Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
22 KAPITLET
Skillnaden mellan varuhuset och konstmuseet
Hur helt annorlunda är det inte med produkterna i ett varuhus eller en affär! –
Här uppvisas också många underbara, ja till och med geniala ting.
Men dessa har inte frigivits som offentlig egendom eller utställts enbart för att gratis beskådas av allmänheten.
De är ännu ofria och bundna eller monopoliserade som medel, varigenom smarta finanshajar och aktieägare dagligen kan föröka sina förmögenheter utan att själva utföra något nämnvärt arbete, och alltså i hög grad leva på producenternas eller skaparnas bekostnad.
Och hur är det med alla övriga produkter i ett sådant varuhus, tjänar de inte samma ändamål? –
Och vilka är det som framställer alla dessa produkter? –
Är det människor som tillverkar dem endast i glädje över att just få tillverka dem, utan hänsyn till ekonomi eller vinning? –
Nej, det hör i så fall endast till undantagen.
Det allmängiltiga är i stället att varorna är tillverkade av betalda arbetare som, genom omständigheternas tvång och sin obemedlade ställning, alltifrån födelsen är predestinerade till att dagligen av sitt liv sälja vissa timmars arbetskraft för att av samma liv bärga just de timmar som de med nödvändighet måste använda till att sova och till att sörja för artens fortbestånd eller sitt erotiska krav.
Det är en självklar sak att det av dessa varelser manifesterade arbetet inte blir utfört i glädje över att man just får utföra det, för arbetets egen skull, vad det än må kosta, och oavsett om man får betalt för det eller inte.
Det allmängiltiga är ju att det uteslutande utförs som betalt arbete.
Men betalt arbete är ju detsamma som betalt liv, och betalt liv åter är ju detsamma som slaveri.
Varuhus och övriga affärs- och butikslokaler skiljer sig alltså från museer därigenom, att medan de sistnämnda är utställningslokaler för geniala alster, osjälviskt framställda och skänkta av sina upphov mer av glädje över skapandet som sådant och den glädje och inspiration de kan vara för andra, än med tanke på materiell vinning, så är däremot varuhusen och affärerna utställningslokaler för produkter som skapats av "slavar" eller människor som varit nödsakade att dagligen sälja vissa timmar av sitt liv för att bärga dygnets övriga timmar åt sig själva.
Dessa alster eller produkter återigen är bara avsedda till att, som nyttoföremål kamouflerade betalningsmedel eller valuta, göra det möjligt för affärernas eller varuhusens innehavare att utnyttja eller köpa ännu fler timmar, dagar eller månader av andra människors liv.
Vad anser man om att det i ett sådant varuhus säljs varor till priser som kanske utgör mer än det dubbla framställningspriset, alla kostnader inräknade? –
Betalar man inte här en summa pengar som man inte alls får någonting för? –
Och betyder inte detta för en obemedlad köpare ett antal dagars eller månaders arbete hos någon arbetsgivare?
Sannerligen, det är skillnad på ett affärsmässigt varuhus och ett museum. Affärshuset existerar i kraft av köp och försäljning av jordmänniskors liv, vilket principiellt är detsamma som "slaveri". Museet däremot existerar i kraft av stora mästares osjälviskt skapade, geniala konstverk, i vilkas betagande inspirationskraft och stimulerande intellektuella utstrålning det kärleksfullt söker omfamna alla sina besökande. Står vi inte här, inför dessa två sorters varuhus eller magasin, vid portarna till två världar? – Är inte ingången till affärshuset porten in till koncentrationen av den värld, där livet är pantsatt som betalning för de timmar man nödvändigtvis måste ha för att få sova och befordra artens eller släktets bestånd och fortplantning och där man alltså "måste äta sitt bröd i sitt anletes svett". Därför är frågan här inte, vilket arbete man helst vill utföra, utan i stället vilket arbete som ger mest pengar eller största ekonomiska vinning, då den här erhållna valutan utgör det halmstrå som alla ekonomiskt slavbundna jordmänniskor med begärlighet griper efter, i tro att de med hjälp därav kan häva sig upp ur den materiella fångenskapen och köpa tillbaka sina själars förlorade frihet. På denna övertro är varuhusen och affärslivet baserade. Och ju flottare rostfria stålpelare, spegelglasdörrar och marmorfasader de briljerar med, desto starkare bekräftar och uttrycker de denna övertros triumf. Men lika lite som en drunknande kan rädda sig med hjälp av ett halmstrå, kan en människa köpa sig verklig själsfrid med hjälp av någon valuta – kronor, pund eller dollar. Rikedomen är ett själens fängelse lika mycket som fattigdomen. Sade inte världsåterlösaren till sina lärjungar att "det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike"? – Nej, affärsvärldens stora palats, varuhus och banker visar inte vägen till julevangeliets stora och varaktiga "frid på jorden" och det därav följande "välbehaget" för människorna. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt