Läs och sök i Tredje testamentet
| När jaget och "rörelsen" möts |
789. I "X2" har all "rörelse" och därmed allt medvetande sin absolut första upprinnelse.
I området för "X2" möter vi alltså, som nämnts, det egendomliga tillstånd som inte finns inom något annat område, nämligen detta att "rörelsen" gränsar till – inte en relativt – utan en absolut "fast punkt".
Men när denna "fasta punkt", som ju är detsamma som "X1" eller jaget, i sig själv inte är "ämne" eller "materia", hur kan den då ha något inflytande på "rörelsen"?
Och hur kan "rörelsen" ha inflytande på jaget, vars natur är absolut stillhet?
Ja, här blir svaret att dessa två faktorer inte har det allra minsta direkta, materiemässiga inflytande på varandra. Dessa faktorers möte äger rum på ett sätt eller i en situation, till vilken det inte finns någon motsvarighet inom sinnenas värld. Deras möte är i sig självt osinnligt eller icke förnimmelsemässigt. Jaget är ju redan osinnligt och kan därför inte i sig självt utgöra någon förnimmelsemässig kontrast till "rörelsen". Denna måste därför, i det ögonblick den möter jaget och därmed inte längre har andra rörelsearter som kontrast, befinna sig utanför förnimmandet. Den måste i denna situation vara fullständigt identisk med själva det "X", i vilket den uppgått. Men då detta "rörelsens" möte med jaget inte desto mindre efterlämnar denna för sinnena tillgängliga verkan som vi kallar "livsupplevelse", vilket är detsamma som väsendets förnimmelse av "jag" och "det", kan detta möte mellan jaget och "rörelsen" inte bortförklaras eller förnekas, utan måste stå där som all förnimmelses allra första upprinnelse. Att mötet mellan de två nämnda faktorerna inte är av samma art som två energiers vanliga beröring med varandra, blir ett faktum även på ett annat sätt. När två energier berör varandra, sker en kollision mellan de två "rörelsearterna". Det är en sådan kollision vi vanligtvis benämner "reaktion", liksom det är sådana reaktioner som förorsakar det vi kallar "slitage", "förvittring", "tidens tand" och liknande. Eftersom jaget inte är "materia" och följaktligen inte representerar "rörelse", kan inget "slitage" äga rum vid "rörelsens" möte med jaget, såsom fallet är vid "rörelsens" möte med en annan "rörelse". Detta möte mellan jaget och "rörelsen" ligger således utanför allt som innefattas i begreppen "slitage" eller "tidens tand" och representerar därmed ett "evigt vara", eller det som benämns väsendenas "odödlighet". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt