Läs och sök i Tredje testamentet
| Talsystemet uttrycker "de tolv grundfacit" |
1043. Vi har nu sett hur talsystemet är ett sant uttryck för själva oändligheten och därmed ett fullkomligt uttryck för livet självt, det levande väsendet och världsalltet.
Ja, så fullkomligt var detta system, att det i själva verket inte finns något som inte uttrycks eller kan uttryckas däri.
Vi har sett hur det uttrycker livets allra största analyser eller facit.
Och det finns i själva verket inte någon gräns för hur detaljerat det kan uttrycka livet för oss.
Ja, varje människas öde, varje karaktär, varje tankeart, varje samtal eller korrespondens finns i eller kan uttryckas i talens värden.
Men det är inte vår uppgift att komma närmare in på dessa detaljer.
Vi ska därför till slut bara påpeka hur talsystemets struktur har visat oss livets tolv grundfacit.
Talen är ju uttryck för en uppräkning.
Det som uppräknas kan endast vara livets detaljer, materien eller det som finns till.
Uppräkningen är således uttryck för "något som är" och blir därigenom uttryck för livets grundfacit nr 1.
Vi har redan sett hur talen uttrycker "orsak och verkan", varigenom de betecknar livets grundfacit nr 2. Vi såg också hur talsystemet var uttryck för "korsets tecken" eller den fullkomliga manifestationen, vilket ju är detsamma som livets grundfacit nr 3. Då talsystemet samtidigt visade sig avslöja logik, ändamålsenlighet eller planmässighet, och då dessa företeelser återigen är detsamma som tänkande eller idéskapande, blev systemet i sig självt uttryck för livets grundfacit nr 4. Vi har således sett att talsystemet kunde uttrycka både jaget, dess medvetande och dess organism, vilka företeelser tillsammans bildar det levande väsendet, som ju är detsamma som livets grundfacit nr 5. Men när talsystemet visade oss såväl jaget som organismen och materien, vilka företeelser av det levande väsendet uppfattas som "jag" och "det", så har vi här ett uttryck för livets grundfacit nr 6. Likaså visade talsystemet oss "den orsakslösa orsaken", som är livets grundfacit nr 7. Genom talsystemets uttryck för "den treeniga principen" innehåller det livets grundfacit nr 8. Och då denna princip utgör analysen av såväl gudasonen som Gudomen, blev det alltså även ett uttryck för gudasonens framträdande som "Guds avbild" eller livsfacit nr 9. Talsystemet visade oss dessutom hur döden var illusorisk och därmed blev ett uttryck för odödligheten eller livsfacit nr 10. Genom talsystemets kretsloppsprincip, i vilken räkningen bara kan gå vidare genom en ständig återgång till nollan, där återgången innebär att nollan präglas med värdena från det föregående kretsloppet, varvid denna prägling blir analog med "ödesskapande", uttrycker talsystemet livets grundfacit nummer 11 eller närmare bestämt: "Vad människan sår får hon också skörda." Men när talsystemet således har visat oss att allt är logiskt och fullkomligt, i och med att det levande väsendet är odödligt, självt bestämmer och skapar sitt öde och endast kan drabbas av detta sitt eget öde, och att resultatet eller värdet av detta endast kan bli ett plus för väsendet i dess nya kretslopp eller jordeliv, så bekräftar alltså talsystemet för oss livets tolfte och sista grundfacit eller de gudomliga orden: "Allt är mycket gott." |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt