Läs och sök i Tredje testamentet
| Se "Plan över nollans betydelse" i nytt fönster |
| Om materialisten var lika omöjlig i sin inställning till talsystemet som han är omöjlig i sin inställning till själva livets kosmiska struktur | 1041. I samma mån som väsendet nu eventuellt är materialist, kommer det att förneka hela sin före nollan i H-avsnittet existerande tillvaro, liksom det kommer att förneka sin efter nollan i R-avsnittet kommande tillvaro. Dessa avsnitt måste då för väsendet i fråga betecknas som "det okända". Det har ingen förmåga att skåda bortom dessa två gränslinjer i sin eviga tillvaro. Ja, inte ens sitt verkliga jag, sina talanger eller sitt medvetande kan väsendet vidkännas som verkliga andliga företeelser, utan betraktar dem som rent materiella, identiska med de rent fysiska företeelserna eller det som betecknas med talen till höger om A-kolumnen inom avsnittet i fråga. Att ett sådant väsens uppfattning av sig självt, sin eviga tillvaro och därigenom av världsalltets struktur endast kan bli en fruktansvärd vrångbild, detta utgör talsystemets struktur här en fullkomlig kartläggning av. Ingenting som ligger bortom de nämnda nollorna i de två avsnitten kan nämligen förnimmas med fysiska sinnen. Inte heller kan värdena av de avsnitt som ligger före nuvarande avsnitt, vilka värden ju finns angivna till vänster om A-kolumnen, förnimmas med fysiska sinnen, utan blott indirekt uppfattas som närvarande. Det är därför helt naturligt att väsendet här famlar och trevar sig fram för att finna orsaken till dessa värdens närvaro (talangerna, karaktären eller sinnelaget) och uppfattar dessa värden som verkningar av helt andra orsaker än de verkliga eller absoluta. En sådan människa kan till exempel bli en "troende" anhängare av föreställningen om "arvet från föräldrarna" och likaså – mer eller mindre omedvetet – en "troende" anhängare av uppfattningen att allt i naturen blir till av sig självt, trots att man från människans egen medvetandenivå eller eget skaparfält endast kan få bekräftelse på att ingenting kan skapa sig självt. Hennes vakna, dagsmedvetna vetande omfattar således endast sådant som hör hemma i Q-avsnittet från 1 till 9 999. Endast det som ligger inom detta fält, vilket återigen är detsamma som alla materiella företeelser, allt som kan uttryckas i mått och vikt, har hon möjlighet att införliva med sitt vetande. I sanning en torftig världsuppfattning och en primitiv kunskap om sin egen odödliga, gudomliga natur. Hur eländig eller omöjlig skulle inte räkneförmågan hos en sådan människa vara, om hon vore lika hjälplös i sitt bruk av talsystemet som hon nu är i sin inställning till själva livets struktur. Hon skulle då, liksom hon nu förnekar reinkarnationen, även säga nej till sifferalfabetets återupprepningssystem. Och resultatet skulle då bli att hennes talhorisont måste börja vid 0 och sluta vid 9. Hon skulle inte ens kunna räkna sina tio fingrar. Allt som representerade ett tal som var större än 9 skulle för henne vara "tallöst" eller "oräkneligt" och mer eller mindre omöjligt att fatta, och dess sanna talvärde skulle därmed mer eller mindre förnekas av henne. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt