Läs och sök i Tredje testamentet
| Se "Plan över nollans betydelse" i nytt fönster |
| Talsystemet uttrycker både "födelse" och "död" såsom illusoriska företeelser |
1034. Denna räkning sker alltså i F-kolumnen, där vi har det första kretsloppet markerat med en etta.
Men detta stora kretslopp har alltså inte på mirakulös väg plötsligt blivit till av "intet".
Det har kommit till gradvis genom räkningen av 99 999 enheter eller efter tillryggaläggandet av 10 000 kretslopp av första graden eller 1 000 kretslopp av andra graden eller 100 kretslopp av tredje graden eller 10 kretslopp av fjärde graden.
Inget av dessa enheter eller kretslopp kan utgöra kretslopp av femte graden så länge en enda enhet saknas.
Alla dessa enheter är alltså närvarande i R-avsnittet på tablån, men detta avsnitt är ju uttryck för kretsloppen av fjärde graden eller hemvisten för alla enheter till och med talet 99 999.
Detta avsnitt är därför så att säga fyllt och kan i enlighet med talsystemets struktur inte rymma mer.
Nian är ju alfabetets sista siffra.
Och vid fortsatt räkning måste man alltså gå tillbaka till sifferalfabetets första bokstav, det vill säga talet noll, och därifrån vidare till ett nytt användande av alfabetets tecken 1, 2, 3, 4, osv. till 9.
Detta nya användande av sifferalfabetet måste med nödvändighet bilda ett nytt avsnitt i räkningen.
Och det är detta nya avsnitt som vi har markerat som S-avsnittet.
I R-avsnittet ligger således i realiteten innehållet av det första kretsloppet av femte graden, men det kan inte, såsom vi sett, räknas fram där, vilket är markerat med nollan i F-kolumnen i detta avsnitt.
S-avsnittets första kretslopp blir alltså gradvis skapat inom R-avsnittet.
Men här är det inte självständigt, här räknas det inte.
Här är det likt ett foster i moderlivet, vilket långsamt och naturligt växer fram mot sin födelse.
Vid sin passage av talet 99 999 är det färdigt med R-avsnittet och övergår såsom självständig enhet i ett nytt kretslopp.
Denna passage är alltså detsamma som dess "födelse".
Efter denna har det blivit en enhet i ett nytt och större kretslopp eller avsnitt, vilket i sin tur blir en enhet i ett ännu större kretslopp eller avsnitt, och så fortsätter det.
Men i verkligheten kan alltså denna "födelse" inte försiggå utan att även vara ett uttryck för "döden". Förbindelsen mellan nollan och R-avsnittet har ju upphört att existera, vilket var absolut nödvändigt för att nollan skulle kunna frigöras från detta avsnitt och bli en självständig enhet i ett större kretslopp. R-avsnittet har alltså upphört att existera, men dess siffermässiga värde har i form av entalet överförts till nollans nya placering. Men är inte detta en adekvat bild av det levande väsendets "död"? Nollan uttrycker här det levande väsendets jag, medan R-avsnittet är dess utlevda organism och den därmed förbundna föråldrade livsformen. Genom "döden" skiljer sig jaget från denna organism och den med denna förbundna föråldrade fysiska livsformen, men tar i form av talangkärnor sina erfarenhetsvärden med sig över i den nya tillvaron, vilken då blir präglad eller utformad av de från dessa talangkärnor framväxande talangerna. Talen visar således även att en absolut död inte existerar för själva jaget, utan blott för de "skapade tingen", vilket återigen betyder: för det som aldrig någonsin har varit "levande". Men när "döden" i absolut mening endast kan tillkomma det som redan i förväg är dött, är den ju en illusion. Den kan alltså endast äga rum i form av en "ny födelse". Men dessutom visar talen att "födelsen" i absolut mening, det vill säga som identisk med ett nytt jags tillkomst, likaså är en illusion. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt