Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför nollan uppfattas som uttryck för "intet" | 1014. "Oändligheten" är således den "fasta punkt", kring vilken alla andra tal rör sig. Ett tal, vilket som helst, är endast en markering av "det begränsades" förhållande till "oändligheten", ett påpekande av skillnaden mellan "det begränsade" och "det obegränsade". Och då "nollan" är "oändlighetens" uttryck inom sifferspråket, blir alltså varje tal detsamma som ett uttryck för ett visst förhållande till "noll", på samma sätt som predikatet i en sats uttrycker ett visst förhållande till subjektet i samma sats. Och liksom satsen skulle vara utan mening, ja, inte alls skulle vara någon sats, om vi utelämnade antingen subjektet eller predikatet, så är ett tal eller en "sats" i sifferspråket ofullständig eller utan mening, om vi där utelämnar antingen nollan eller den andra siffran eller siffrorna. Om man i en siffersats utelämnar talsiffrorna och enbart skriver nollan, uttrycker man endast "oändligheten". Men att uttrycka oändligheten, är i verkligheten detsamma som att inte uttrycka något förnimbart, ty oändligheten kan inte förnimmas. Den kan inte sägas vara "stor" eller "liten". Den har inget mått i längd eller tjocklek. Den har ingen ålder. Den är inte "vit" eller "svart". Den är inte "gul" eller "grön". I kraft av sin identitet med alltet utgör den alla motsatser på en gång och blir därigenom till sin natur namnlös eller lika med "X". Och det är därför som människorna emellanåt felaktigt uppfattar dess fundamentala uttryck, "noll", som ett uttryck för "intet". Men från Livets Bog vet vi att ett absolut "intet" inte kan existera, att detta som vi uttrycker som "intet" i själva verket är "det oförnimbara", men likväl orubbligt existerande "något" bortom förnimmandet. "Nollan" är således detta "oförnimbara någots" orubbliga kännetecken. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt