Läs och sök i Tredje testamentet
| Se "Plan över nollans betydelse" i nytt fönster |
| Talsystemet uttrycker begär, tanke och vilja | 1037. Men även om den översta nollan i varje kolumn till vänster om A-kolumnen inte kan existera utan att vara ett uttryck – inte för ett "intet", utan för ett "något" – så är dock A-kolumnens nolla, som ju är talsystemets alfa och omega eller så att säga dess första och sista siffra, inte ett uttryck för någon absolut "första början" eller "första orsak" till kretslopp. Eftersom den är placerad före talsystemets allra första ental, räknas den ju inte alls och har för den skull undgått många människors uppmärksamhet. Men varför skulle inte denna nolla betyda "något" likaväl som nollorna i övriga kolumner? Är det inte själva nollans analys som vi sett i dessa kolumner? För dem alla gäller att de täcker ett begynnande nytt avsnitt, vilket, när det blivit färdigt, kommer att betecknas med talsystemets nästa siffra, "ettan". Denna avsnittsbildning måste alltså oundvikligen först äga rum, innan det kan uppstå "något" som kan betecknas med den nämnda "ettan". Så länge detta "något" inte är färdigt, hör det ännu till "det omanifesterade". Först när det blivit färdigt, kan det betecknas som "manifesterat". Och det är denna manifestering som vi betecknar med "ettan". Nollan uttrycker alltså som nämnts "det omanifesterade". Men då detta "omanifesterade" också är "något" – det kan ju inte bestå av "intet" – och det samtidigt avslöjar sig såsom något som växer fram och blir till en manifestation, det vill säga blir till något som kan "räknas", vilket i sin tur är detsamma som något som kan "förnimmas", så är denna tillblivelse ändamålsenlig eller nyttig. Den fyller ett ändamål. Utan denna tillblivelse skulle förnimmandet vara helt omöjligt. Och utan förnimmande skulle varje form av upplevelse av livet vara lika omöjlig. Men när denna med nollan betecknade tillblivelse uppenbarar ändamålsenlighet, avslöjar den en "önskan". Alla nollorna i kolumnerna till vänster om A-kolumnen är således inte bara uttryck för "det omanifesterade", utan också uttryck för det faktum att "det manifesterade" är begär, tanke och vilja, vilka företeelser tillsammans är liktydiga med det levande väsendets "medvetande". Begäret är detsamma som "önskan". Tanken är detsamma som "förnimmelsen" av önskan. Och viljan är detsamma som "förverkligandet" av önskans uppfyllelse, vilket i sin tur är detsamma som "manifestationen". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt