Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
   

 

Hur man kan veta att det existerar någonting annat än rörelse. Rörelse avslöjar ett "viljande något". Där det "viljande något" inte behärskar rörelsen inom sitt eget område, uppstår vad vi kallar "katastrofer"  787. Hur kan man då veta att det alls existerar ett sådant område eller över huvud taget något annat än just "rörelsen"?
      Jo, det vet man av det enkla skälet att "rörelsen" aldrig kan förekomma självständigt. Den måste, som Livets Bogs analyser just visar, alltid vara ett led i en eller annan planmässig skapelse, varvid den avslöjar sig som uttryck för "önskan" eller "vilja" och därmed visar sig vara identisk med "tanke", ja, till sist upplevs som "intellektualitet" och "kärlek". "Rörelsen" avslöjar alltså det faktum att det finns "något" som kan vara "intellektuellt" och "kärleksfullt". Men vem är detta "något"? Tror man att "rörelsen" i sig själv har förmåga att uppleva annan "rörelse"? Tror man att ett svänghjul på en ångmaskin av sig självt kan önska snurra fortare eller långsammare? Tror man att ett järnvägstågs hastighet av sig själv "önskar" stanna av vid den ena eller den andra stationen? Är det inte lokförarens tanke och vilja, och därmed hans medvetande, som direkt bestämmer över det framrusande tågets hastighet? Och är det inte på samma sätt i alla förekommande situationer där det är tal om "rörelse"? Är inte "rörelse" alltid just något som ska ledas, styras eller formas av en vilja, och som därigenom blir uttryck för tanke och önskan, blir en "livsyttring"? Vad är väl "katastrofer", annat än "rörelsearter" som undandrar sig kontrollen från viljan och tanken hos katastrofområdets upphov och därigenom kolliderar med andra "rörelsearter" och blir orsak till nedbrytning, skador och sönderslitning? Att bombnedslag, torpedering eller andra nedbrytande och ödeläggande företeelser i så hög grad blir till "katastrofer" för de väsensformer av liv som de drabbar, beror ju endast på att dessa företeelser här utgör ett plötsligt intrång av "rörelsearter" och därmed energier och krafter som inte kan kontrolleras och behärskas av områdets rättmätiga upphov. De står utanför de lagar som ensamma utgör förutsättningen för detta områdes normala välbefinnande. Om upphovet med sin tanke och vilja vore i stånd att på ett eller annat sätt med motverkande energiarter binda och därmed oskadliggöra de katastrofala, främmande "rörelsearterna", skulle ju ingen katastrof kunna uppstå för detta upphov. Men då skulle hela företeelsen i stället lätt kunna bli en katastrof för de främmande energiernas upphov, för situationen skulle då innebära att den av detta upphov åsyftade katastrofen gentemot offret hade misslyckats. Och de fördelar som katastrofen skulle ha hemfört åt sitt upphov, måste därmed utebli. Vi ser här att för båda parter gäller detsamma: där deras beräkningar och därmed deras viljas kontroll inte räcker till, där uppstår "katastrofen".
      Är det inte samma förhållande som gör sig gällande vid så kallade "naturkatastrofer"? Vad är ett jordskalv, ett vulkanutbrott, en stormflod och liknande händelser, annat än energi eller "rörelsearter" som kommit utanför jordjagets medvetandekontroll eller hälsosamma automatfunktioner och därigenom blir till "katastrof" för dess egna mikroväsen: växter, djur och människor. Företeelsen blir ett slags tillfällig abnormitet eller sjukdom, fullständigt analog med människornas och djurens sjukdomar. – Är inte även dessa just abnorma företeelser, organiska energi- eller "rörelsearter" som tillfälligt kommit ur sina normala automatfunktioner och därigenom åstadkommer "naturkatastrofer" för dessa väsens mikroindivider inom de kroppsliga fälten eller regionerna i fråga?
      Som vi har sett, saknas det ingalunda fakta som visar att energi- eller "rörelsearter" omöjligt kan förekomma okontrollerade utan att skapa "katastrof". Men eftersom de ju inte alltid framkallar "katastrof", utan även framträder som "viljekontrollerade" och därmed som "planmässiga" företeelser, avslöjar de just ett "viljande något". Och detta "viljande något" skiljer sig från "rörelse" genom att det är självständigt och kan behärska "rörelsen" och alltså är "rörelsens" herre. Men detta "något" kan i sig självt, som vi gång på gång bevittnat, inte ha någon som helst annan analys än denna: "något som är", eftersom allt vad vi än kan tänkas säga endast kan uttrycka en eller annan av detta "något" "viljeundersställd" eller "kontrollerad" "rörelseart". Analysen kan därför omöjligt bli en analys av det "viljande något" självt, utan i stället av vad det vill. Med andra ord: det blir bara en analys av "vilja", inte av "viljans" sanna upphov. Och för att markera att detta "viljande något" existerar utanför "rörelse" och därmed utanför all analys, har vi ju kallat detta dess namnlösa tillstånd för "X1".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.