Läs och sök i Tredje testamentet
| Jaget förnims som det djupaste i vår egen organisms mittpunkt. Hela vårt framträdande är en poängtering av "jag" och "det". Jaget är den "fasta punkten", kring vilken all "rörelse" rör sig. "Den treeniga principen" bekräftas genom vår egen förnimmelse av livsupplevelsen |
793. Men hurdan är då väsendets egen innersta förnimmelse av detta sitt eget högsta "själv" eller "jag"?
Ja, här kan det endast vara tal om ett enda slags förnimmelse, nämligen en "centrum- eller mittpunktsförnimmelse".
Vi känner alla utan undantag jaget som det innersta i vår egen organisms mittpunkt.
Något mer kan inte förnimmas i vårt eget centrum än just jaget.
Så snart en förnimmelse skiljer sig från detta centrum, benämner vi den genast "det".
När vi säger "min organism", är det i själva verket bara en omskrivning för "jag" och "det", det vill säga "jag" och "rörelse", och därmed "jag" och "förnimmelse".
På samma sätt är det med varje annan situation som vi över huvud taget kan förnimma.
Så snart det är tal om en förnimmelse och därmed en manifestation, kan denna endast uttryckas som en eller annan form av "jag" och "det".
Säger vi "jag såg", "jag kände", "jag gav" etc., kan alla dessa situationer, alla dessa former av manifestation, upplevelse eller förnimmelse, i realiteten inte vara något annat än förnimmelser av jagets åtskillnad från "det", något som också varje enskilt uttryck har som enda uppgift att poängtera.
När vi alltså säger "jag såg", är detta "jag" och detta "såg" två skilda ting, nämligen "jag" och "det", vilka är detsamma som den "fasta punkten" respektive "rörelsen".
Då den "fasta punkten", återigen, är detsamma som stillhet, kan vi inte komma ifrån jagets identitet som ett existerande "något" utan annan analys än denna enda, att "det är".
Vi ser här tydligt hur jaget fundamentalt framträder som medvetandets orörliga centrum.
Ingenting kan tränga innanför detta.
Det är i sig självt det innersta.
Allt som kan sägas vad gäller jaget, kan endast förnimmas såsom åtskilt från detta.
Och därför kan alla upplevelser i sig själva endast utgöra en poängtering av detta.
Att förneka dess existens, är alltså att motsäga vår egen dagliga upplevelse, vilket är detsamma som att motsäga de faktiska förhållandena och därmed visa att man är desorienterad och lever på en illusion.
Sanningen är att hela vår upplevelse av livet, hela vår manifestation och förnimmelse, endast kan existera som en upplevelse av "jag" och "det".
Jaget är det osinnliga, det icke förnimbara, och "det" är det sinnliga, det förnimbara.
Vi kan alltså inte bortse från detta jag, även om det i sig självt är helt otillgängligt för förnimmelse.
Det är och förblir den "fasta punkt", kring vilken all "rörelse" vrider sig, och det "något", i vars otillgänglighet för förnimmelse all manifestations och skapelses alfa och omega eller början och slut förlorar sig.
Men när nu varje form av upplevelse, varje sinnesintryck, varje förnimmelse, ingår i detta vårt för förnimmelse otillgängliga "något", liksom varje önskan eller begär efter handling och manifestation kommer inifrån samma "något" bortom tid och rum, så framträder därmed dess existens som ett av de mest levande fakta som över huvud taget kan existera. Och vi har här sett "det gudomliga någots" existens, eller "den treeniga principens" bekräftelse, i form av vår egen förnimmelse av vår existens och upplevelse av liv och medvetande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt