Det viktigaste faktumet för oss är förmodligen detta att vi existerar. Denna existens upplever vi som något som är knutet till ett annat "något". Detta andra något är alltså överlägset denna existens, då det utgör det som existerar. Om detta inte fanns, skulle det inte finnas någon existens. Existensen är alltså beroende av att det finns något som existerar. Livsmysteriet består alltså av det som existerar och dettas existens. Med dessa båda analyser beskriver vi i själva verket allt som över huvud taget existerar. Utöver dessa båda företeelser existerar absolut ingenting. Så enkelt och okomplicerat är livet. Det behövs inte någon invecklad formel för att uttrycka denna enkelhet. Det som vi i det dagliga livet blir vittne till, kan således endast vara denna existens och "det" som existerar. Existensen blir vi vittne till genom energi eller rörelse, som i sin tur uppträder i olika stadier som vi kallar materia, som alltså utgör material för organismerna, vilka endast utgör kombinationer av förnimmelseredskap och det därigenom varseblivna eller upplevda. Detta varseblivna eller upplevda är i sin tur detsamma som tankar, medvetande eller mentalitet. Mentaliteten utgör i sin tur det vi kallar ande. Ande och existens är således i verkligheten samma sak. Utan existens ingen ande och utan ande ingen existens. Att något existerar, kommer alltså vara beroende av om det kan skapa existens. Allt det som vi genom sinnena blir vittne till existerar således inte i sig självt. Det utgör något annats existens. Denna existens av någonting annat, är alltså det som har skapat denna existens. När vi till exempel betraktar ett fönster, betraktar vi något som inte existerar i sig självt. Därför kan det markera något som existerar. Hur skulle något som existerar kunna upplevas utom genom dess kontrast. Och kontrasten till det existerande kan alltså endast vara något som inte existerar. Allt som vi förnimmer, ser eller hör, är således en skapad – icke-existens – genom vilken ett något markerar sin existens. Allt är alltså ett uttryck för något annat än det som det ser ut att vara. Detta andra är alltså existensen av ett något som är höjt över all manifestation. Denna existens skulle aldrig någonsin uppenbaras, om inte den icke-existens manifesterades, genom vilken den är markerad.

Det existerar således ett något som uppenbarar sin verkliga existens genom en overklig existens. Detta något är det i oss som upplever sig själv som mittpunkten i vår organism och för övrigt i alla dess omgivningar. Det är detta något som vi uttrycker som jaget. Varje människa uttrycker sig själv som mittpunkten i sin tillvaro eller existens. Detta jag är alltså den fasta punkten bakom det synliga, bakom dess tanke och organism. Det är alltså det verkligt existerande bakom det icke existerande. Nu kanske man säger, ja, men vi upplever ju vår organism och hela vår omgivning. Vi upplever både smärta och välbehag, och allt detta är ju tillräckligt verkligt. Ja, det är helt riktigt, men det är ju den skapade icke-verkligheten, varmed man kan markera sitt jags absoluta verklighet. En verklighet är nämligen inte något som kan skapas, den är något som är. Därför måste det skapas något som – inte är. Det är medvetandets eller det skapades högsta kosmiska analys.

Och det är här som den ännu ofärdiga eller oinvigda människan tar fel och bedömer sin nästa på ett helt felaktigt sätt. När vi betraktar vår nästa som en skurk, som en bandit, en rövare eller mördare etc., så är hans framträdande inte en manifestation av den sanna eller absoluta verklighet, som han kosmiskt sett utgör. Här är han ett evigt, odödligt väsen som är herre över all manifestation, och som tillfälligtvis är i färd med att skapa den mörkerkontrast eller den overklighet, varmed han kan markera eller uppleva det verkliga och eviga i sitt eget väsen, som nu alltså är oklart på grund av bristande mörkerkontrast eller bakgrund. Vi är alla i färd med att skapa motsatsen till den sida av vår natur som vi inte känner till, vilket i sin tur betyder att vi inte kan registrera den, just därför att vi inte har några kontraster till den. Det är ju också därför som vårt intresse endast kommer att finnas på de områden, där tingen är nya och okända för oss. Vårt intresse för ett skämt, en film eller ett teaterstycke minskar varje gång som vi har erfarit eller upplevt dessa företeelser. Det är denna princip som ligger till grund för skapandet av vår intressesfär. Denna sfär kommer alltid att bäras upp av de områden i vårt eviga framträdande där vi saknar förståelse och kunskap. Att vi saknar förståelse och kunskap innebär alltså, att det saknas kontraster varmed denna sida av vårt eviga vara kan markeras.

Överallt omkring oss ser vi således endast något sekundärt av den absoluta verkligheten. Det vi ser är endast något timligt, något förgängligt. Det gäller absolut allt, antingen det är vår äkta make eller maka, våra barn eller vänner eller fiender. Vi ser i och över allting endast något overkligt, något förgängligt. Och så länge vi uppfattar tingen så som de ser ut att vara, måste vi fortsätta att leva i en illusionernas och därmed besvikelsernas, lidandenas och hatets värld. Det är den andliga vetenskapens uppgift att lära människorna att uppleva verkligheten bakom den allt dominerande overkligheten eller andliga illusionen och föra dem fram till klarhet över, att de i samma grad är ställda inför Gudomen, som de är ställda inför sin nästa eller sina medväsen. Och att deras kroppars eller organismers förgänglighet och undergång är den overklighet som markerar väsendets odödlighet eller identitet med evigheten. Och att livsupplevelsen endast är en tankevärld och därför är underställd det levande väsendets kapacitet vad gäller skaparkraft eller tankeförmåga. Det fullkomliga tänkandet – den vackraste av världar. Den moraliska genialiteten är livs- eller existensskapelsens fullkomlighet och därmed fundamentet för livsupplevelsens höjdpunkt, eftersom dess skapelse är livskonstens kulmination i kärlek.