Varje år omkring den 1 januari önskar vi varandra ett gott nytt år. Detta är i sig självt en god och kärleksfull manifestation, eftersom det alltid är bra att önska andra människor något gott, även om det naturligtvis är ännu bättre om man kan praktisera detta goda för andra. Men vad ligger det egentligen i begreppet ett "gott nytt år"? De flesta torde svara att där ligger tillönskan om att den eller de personer som man uttrycker denna önskan för måtte få ha god hälsa och vara utan ekonomiska bekymmer och över huvud taget vara fria från vardagslivets besvärligheter och sorger. Detta är ju också goda och vackra tankar, men innerst inne vet vi ju väl, att ingen av oss undgår svårigheter av ett eller annat slag, även om både vi själva och andra önskar det. För den människa som börjar kunna tänka i kosmiska tankebanor kommer det efter hand att ligga större tankekoncentrationer även bakom traditionella önskningar, och detta gäller i allra högsta grad önskan om ett gott nytt år.

Är önskan om ett gott nytt år då blott en tom tradition, som ingen verklig betydelse har? Nej, absolut inte. Vi kan i våra kärleksfulla nyårsönskningar lägga in tankar och känslor som kan få stor betydelse för de människor för vilka vi uttrycker dessa önskningar, ja, för hela mänskligheten. När det gäller den enskilda människa som vi önskar ett gott nytt år, kan vi i tankekoncentrationen bakom denna önskan lägga in tankar om att vederbörande, när han eller hon under det kommande året möter de händelser av obehaglig eller smärtsam karaktär som är hans eller hennes karma, då måtte få kraft och tålamod att gå igenom dessa svårigheter på bästa sätt. Man kan önska för andra människor att de måtte övervinna sin oro för det som skall komma. Kunde människor blott komma att oroa sig något mindre för kommande händelser än de gör, skulle de mycket lättare kunna övervinna svårigheterna och förvandla sin livsupplevelse, så att den verkligen blev mycket mer glädjerik. Det är mycket ofta oron som får människor att handla desperat och överilat utan tålamod och kärlek. Men varför är människorna rädda? Därför att de inte har den fasta punkt i sin tillvaro som kan ge dem lugn och överblick, tålamod och kärlek i varje situation. Och detta vill i sin tur säga, därför att de inte har den kontakt med och den tillit till Gudomen, som när den är tillräckligt stark kan få dem att övervinna allt, därför att de kan övervinna sig själva.

Önskan om ett gott nytt år är faktiskt liksom alla önskningar en bön, och för den kosmiskt inställda människan blir det en bön inte blott för den enskilda människan, utan för hela mänskligheten. Den enskilda människan är ju, förutom en individualitet, också en del av en större helhet: mänskligheten. Och även om den enskilde kanske i allmänhet inte tänker på det, så är hans eller hennes nya år ju beroende av just hur växelverkan mellan honom eller henne och helheten blir. Då vi nyligen firade julen, tänkte vi kanske ett ögonblick på berättelsen om änglarnas sång för herdarna och änglarnas budskap: "Frid på jorden bland människor, till vilka han har behag". Men är det inte detsamma som ligger i önskan om ett gott nytt år? Det är det, och det är också detsamma som kommer till uttryck i den tredje tankekoncentrationen av "Fader vår" i orden: "Tillkomme ditt rike". "Guds rike" är detsamma som kärlekens och fredens rike, det är ett mentalt tillstånd som ännu inte är allmänt här på jorden. Men det är önskat, och i önskan om ett gott nytt år önskar människan, vare sig hon vet om det eller ej, att detta tillstånd måtte bli en realitet. Naturligtvis betyder det något om människan vet om det, då kan hon lägga in en långt större tankekoncentration bakom sin önskan och därmed gagna långt mer än om hennes önskningar och tankar blott är konventionella och traditionsbundna. Betyder då den enskilda människans önskningar något särskilt? Är det inte likgiltigt vad den enskilda människan tänker och önskar? Det betyder mycket mer än man i allmänhet tror. Och särskilt betyder det något om människan är i stånd att önska, vilket faktiskt vill säga att bedja, i överensstämmelse med livslagarnas utvecklande.

I årmiljoner har dessa livslagars utvecklande förvandlat nuvarande jordiska mänsklighet från ett djuriskt till ett mer och mer mänskligt tillstånd. Denna förvandlingsprocess är inte färdig, utan pågår ännu i dag såväl för mänsklighetens som för den enskilda människans vidkommande. När människorna beder "tillkomme ditt rike", är det ju just därför att det "rike" som omger dem känns som något som inte är gudomligt, utan som de tvärtom kallar "djävulskt" eller "det onda". "Guds rike" är detsamma som en tillvaroform i vilken djuret förvandlats till den fullkomliga människan. Det "djävulska" eller "onda" är det av djurriket som ännu är kvar i den jordiska människan och som förenats med hennes begynnande intellektuella medvetandekrafter. Naturligtvis är djurriket på sitt sätt också gudomligt, eftersom djuren genom sin instinkt följer de gudomliga lagar som gäller för djurriket. Det finns kosmiskt sett alls inte något som inte i sin innersta analys är gudomligt. Den gamla föreställningen att det "utanför Gud" skulle finnas en djävul och ett helvete med förtappelse, är primitiv övertro och har ingenting med den universella eller kosmiska verkligheten att göra. Det finns ingenting som kan finnas utanför Gud, "i honom lever vi, rör vi oss och är vi till", som Paulus uttryckte det, och detta betyder att hela universum, såväl det andliga som det fysiska universum, är ett levande väsen, vari alla levande väsen befinner sig som detta Gudomsväsens organ och redskap. Inte blott det så kallade goda, utan också det så kallade onda är i Gud och har sin gudomliga uppgift, utan vilken det inte skulle finnas någon livsupplevelse, förnyelse och skapelse. "Det onda" är i själva verket det obehagliga goda, utan vilket de levande väsendena inte skulle vara i stånd att uppleva den kontrast därtill som för dem är det behagliga goda. Inget levande väsen skulle bli i stånd att tänka och skapa till hundra procent i överensstämmelse med livslagarna, om det inte hade erfarit hur livet blir när man inte gör det. En del människor är av den uppfattningen att det inte behövde finnas något "ont" i världen. Men om det inte fanns något de kallade ont, skulle det inte heller finnas något de kunde uppfatta som gott. Om de inte kunde uppfatta mörker, skulle de inte heller kunna uppfatta ljus, och detta gäller såväl det mentala mörkret och ljuset som det fysiska.

När vi upplever ett nytt år, vet vi att vi mitt i vinterns kulmination går en ny vår, en ny sommar och en ny höst till mötes, och det vi i synnerhet längtar efter är att det skall bli ljusare. På våra breddgrader upplever man i särskild grad markeringen av de olika årstiderna i motsats till de människor som lever närmare polerna eller ekvatorn, där det råder en evig vinter eller en evig sommar blott med några små variationer som markerar årstiden. Vad detta kosmiskt sett betyder, vet endast ett ytterst litet fåtal av människorna på jorden. De vet inte att denna struktur i jordens fysiska sfär är en uppenbarelse, ett blad i Guds stora bilderbok. Breddgraderna på det nordliga halvklotet med de markerade årstiderna visar sig nämligen för den utvecklade forskaren vara det område i jordklotsväsendets fysiska organism i vilket dess största hjärnfunktion äger rum. Det är inte i de varma ekvatorområdena eller i de iskalla polartrakterna som världsutvecklingen i vetenskap och teknik har ägt rum. Men varför är det inte så på de breddgrader på jordklotets södra halva, som i klimathänseende någorlunda motsvarar våra breddgrader? Betraktar man en jordglob, ser man att dessa områden på södra halvklotet huvudsakligen består av oceaner, där det inte lever människor, och de landområden som finns där är inte så tätt befolkade som landområdena på de nordliga breddgraderna. Landområdena på denna nordliga del av jordklotet rymmer alltså särskilt många "hjärnceller", eftersom de jordiska människorna kosmiskt sett måste sägas representera samma funktion i jordorganismen som de levande väsen vi kallar hjärnceller representerar i vår organism. Dessa jordiska "hjärnceller", alltså människorna som lever på våra breddgrader, utvecklar en mycket stark fysisk aktivitet. Här kulminerar hela det tekniska, kosmiska och materialistiska kulturskapandet, här har man uppfunnit de mest geniala maskiner, tekniska apparater, konstgjorda hjärnor och mycket mer. Här spelar skolor, universitet och läroanstalter en dominerande roll, och alla människor som visar anlag därtill kan efter hand bli intellektuellt utbildade.

Betraktar vi de övriga breddgradernas områden, ser vi vad gäller polarområdena att de klimatiska förhållandena gör att endast få människor kan leva där, och att det hittills, bortsett från vetenskaplig utforskning, endast har utvecklats primitivt nomad- och jägarliv. För landområdena närmare ekvatorn förhåller det sig annorlunda vad befolkningstätheten angår. Här är det en kolossal överbefolkning. Men i fråga om den intellektuella utvecklingen står största delen av befolkningen ungefär på samma steg som människorna i de mycket nordliga områdena. De få intellektuella är som droppar i havet, och miljoner människor kan varken läsa eller skriva och har ingen tillgång till att lära sig något och, vad värre är, har kanske inte ens tillgång till att lära sig ett eller annat nyttigt hantverk eller arbete, utan är hänvisade till tiggarstaven för att klara det dagliga livets behov. Man kan i dessa områden se en mängd grupper av människor sitta på gräsmattor och sluttningar och samtala timvis eller dagen lång. Deras vaknande intellekt får dem att diskutera inom ett område som i årtusenden varit det primära för befolkningen i dessa landområden och som deras kultur helt har varit byggd på: det religiösa. Men bortsett från detta är de passiva, de är latenta hjärnceller i jordklotets hjärna, de är improduktiva, och många av dem måste duka under för hungersnöd, därför att det i torkperioder inte kan produceras tillräckligt med föda för alla dessa miljoner människor. Vi är här vittne till områden i jordklotets fysiska dagsmedvetande som ännu är latenta och outvecklade, vilket de naturligtvis inte skall förbli, då såväl jordklotsväsendet som mänskligheten är under utveckling.

Betyder då detta att vår västerländska kultur är så mycket högre än österlandets? Nej, det gör det inte. Men det betyder att vissa utvecklingsfaktorer som är nödvändiga för hela jordmänsklighetens vidare utveckling, under en bestämd period, som snart är vid sin avslutning, i särskild grad varit koncentrerade till vissa områden av jorden där betingelserna för att lära sig dessa ting i särskild grad varit tillfinnandes, och dessa betingelser är just det fulla utvecklandet av kontrastprincipen i de fyra årstiderna och den därav följande kampen med och övervinnandet av naturkrafterna. Detta betyder att den del av mänskligheten som på detta sätt har utvecklat ett särskilt dagsmedvetande på det fysiska planet och en fysisk aktivitet som kan bli till gagn för helheten, nu skall bringa sin kunskap och sina erfarenheter vidare till de områden där sådana erfarenheter inte har kunnat göras i första hand. Betyder då detta att den i väst rådande materialismen och ateismen, som endast är koncentrerad på det fysiska, skall utbredas till österns landområden och göra dem materialistiska och gudlösa? Nej, det betyder det absolut inte! Den impuls som här från väst skall komma att befrukta österns kultur består nämligen inte blott i materialistisk vetenskap, utan den kommer också att bestå av andlig eller kosmisk kunskap, som skall vara i stånd att förena den materialistiska vetenskapen med de stora sanningar som ligger förborgade i österlandets religiösa mystik.

Då kan man ju fråga: Vad har dessa tankar om öst och väst med våra önskningar om ett "gott nytt år" att göra? Det har de i allra högsta grad. Ett gott nytt år är ett nytt år som bringar alla jordens människor närmare varandra i fred och fördragsamhet i en förståelse av att de utgör en enhet och helhet som inte kan delas av landgränser och nationella egenintressen på bekostnad av andra. Om den enskilda människan koncentrerar sådana tankar bakom önskan om ett gott nytt år samtidigt som hon aktivt är med om att skapa freden för sitt vardagsområde av tillvaron, är dessa tankar en bön till den eviga Försynen om att få hjälp att övervinna de svårigheter som måste övervinnas innan jordens förenade stater blir en realitet, och en bön där tankarna är koncentrerade på den enskilde om att han eller hon måtte få kraft, tålamod, livsglädje, humör och kärlek nog att övervinna djuret i sitt medvetande så mycket under det kommande året att detta medvetande måtte utstråla aktiv skaparkraft mot omgivningen till gagn för den mänsklighet som en gång skall bli en hjord, dvs ett människorike, under en herde, vilket i sin tur vill säga koncentrerad på att med sin vilja utföra Gudomens vilja i den eviga världsplanen.