I århundraden har Judas gjorts till en människotyp, som skulle vara en av de mest usla och avskyvärda man kan tänka sig; en skurk som under förevändningen att vara Kristi lärjunge förrådde världsåterlösaren, till och med sålde honom eller överlämnade honom till korsfästelsen för den rena materiella vinningens skull, de trettio silverpengar han fick i betalning av översteprästerna. Här har den kristna eftervärlden inhöljt sig i en stor illusion. Från tusentals predikstolar runt om i världen blir Judas än i dag dömd som en skurk som har begått en oförlåtlig handling och för vilken det i verkligheten endast fanns självmord och evig undergång som följd. Och ändå är sanningen den att Judas i verkligheten inte alls är en typisk skurk eller förbrytare. Det är inte alls den människotyp som i form av Judas uppenbaras för mänskligheten. Judas är varken förrädare eller skurk i absolut mening, därtill var han alltför intresserad av mänsklighetens frälsning, av att mänskligheten skulle föras ut ur mörkret och fram emot ljuset. Hur skulle han annars blivit Jesu lärjunge? Tror man inte att världsåterlösaren hade människokunskap? Tror man att världsåterlösaren saknade psykologisk insikt? Tror man inte att han visste vem han hade att göra med?

Vad gäller Judas var han i själva verket så entusiastisk över Jesu förkunnelse och mission, att han inte kunde vänta med att få den demonstrerad eller uppenbarad tills det passade Jesus. Han hade således ännu större brådska än själva världsåterlösaren med att få världsåterlösningen iscensatt. Han blev faktiskt otålig. Han tänkte antagligen att Jesus var alltför kärleksfull och tålmodig. Det skulle ta alldeles för lång tid om inte andra grep in. Och han kände sig då självutnämnd till att iscensätta det. Genom att iscensätta att översteprästerna arresterade Jesus, skulle de nog få se vem han var. Då skulle de få se att han var Guds son, ett väsen som man naturligtvis omöjligt kunde arrestera. Man skulle falla avsvimmad eller död till marken om man bar hand på honom, han som kunde väcka upp de döda, fick blinda att se, förlamade att gå, befriade människor från spetälska och andra sjukdomar etc. Och när de väl skulle uppleva Jesu storhet och här tvingas konstatera sin egen maktlöshet, skulle Jesu mission således segra över denna världens mäktiga.

Men detta var alltså inte fallet med Judas. Här var det inte Guds vilja, utan Judas vilja som skulle ske. Om Judas skulle ha format sin inställning i bön till Gud, vilket han ju inte gjorde, skulle det alltså ha sett ut så här: Fader ske inte din, utan min vilja. Alltså precis motsatsen till vad Judas mästare var inställd på. Och det var denna hållning som blev farlig för Judas, liksom för alla senare "judasar" inom den kristna världen. Finns det då några andra som blev "judasar" inom kristendomen? Judasmentaliteten bredde ut sig väldigt överallt. När alla religiösa sekter och samfund hävdar att de sitter inne med världens frälsning, och att vägen till frälsning uteslutande går genom att skrivas in i deras speciella samfund eller sekt, har man här gått förbi Vår Herre. När man har tillåtit sig att göra syndernas förlåtelse till en handelsvara, har man också här gått förbi Vår Herre. När man vill omvända människor under hotet om evig förtappelse, ett evigt helvete, är man också här i färd med något som inte är Guds vilja, men som är en "judasvilja". Ja, är det inte judasmentaliteten som har blivit förhärskande inom alla religiösa rörelser i dag, och är det inte just därför de alla utan undantag är döende? Är inte Kristi bergspredikan och övriga ord som direkt uttalas av världsåterlösaren den sanna vägen till frälsning, och inte hotet om helvetet? Det är inte krig, kamp eller straff som är sann kristendom; dessa handlingar är orsakade av "judasar" inom kristendomen. Det är väsen som inte har kunnat få omvändelsen eller människors förbättring att gå snabbt nog. Och de kommer att iscensätta en korsfästelse. Verkningarna blir desamma som de som Judas satte igång gentemot världsåterlösaren. Kan vi inte se tillbaka på häxbål och bannlysning som en korsfästelse iscensatt av judasmentaliteten? En mentalitet som uppstått i sådan hast att den alls inte har tid att förlåta eller vända den högra kinden till när den blir slagen på den vänstra.

Och vad sker då med "judasarna"? De kommer alla att hamna i självmordsmentalitet. Är inte den judasledda mänskligheten i dag i färd med att begå självmord? När människor blir allt bättre på att mörda människor, och denna mentalitet blir helt överskuggande i människors utveckling och skapande, är det ju mänskligheten som mördar mänskligheten, det vill säga sig själv. I dag vill människor mycket gärna ha varaktig fred, men de vill inte gå den väg som världsåterlösaren har anvisat, nämligen den att man ska skapa freden inom sig själv. Man kan omöjligt skapa den för andra genom krig, diktatur och bestraffning eller lemlästning. Varje människa som, i Jesu namn och i tron på att skapa fred, för krig, skapar hämnd och straff, är en "judas" och kommer att få uppleva andligt självmord.