Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
7 KAPITLET
Varför ödmjukhet är så absolut nödvändig
Vi måste således här skilja mellan "fruktan" och "ödmjukhet".
Medan "fruktan" yttrar sig som en påtvingad underkastelse eller "underdånighet", så tar sig "ödmjukhet" uttryck i naturlig och frivillig "vördnad", beundran för en naturlig eller verklig överlägsenhet, likgiltigt hos vem den kommer till uttryck.
Då "ödmjukhet" som nämnts är ett oförbehållsamt erkännande av ens egen oförmåga eller underlägsenhet, inser man här lätt att detta medvetandetillstånd är det enda som kan öppna "visdomens port" eller är den absolut enda inställning som kan öppna väg för ny vetskap och kunskap.
Utan att man inser sin egen underlägsenhet kan det omöjligt bli tal om mottaglighet för inlärning, undervisning, råd och vägledning, ty utan denna insikt tror man ju att man själv sitter inne med den nödvändiga kunskapen.
Som en logisk följd härav kommer man därför att betrakta varje annan lärdom icke blott som helt överflödig utan även som rent av felaktig, eftersom man ju inte förstår att det är ens egen kunskap eller uppfattning som är felaktig.
Ja, man kanske till och med börjar undervisa om den falska kunskap som man har på ett eller annat område och kämpa för att just genom den vinna erkännande som en kapacitet på detta område och betrakta envar, som inte faller till föga därför, som sin fiende.
Man blir således fylld av fiendskap och intolerans mot de verkliga kapaciteterna på ifrågavarande område, eftersom man till följd av sin egen inbillade auktoritet inte alls kan erkänna eller förstå dessa.
Att detta måste leda till katastrof är självklart.
Den falska auktoriteten kan i längden inte mäta sig med den äkta.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt