Läs och sök i Tredje testamentet
| Samarbetet mellan de tre "X:en" utgör det som är tillgängligt för förnimmelse eller det som är medvetandet eller livet. Jaget som den "fasta punkten" i det levande väsendet |
779. Efter denna lilla utredning av vad jag önskar uttrycka med begreppet "livssubstanser", ska vi nu återgå till vår framställning av medvetandets analys.
Vi hade kommit till "livssubstans nr 5", som är vad vi annars brukar kalla "materia" eller "ämne".
Innan vi går vidare ska vi se lite närmare på de här berörda "substanserna".
Som läsaren vet genom tidigare analyser här i Livets Bog och även kommer att få närmare klarlagt genom för ändamålet framställda symbolbilder i boken, utgör det levande väsendet en treenig princip bestående av "X1", "X2" och "X3".
Vi är redan på det klara med att dessa tre principer var för sig till själva sin natur endast har analysen "något som är", vilket innebär att de alla blir identiska med "X1" och därmed är helt höjda över varje form av förnimmelse.
Att vi inte desto mindre kan känna till dessa principers existens, beror på att vi har kännedom om ett samarbete mellan de nämnda tre principerna, vilket är tillgängligt för förnimmelse, och som är detsamma som upplevelse eller det vi kallar "livet".
De nämnda tre "X:ens" förhållande till "livet" känner vi redan något till, då vi nämligen i tidigare analyser har sett att "X1" utgör jaget i det levande väsendet, "X2" utgör detta jags skaparförmåga, medan "X3" är resultatet av denna skaparförmåga och blir det yttre, synliga uttrycket för jaget. Det är ju detta synliga uttryck som vi kallar för "ett levande väsen". Det synliga av det levande väsendet är alltså inte själva jaget. Detta är i sig självt helt höjt över synligheten, eftersom det är till före synligheten. Denna kan ju endast existera såsom något som jaget frambringar. Av denna frambringade synlighet kan vi sluta oss till skaparförmågan, vilken i sin tur avslöjar sig som en underordnad egenskap, kontrollerad och ledd av något för förnimmandet osynligt eller otillgängligt. Och det är genom insikten att skapelse, manifestation och synlighet är underordnade egenskaper, vilka endast kan existera i anknytning till ett överordnat, dirigerande centrum, som detta centrum blir till verklighet för oss. Denna verklighet är alltså den absolut "fasta punkten", kring vilken hela den övriga delen av det levande väsendet "rör" sig eller "vibrerar" och framträder som det vi i vår dagliga tillvaro – medvetet eller omedvetet – ger benämningen "jag". Detta jag utgör alltså den evigt oföränderliga delen av det levande väsendet. Det utgör den eviga stillheten eller den eviga "fasta punkten", utifrån vilken detta väsens "rörelse" eller "vibration" kan mätas. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt