Livet och allt vad därtill hör formar sig i eviga kretslopp. Varje sådant kretslopp formar sig som två stora rytmer, av vilka den ena går från ljus till mörker, från andligt till materiellt tillstånd, och den andra från mörker till ljus, från materiellt till andligt tillstånd. Därigenom möjliggörs livets upplevelse, i det att väsendet i varje rytm växelvis får stifta bekantskap med den kontrast på vilken den motsatta rytmen kan upplevas. Av dessa rytmer är väl dag och natt, sommar och vinter de mest kända, eftersom dessa rytmer är av så korta avstånd, att de av väsendet upplevs många gånger inom ett enstaka av dess jordeliv. Däremot är rytmen materiellt till andligt tillstånd och från andligt till materiellt tillstånd ett inte lika handgripligt faktum, genom att dessa rytmer sträcker sig över så stora tidsavstånd att det krävs hundratals jordeliv för att täcka dessa kretslopp. I ett enskilt jordeliv kan väsendet därför endast uppleva en så liten lokal del av nämnda kretslopp, att det i den lilla delen i allmänhet alls inte blir varse någon rytm, någon förändring. Ja, är det inte på det sättet att det i många liv rent av förnekar dessa rytmers existens eller närvaro? Men detta förnekande är ju ett resultat av denna rytmrörelses skapande av materialismen eller det mentala tillstånd vi kallar "andligt mörker".

Detta andliga mörker kan i sig självt inte förnekas, eftersom det faktiskt kulminerar i vår tid. För alla blir det, med en eller annan mer eller mindre stark påminnelse, till ett faktum. Kriget med dess larmande buller, explosioner, ödeläggelser, lemlästningar, dödsrosslingar och ruinhögar sprider sin fasa ut över hela jorden. Allt är insvept i den materiella rytmens mörkaste natt. Till och med där det förespeglas vara neutralitet eller fred. Dödens vibrationer fyller tidningarnas spalter, sprakar och blixtrar in genom varje radioapparat och viskas från öra till öra man och man emellan. Ja, det andliga mörkrets rytm är ganska levande. Men det som inte är så levande, är upphörandet av detta mörker. En del av jordens människor avslöjar sin okunnighet genom att utslunga postulatet att "krig har det varit så länge människorna har funnits, och därför kommer det fortsätta att vara krig." Det är tydligt nog för det kosmiskt klarsynta väsendet att här talar dagsländan, som inte har överblick över den andliga mörkerrytmen. För detta väsen är denna rytm av så jättelika dimensioner att den för vederbörande endast är att uppfatta som själva "evigheten". En sådan uppfattning kan ju endast vara ett av de hopplöshetens frön ur vilka den materiella rytmens mörker växer fram. Ett sådant väsen är i verkligheten med denna sin filosofi eller detta sitt postulat själva kulminationen av det mentala kretsloppets högsta förstening eller förtätning. Ett sådant postulat är, liksom gudsförnekandet, spiralkretsloppets mentala stenblock eller klippformationer. Dessa tynger ned jaget och håller det bundet till kretsloppets mest medvetandefattiga eller idétomma sfärer. Deras uttalande om kretsloppets motsatta rytm "ljuset" är sålunda helt utan auktoritet. De är helt och hållet den mörka rytmens invånare.

Men i den gudomliga världsordningen heter det: "Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta" (1 Mos. 8:22). Vi har sålunda här själva lagen för kretsloppsprincipen, som ju åter är detsamma som själva livsprincipen. Livsprincipen innebär sålunda att dagen aldrig helt kan försvinna från nattens regioner. I den mörka natten ser vi en mångfald av himlens stjärnor, fjärran strålande solstäder lysa genom rymden för att efter en passage av hundratusentals mil lysa upp vårt ögas näthinna och vibrera sin lysande historia in i vår hjärna och vårt medvetande. Det enda som utestänger dessa tusentals stjärnors ljus från vår horisont, är jordens egen atmosfär, dess egna grå ogenomskinliga moln. Är inte dessa avlägsna solar med om att göra natten helig? Är de inte i sig själva ett julbudskap som varje klar natt bringar bud utifrån den stora världsrymden? Utstrålar det inte från deras ljus ett budskap att även om dagen är försvunnen från våra breddgrader, så finns den långt ute i Gudomens stora värld och går som en lysande ängel fram över tusentals andra världar, klot och sfärer? Öppnar inte detta gudomliga budskap ett kolossalt perspektiv för tanken? Berättar inte den fullkomliga logiken eller det logiska tänkandet för oss här om avlägsna världar med liv, människor, djur och växter? Är inte solljuset just den säd som främjar livets fortplantning och därmed befolkar kloten med liv? På vilken fysisk väg skulle klotens liv annars komma till de olika världarna? Ja, Gudomen helgar varenda natt med ett julbudskap. Men hur skulle detta budskap om avlägsna världar, om dagens eller ljusets evighet, kunna berättas för människorna om inte deras egen sols ljus för en liten tid utestängdes? Skulle de inte tro att deras egen lilla värld och sol var allt som fanns? Skulle inte detta bli en högst framträdande vrångbild av själva Gudomens eviga majestät eller allmakt?

Men liksom Gudomen uppenbarar närvaron av dagens ljus också i nattens mörker, så uppenbarar Gudomen också sin närvaro i form av ljusets närvaro i andra kretslopps mörkerzoner. Till dessa hör sålunda vintern. Vintern är alltså det dagliga livets fysiska mörkerzon. Detta gäller ju i synnerhet här på våra breddgrader. Dagarna blir på grund av jordens särskilda förhållande till solen mörkare och mörkare, och ju längre vi kommer norrut, desto mer blir det nattens mörker som råder. Växt- och djurlivet vissnar. Och solfattigdomen gör människans tillvaro och upprätthållande av livet besvärlig och befrämjar i mängder av fall sjukdomar, tungsinne och livsleda. Att människan icke desto mindre har kunnat trotsa vinterns stränga livsvillkor och kunnat vandra bort från jordens varmare områden och i årtusenden prövat livet i detta kretslopps nattsfär, beror likaså på den eviga princip som låter dagens eviga ljus stråla i natten. Årskretsloppets vinterzon eller nattsfär har också sin lysande natthimmel. Denna natthimmel är människoväsendets framskridna tankesfär. I denna sfär har efter hand större och större strålande stjärnor kommit att lysa. Och liksom Gudomen genom nattens strålande stjärnor på himlen har varit i stånd att berätta för människorna om sitt rikes väldiga konturer och områden, så har Gudomen också genom människornas tankesfärs stjärnor varit i stånd att berätta för väsendena så underbara äventyr om sin natur och värld och av en så livgivande art, att dessa har trotsat umbäranden, köld och hunger och genom uppfinning av kläder och skor, hus och tält, ljus och värme, rent av kunnat förändra en hel del av vinterkretsloppets nattzon till dagzon. De har med ljuset från sin tankesfärs stjärnor eller lysande idéer fört så mycket av sommaren in i vintern, att denna i årtusenden blivit en dräglig, ja, stundom rent av behaglig sfär för deras dagliga liv och vandel.

Men att dessa tankesfärens lysande stjärnor har kunnat utveckla ett så aktivt ljus, beror på att det också genom detta ljus, liksom från nattens stjärnor, kom budskap utifrån Guds stora värld. Idéerna om högre väsen, mäktiga gudomar, hos vilka det skulle vara bra att stå i gunst. Dyrkan av dessa gudomar blev till stora fester och glädjeuppbåd, varigenom man kunde stimulera och uppleva tillvaron, i synnerhet i den mörka midvintertiden, när allt annat upplevande i naturen tycktes vila eller vara utan aktivitet. Dessa tankesfärens stjärnor hade liksom himlens stjärnor också sina banor och kretslopp. De kom och försvann, somliga hastigt och andra långsamt. Men de avlöstes alltid av andra strålande mentala stjärnor. Ja, en del kom till och med så nära att de klart kunde urskiljas som stora solar. Dessa, det mentala vintermörkrets eller den mentala natthimlens jättestjärnor eller lysande solar, är världsåterlösarna. Vilket väldigt ljus som kan utstråla från en sådan stjärna, får ni ett begrepp om när ni hör att en enskild sådan stjärnas ljus utstrålade så mycken sympati, kärlek och glädje på människornas mentala natthimmel, att den med oförändrad styrka blev i stånd att upplysa 1900 midvintrars ofruktbara och ödsliga mörkertid med sitt överjordiska ljus. Ja, så starkt vibrerade och strålade detta himmelska ljus fram över midvinterns snö- och frostregioner och gjorde sig till ett med vinterns upplevelse, att invånarna här rent av inte kan tänka sig detta ljus symboliserat med annat än snömarker, slädföre, skridskoåkning, festliga sammankomster kring dessa kalla områdens särskilda växt: granen. Ännu i dag sänds tiotusentals och åter tiotusentals vackra vinterbilder föreställande snötäckta granar, vita fridfulla landskap med friskt och strålande uttryck av livsglädje ut över all världens länder och från hela världen med hälsningar och önskningar om en – "god jul".

Ni vet nu vad jag syftar på. Ni känner till stjärnan. Ni har alla känt dess ljus. Det är möjligt att ni inte längre så starkt lägger märke till dess strålglans. Ni tittar kanske inte alls på er mentala natthimmel för närvarande och kan då naturligtvis inte heller se dess strålande ljus. Det är möjligt att ni är uppfyllda av en mer eller mindre stark antipati mot julens alla små barnsliga yttre dekorationer: nissar kring julgröten, julgranar med härtill hörande försilvrat och förgyllt pynt, gåvor och godsaker, julpsalmer osv. Ja, ni tror kanske alls inte att den världsåterlösare av vilken julen är en efterverkan har funnits och att julevangeliet är rent påhitt, ren fantasi, som ni kanske till och med sätter en ära i att få avlägsnat från den jordmänskliga mentaliteten. Men även om stjärnans ljus sålunda för närvarande överskuggas av era egna mörka mentala moln, så står det faktum fast att det varje år den 24:e i årets tolfte månad, fram över världen rör sig en väldig mental våg av ömhetsbetygelser. Hundratusentals brevbärare dignar under utdelandet av denna kärlekens flodvåg, som i kapp med månens tidvatten forsar runt jorden. Vem kan inte lägga märke till den? Den sköna saga som börjar med det fattiga barnet i krubban är sålunda i dag, nitton århundraden senare, inte utan realiteter. Är det inte en levande uppenbarelse om världsåterlösningens väldiga kraft och insats som vi här står inför? Vilket annat väsen än en världsåterlösare, tror man är i stånd att skapa åt sig ett sådant eftermäle? Vilken av gångna tiders stora självhärskare eller berömda väsen har i dag ett sådant inflytande på vår post- och tankeutväxling? Världsåterlösaren blev sålunda starkt lysande på människornas mentala himmel. Och på samma sätt måste vi själva bli en lysande stjärna på våra medväsens mentala natthimmel, lysande i synnerhet för våra fiender eller de som inte tycker om oss. Därmed är vi i kontakt med världsåterlösningen och har blivit en öppen kanal för dess himmelska ljus. Våra vibrationer, vårt ljus, ska stråla ned genom människornas historia i årtusenden.