Läs och sök i Tredje testamentet
| Vid djurets gräns för vad det klart kan skilja åt i fråga om antal | 1046. Genom instinkt eller automatfunktion kan väsendet redan som djur klart urskilja och uppfatta sig självt. Man måste därför säga att det kan uppfatta "ett". Därutöver kan det urskilja och uppfatta sin make eller maka, vilket då betyder att det uppfattar begreppet "två". Då det även känner skillnad på sin make eller maka och ett främmande väsen, kan det alltså förnimma begreppet "tre". Då det dessutom till en viss grad kan skilja mellan sin egen avkomma och främmande avkomma, kan det delvis uppfatta begreppet "fyra". Och här har vi i stort sett kommit till gränsen för vad djuren kan prestera när det gäller att bedöma antal. Detta är också i verkligheten just så mycket som de har behov av i sin självbevarelsedrift. Självfallet kan de inte uttrycka denna sin förmåga i siffror eller tal. En sådan förmåga skulle de ju inte heller ha någon särskild användning för i sin självbevarelsedrift. Det är först när väsendets "underhållningsbegär" eller konstnärliga sida blivit till självbevarelsedrift, som förmågan att uttrycka sin uppfattning eller förnimmelse av mångfald genom den findefiniering som talsystemet ger möjlighet till, har blivit verklighet. Den konstnärliga sidan hos väsendet är just i sig själv endast en utvidgad förmåga att uppenbara eller meddela sig. All konst har skapats eller blivit till av meddelelsebegär. Av en eller annan orsak känner man glädje i att skapa tingen och därigenom få sina tankar manifesterade i materia. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt