Läs och sök i Tredje testamentet
| Talsystemets tillkomst och fullkomlighet | 1048. Att sifferspråket blivit så fullkomligt som fallet är, hänger som nämnts samman med dess gradvisa utveckling. Människorna har aldrig medvetet siktat mot målet att talsystemet skulle utgöra kosmiska analyser. Det har enbart skett genom att man ständigt fordrat mer och mer av detta system, och därigenom har det efter hand måst förbättras för att kunna fylla de komplicerade behov som uppstått i det dagliga livet. Till att börja med kunde väsendena såsom djur nöja sig med den ovannämnda instinktmässiga uppfattnings- och urskiljningsförmågan av antal. Sedan har det för väsendet med en begynnande tankeförmåga blivit nödvändigt att alltmer kunna findefiniera de närmast liggande mångfalderna eller antalen. Man har haft sina tio fingrar som måttstock. Men kraven blev allt större och starkare. Man fick att göra med så stora antal, att fingrarna inte på långa vägar räckte till. Man måste förbättra systemet, så att man både kunde räkna och ge uttryck för mångfalder bestående av ett ännu större antal enheter. Men eftersom horisonten ständigt vidgades och väsendet blev i stånd att se mångfalder med allt större antal enheter, måste väsendet naturligtvis till slut komma till den insikten, att varje räknesystem som endast kunde användas med en begränsad måttstock, måste kasseras. Väsendet kunde inte bli tillfreds förrän det fann ett system som aldrig någonsin kunde bli för litet, och med vilket man kunde räkna i det oändliga. Och det måste sägas att människorna fullständigt har lyckats med detta. Med det nuvarande räknesystemet kan man räkna eller uttrycka alla enheter som över huvud taget i dag kan förnimmas eller någonsin kommer att kunna förnimmas av ett väsen. Det mål som människorna åsyftade med räknesystemet var alltså i själva verket bara att skapa ett system, med vilket de kunde uttrycka alla tänkbara mångfalders enheter, vilket ju är detsamma som "talstorlekar". Och i sin strävan att skapa detta har de omedvetet kommit att skapa ett system, i vilket oändlighetens och därmed det levande väsendets och hela världsalltets analys uppenbarade sig i allt sitt majestät. Ty en mångfald som består av alla talstorlekar kan endast framträda som identisk med det absoluta uttrycket för allt som existerar. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt