Läs och sök i Tredje testamentet
| Människans bruk av bokstavsalfabetet är på väg att bli lika fullkomligt som hennes bruk av sifferalfabetet | 1049. Denna väsendets strävan, som slutade med att göra sifferspråket till något fulländat, gör sig nu gällande i fråga om bokstavsspråket. Ändamålet med bokstavsspråket är att skapa ett system, med vilket man mer direkt kan uttrycka detaljerna i sin egen medvetandehorisont. Och här har man likaså nått fram till en viss grad av fullkomlighet. Denna baserar sig liksom i siffersystemet på ett alfabet. Men det som ska uttryckas med bokstavsspråket är mycket mer komplicerat. Medan man med sifferspråket endast önskar eller avser att uttrycka enheternas närvaro i antal hos mångfalderna, önskar man med det talade språket eller bokstavsspråket uttrycka enheternas speciella kolorit och struktur. Det är därför mycket lättare att räkna – ett, två, tre osv. – än att beskriva varje enskild enhets speciella lilla värld. När det gäller jordmänniskans bruk av bokstavsalfabetet, har hon alltså inte nått så långt som i sin förmåga att använda sifferalfabetet, även om hon naturligtvis med detta sistnämnda kan åstadkomma stora räknefel. Men på samma sätt som människornas horisont vidgades och allt större krav kom att ställas på talsystemets användbarhet – som kulminerade först när systemet var så fulländat att det kunde uttrycka alla talstorlekar – så befinner sig människornas förmåga att använda språksystemet i ständig tillväxt och kommer att kulminera först när det kan uttrycka alla talstorlekars kolorit, vilket just är detsamma som oändligheten och därmed analysen av världsalltet och det levande väsendet, eller med andra ord: livets eller tillvarons kosmiska analyser. Innan väsendet kan ge uttryck för dessa analyser, det vill säga den absoluta sanningen bakom alla illusionerna, är det inte tillfreds med sin språkförmåga, och dessförinnan har nyttjandet av denna förmåga inte nått sin kulmen. Och fram till denna tidpunkt blir väsendet ständigt tvunget att ändra sina begrepp och uttryck samt sin av dessa beroende syn på livet och tillvaron. Dessa företeelser kan därför endast betraktas som "relativa" eller lokala detaljer i väsendets eget medvetande. Det lever då ännu enbart i "det timliga". Dess språk förmår ännu inte att uttrycka "det eviga". Och så länge det inte gör det, är en absolut tillfredsställelse, det vill säga en absolut frid eller salighet, en omöjlighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt