Läs och sök i Tredje testamentet
| Vi förnimmer inte ett tings verkliga natur, utan bara förhållandet mellan detta ting och vårt eget jag. Där ett ting inte utgör ett eller annat förhållande till vårt jag, är det inte förnimbart för oss och blir "något nr 1" | 808. Att det är just på detta sätt, framgår också av det faktum att alla sådana kontraster är "relativa". Om vi till exempel tycker att en viss sak är "vacker", så är uttrycket "vacker" bara beteckningen för denna saks förhållande till vårt "jag". Men då det samtidigt kan finnas andra som tycker att samma sak är "ful", är denna beteckning likaså endast ett uttryck för det särskilda förhållande som råder mellan saken och de andra väsendenas "jag". Men om några tycker att saken är "vacker" och andra att den är "ful", vilken av dessa beteckningar är det då som gäller som absolut för själva saken? Svaret måste bli: absolut ingen. Föremålet eller tinget har i sig självt ingen analys. Där tinget inte utgör ett förhållande mellan "jag" och "det", kan det i sin djupaste natur endast existera som "X", och blir då här, såsom tidigare skildrats i Livets Bog, identiskt med "något nr 1", vilket ju är detsamma som "X1". Inget av det vi säger om de ting vi förnimmer är således tingens absoluta natur, utan endast beteckningar för förhållandet mellan tingen och vårt eget "jag". Att sinnesintrycken alltså på sätt och vis är illusioner, är säkert svårt för många att förstå. De hävdar nämligen, att eftersom ett ting av någon uppfattas som "svart" och av någon annan som "vitt", kan det visserligen vara riktigt att detta ting i sig självt varken är "svart" eller "vitt". Men att det därmed skulle vara icke förnimbart och lika med "X", kan inte vara riktigt, i och med att det ju kan finnas andra väsen som också förnimmer tinget i fråga, kanske inte som "svart" eller "vitt", men dock på ett eller annat sätt. Och när de kan förnimma tinget, kan detta inte vara lika med "X". Men här måste vi upprepa det vi nyss påpekade, nämligen att om tinget kan förnimmas, existerar det ju ett förhållande mellan detta ting och förnimmelsens upphov eller "jag". Och det är just detta förhållande, och inte själva tinget, som förnims. När ett väsen förnimmer ett ting som "svart" och inte kan förnimma det på annat sätt, måste vilken som helst annan uppfattning av samma ting absolut vara lika med "X" för detta väsen. Men ett ting som för sinnena bara kan vara lika med "X", det vill säga framträda som icke förnimbart, blir ovedersägligen identiskt med – "X1". Det kan nämligen inte utplånas eller betraktas som lika med "intet", i och med att det kan förnimmas av andra väsen, och det framträder därmed ofrånkomligt med analysen "något som är". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt