Läs och sök i Tredje testamentet
| Se "Plan över nollans betydelse" i nytt fönster |
| Talsystemet visar oss skillnaden mellan materialistens och den verkligt visa eller högintellektuella människans analyser och inställning till livet | 1042. Men tack vare de gudomliga lagarna har den moderna människan sedan länge på det rent materiella, fysiska området kunnat "räkna" fullkomligt, vilket innebär att hon med hjälp av sifferalfabetets fullkomlighet kan katalogisera oändligheten, som ju endast kan vara detsamma som själva livet. En räkning som inte kan fortsätta i det oändliga, kan aldrig i något fall bli annat än en bild av en eller annan liten lokalitet i livet, men inte livet självt. Och tack vare samma gudomliga lagar kommer materialisten eller den "icke-troende" så småningom att kunna använda bokstavsalfabetet på ett lika fullkomligt sätt som han nu använder talsystemet, och därigenom göra det till ett medel för katalogisering av oändligheten. Det är denna fullkomlighet i språkets och därmed i tankeförmågans placering i inställningen till livet som strålar ut från mänsklighetens största visa. Och det är denna katalogisering vi känner till som livets kosmiska analyser. Dessa analyser skiljer sig alltså från materialistens genom att de är uttryck för livet både i och bortom nollområdet, såsom visas på tablån över nollan. Allt som ligger utanför talen i Q-avsnittet till vänster om A-kolumnen är således utan undantag av kosmisk, det vill säga av andlig eller evig natur. Att utesluta denna natur från de materiella företeelserna, är att göra dessa livlösa och falska. Och varje väsen måste alltså leva i en falsk uppfattning av tillvaron, så länge det ännu inte kan använda språkets alfabet på samma fullkomliga sätt som det nu är möjligt för människan att använda talsystemets alfabet. Och så länge väsendet inte kan använda bokstavsspråkets alfabet på samma fullkomliga sätt, kan det inte bringa sitt tänkande till identitet med livets struktur eller oändligheten. Och då är språket ännu inte färdigt. Då är det alltjämt bara djurets mer eller mindre oartikulerade ljud som utgår från dess mun. Först när den absoluta sanningen är inlagd i dessa ljud, är det himlens eko som vibrerar från dess själs djup. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt