Alla levande väsen har ett öde. Detta öde kan endast framträda under två former: antingen som förnimmelse av lycka eller som förnimmelse av olycka. De allra flesta människor befinner sig i ett tillstånd i vilket de inte känner sig särskilt trygga med avseende på sitt öde, varför de sätter in en enorm energi på att bekämpa denna otrygghet. De flesta människors företagsamhet eller dagliga handlingssätt är uteslutande avsett för att skapa sig själva ett lyckligt öde eller en lycklig upplevelse av livet. För detta ändamål låter föräldrarna sina barn utbildas i skolor och på läroanstalter, låter dem få träna sig i ett hantverk eller yrke. Och för detta ändamål jagar de flesta efter att tjäna pengar, efter rikedom. Den allmänt rådande uppfattningen är just den, att om man är rik, om man har pengar, är man garderad mot olyckor. Andra försöker gardera sig mot ett mörkt eller olyckligt öde genom anknytning till det vi kallar religion. Vi ser hur dessa människor binder sina liv till religiösa ceremonier, sakrament osv, för att därigenom liksom vilja skapa ett bålverk mot det lidande, det mörka öde som de fruktar.

Men hur är då den genomsnittliga jordiska människans öde? Är den inte fullt av sorger och bekymmer? Är inte det jordiska människosamhället fyllt med lidande av varje tänkbart slag? Florerar inte sjukdom, nöd och elände, krig, hat och fiendskap vart man än vänder blicken? Ja, är det inte så att vi i dag upplever det ragnarök, den "domedag", som genom alla tider har varit fruktad, och som skulle vara uttryck för själva kulminationen av lidande eller mörkt öde, både för folkslag och enskilda individer? Inte underligt att det största spörsmålet för alla tänkande människor har blivit frågan om, hur man kan bekämpa all denna olycka och med sitt liv bidra till att skapa fred och harmoni i världen.

Genom att se tillbaka på mänsklighetens historia, ser man att individerna ända från den tid när de levde som djur i skogen och fram till i dag då de framträder som människor, som med hjälp av sitt tekniska kunnande och sin enorma insikt i den rent fysiska materien behärskar elementen, har använt sig av brutal makt och överlägsenhet, av hänsynslöshet och rå egoism för att själva komma fram och därmed rädda livet, hälsan eller den så kallade lyckan.

Genom detta sitt tillstånd har dessa stater emellertid blivit en mental företeelse av alldeles speciell natur. De har en högt utvecklat kyrkoväsen med förnämliga skolor och ett prästerskap, som från hundratusentals predikstolar ropar ut över en miljonfaldig menighet, att man skall älska sin nästa som sig själv, att man skall älska den som hatar och förföljer en, att man skall vända den högra kinden till när man blir slagen på den vänstra osv, samtidigt som de har stora skolor eller militärakademier, där ungdomen uppfostras till att bli specialister i den mest raffinerade mordteknik. Vem har större armé, flotta och luftstridskrafter än de så kallade "kristna staterna"? Och kan någon människa bestrida att ungdomen i dessa stater som först genom dop, konfirmation och nattvard har blivit förberedda för att vara kristendomens lärljungar, senare av domstolarna genom obligatorisk värnplikt tvingas till att låta sig utbildas i ett levnadssätt, som på alla områden utgör kristendomens mest diametrala motsats? Nej, alla vet detta, och de allra flesta tror att så måste det vara.

Men en värld som är uppbyggd på en så speciell form av logik, som detta tillstånd avslöjar, måste nödvändigtvis få ett öde, som det livet av i dag låter oss vara vittne till. Och var det inte just det som världsåterlösaren förkunnade för sina lärjungar när han grät över Jerusalems förstörelse, därför att den inte kände hemsökelsens stund. Och var det inte samma inre kunskap som fick honom att se den kommande "domedagen" över den jordiska mänskligheten? Det var en självklarhet för honom att "himmelriket" inte kunde bli något utvändigt rike, förrän det var fullbordat invändigt i varje jordisk människa. "Himmelriket" kan bara bli till ett utvändigt rike, när varje medborgare i detta rike bär nästakärleken och osjälviskheten i sitt hjärta. Därför såg Jesus att "himmelriket" inte kunde bli någon sann verkligheten i den yttre världen genom religions- eller samfundsbildning, genom dop eller sakrament allena, utan måste krönas och stadfästas med "hans återkomst på skyarna med stor makt och härlighet", vilket vill säga: med födelsen av hans mentalitet i varje individs viljeföring och tankekoncentration. Och då det således är denna födelse av kristusmentaliteten i varje enskild individs mentala värld som ensam utgör "himmelriket", vilket vill säga den högsta livslycka som finns, har den jordiska människan alltså i denna sin egen mentalitet förekommande "Kristi återkomst", det enda absolut effektiva medlet för att motarbeta sin olycka och sitt lidande, sin disharmoni med livet.

Varje jordisk människa måste därför, vare sig hon är buddhist, muhammedan eller kristen, arbeta på att förbereda sig för denna "Kristi återkomst" i sin egen mentalitet eller tankevärld. Därmed underbygger och konsoliderar hon inte blott sin egen livslycka eller sitt eget lysande öde, utan därmed gör hon sig också till en av den slags medborgare av vilka en stat måste bestå, om himmelriket skall bli en verklig yttre realitet.

Hur förbereder man då denna "Kristi återkomst" i sitt eget inre, i sin egen mentalitet eller tankevärld? Först och främst genom att bringa upplevelsen av kunskapen om de livslagar, på vilka all ödesupplevelse beror, inom sin hjärnfunktions räckvidd, så att man med sin intelligens eller vakna, klara förstånd och logiska omdömesförmåga kan komma att förstå orsaken till sin nästas mentalitet och sätt att vara och därigenom lära sig att inse det dåraktiga i varje form av hat, hämnd eller förföljelse av denna nästa. Alla olyckliga öden har sin rot och orsak i okunnighet. Där man är okunnig tänker man felaktigt, och tänker man felaktigt blir viljeföringen också felaktig. Då en felaktig viljeföring oundgängligen utlöser olycksbringande eller smärtsamma reaktioner, kan man omöjligt på denna grundval skapa den kontakt mellan sig och sin omgivning som resulterar i harmoni och lycka. Och där det inte är fred, harmoni eller lycka mellan en själv och omgivningen, där är det krig. Och krig betyder lidande och död eller själva motsatsen till det "himmelrike" som man önskade skapa. Och denna motsats är helvete.

Det finns alltså endast två sätt att leva sitt liv på, nämligen det felaktiga och det riktiga. Då det felaktiga ger upplevelsen av "helvete", och det riktiga ger upplevelsen av "himmelrike", är det inte svårt att själv konstatera, om man är i kontakt med den riktiga eller den felaktiga livsformen eller sättet att vara. Att den vanliga jordiska människan på grund av sin okunnighet om tillvarons andliga lagar och principer för det mesta praktiserar det felaktiga sättet att vara, avslöjas genom det mer eller mindre olyckliga ödestillstånd hon upplever.