Läs och sök i Tredje testamentet
| Den moderna vetenskapen och den absolut "fasta punkten". Ett fält där jordmänniskan redan nu "ser kosmiskt" | 814. Så länge den moderna vetenskapen inte har funnit den absolut "fasta punkten" bakom alla de rörelser, materier eller ämnen som forskarna konstaterar, mäter och väger eller laborerar med och baserar sina hypoteser och föreställningar om livet på, kan de aldrig någonsin uppnå någon "kosmisk insikt", det vill säga något absolut vetande om sig själva. Deras kunskap om någon eller något kan i samtliga fall utan undantag endast vara ett vetande om ämnen eller materier, ett vetande om reaktioner av rörelsers beröring med andra rörelser. De laborerar i en ocean av produkter och skapelser utan att kunna finna, och därmed utan att lära känna en skapare, ja, de förnekar till och med i stor utsträckning en skapares existens. Tänk om fågeln i luften och fisken i vattnet på samma sätt trodde sig vara ett med luften och ett med vattnet. Tänk om byggmästaren inte kunde känna skillnad på sig själv och huset han byggt eller om skräddaren endast kunde uppfatta sig själv som blott en klädedräkt. Ja, sådant låter ju märkligt, men är faktiskt bara ett sant relativitetsvetande jämfört med det vetande som människorna i regel har på de fält där deras egen förnimmelseförmåga ser klarast eller skarpast, nämligen inom deras eget skaparfält eller alstringsområde. Här brukar de inte vara offer för illusionen att huset och byggmästaren, eller klädedräkten och skräddaren, är identiska. Här har de för länge sedan blivit i stånd att se, att de båda företeelserna endast har kunnat bli till i kraft av "viljeförande upphov". Och denna kunskap är i sig själv av rent "kosmisk" art och utgör alls ingen form av relativitet. Den är inte avhängig av "det öga som ser". Den utgör ett evigt "kosmiskt facit". Den är den fulla kännedomen om själva livsprincipen "jag" och "det". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt