, fysiska näring. I denna epok kommer jordmänniskan då att utvecklas bort från det fysiska planet genom att efter hand mer och mer endast behöva andlig näring. Hon kan till sist helt leva av tankar och intryck, men då är väsendet inte längre ett fysiskt väsen eller beroende av det fysiska planet. Och reinkarnationen i sin grova och primitiva form har därmed upphört och väsendet har liksom kommit in i en slags direkt upplevelse av evigheten. Hon är höjd över tiden och rummet.

Men denna utveckling är en mycket lång process och kan i sig själv inte vara särskilt uppmuntrande eller inspirerande för den jordiska människan av i dag. Det kan ju inte vara någon särskild tröst för en människa av i dag mitt i sin sorg, sin livsleda eller sina kval, att få veta att hon om några hundratusen år skall bli ett si eller så upphöjt väsen. Däremot är det av mycket större värde för människan att få veta, att hon redan i dag bär möjligheten inom sig att få lov att uppleva något av denna upphöjda gudomliga tillvaro, när hon vid sin död skall lämna det fysiska tillvaroplanet. Då kommer hon nämligen att vara fri från den materiella näringen, vara fri från den grova fysiska materien och vara hänvisad till att leva helt av "tanke". I den andliga världen upprätthåller det levande väsendet uteslutande sin tillvaro i kraft av tanke. Dess liv kommer alltså här att forma sig ljust eller mörkt allteftersom väsendets tankar är ljusa eller mörka. Då människan vid sin död kan vara besjälad av mörka tankar såväl som av ljusa, kan hon komma att uppleva sitt inträdande i den andliga världen som en mörk upplevelse likaväl som en ljus. Det kommer alltså fullständigt att bero på hur hennes samvete framträder. Väsen med ett dåligt samvete upplever skärselden. Men väsen med ett gott samvete upplever tillvaron i ett ljus, som motsvarar renheten i väsendets samvete och intellektualitet.

Då människorna står på högst olika moraliska steg, kommer det att vara motsvarande zoner eller sfärer i den andliga världen. Var och en kommer till en zon i paradiset, där den andliga världen verkligen kan upplevas som ett paradis. "I min Faders hus finns det många boningar", säger Kristus. Och det är riktigt. Det som kan vara ett paradis för det ena väsendet, kan inte alltid vara ett paradis för det andra. När väsendet är fri från skärselden, går det till den zon inom vilken det kommer att finnas möjlighet för henne att uppleva de saker som för detta väsen betyder välstånd, glädje och lycka. Dessa andliga sfärer kan redan här ses i form av människornas mentala terränger, deras särskilda psyke eller sinnelag. Väsenden som är väldigt lyckliga med att skriva vitsar och roliga historier, kommer till ett slags vitsarnas och roliga historiernas eldorado. Det är härifrån vi har alla de många roliga tecknade filmer. En människa som i hög grad är lycklig med att forska i historia, förs till en sfär i vilken hon kan vandra fram och tillbaka i tiden och historien, på samma sätt som man på det fysiska planet kan gå fram och tillbaka i rummet. En forskare som i särskild grad är lycklig över att få sätta sig in i geologin, kommer i ett tillstånd där han kan gå tillbaka och se jordklotets geologiska utveckling, se alla dess olika epoker: dess solepok, dess avkylningsepok, bildandet av jordskorpan och dess vulkaniska epok, dess vegetabiliska epok och dess animaliska epok och ända fram till dess nu begynnande mentala eller andliga epok. Konstnärer från alla konstarter kommer alla var och en till just precis sin konstarts eldorado, liksom alla religiösa kommer till den himmel som just är ett paradis i deras speciella uppfattning. Valhalla är en lika stor realitet för de nordiska gudarnas tillbedjare, som de kristnas himmel med den vita palmviftande flocken omkring Guds tron är en verklighet för dem på det andliga planet. På samma sätt som man i skärselden är bunden till sitt dåliga samvete, så är man i de andra lägre sfärerna bunden till sin tro. I den andliga världens lägre plan kan man inte komma utanför det man tror på. (Men här finns det också sfärer för skurk- och banditandar, men de tillhör skärselden).

De invigda väsendenas sfär, kulminationen av den gudomliga världen. Det är en värld som överträffar även den mest geniala jordiska människans fantasi. Här måste man först förstå hur ett invigt väsens medvetande fungerar. Detta väsens totalt frigjorda eller suveräna tillstånd.