Läs och sök i Tredje testamentet
Alla befruktar alla, liksom alla blir befruktade av alla. Upplevelsen av livet är i absolut mening sexuell utlösning. Varför livsfunktionerna inte alltid är njutning. Det obehagliga är lika nödvändigt som det behagliga |
826. Vi har alltså här börjat bevittna hur den process som vi annars bara känner som den gängse sexuella akten mellan ett "han-" och ett "honväsen", och som av somliga till och med betraktas som en profan, primitiv och förnedrande företeelse, ja, i stor utsträckning rent av uppfattas som "syndig" och därmed ovärdig, i verkligheten till sin princip är själva livets eviga, allt genomträngande, yttersta och innersta väsen.
Denna princip är ännu mer utbredd än vågkammarna på oceanen, den är själva oceanen.
Den är vattenmassorna som havet består av.
"Befruktning", "havandeskap" och "födelse" är stadier som alla "rörelsearter" i sin beröring med jaget ovillkorligen måste genomgå.
De är således milstolpar i "rörelsens" passage i jagets domäner.
Varje gång ett väsen tar emot en förnimmelse, upplever ett intryck, upplever en tanke, en idé eller föreställning, är det föremål för en "befruktning".
Och med alla de erfarenheter som det tillägnat sig och som utgör dess medvetande, är det "havande".
Och dessa erfarenheter blir här i detta "havandeskap" av jaget förvandlade till "foster" för nytt liv, som också ilar mot sin "födelse", för att i sin tur kunna avge "säd", bli till "befruktning" eller "fortplantning" av nytt liv för andra jag, och så fortsätter det.
Medan varje ny upplevelse, det vill säga varje tillägnande av ett nytt intryck, är en "befruktning", så är varje form av manifestation eller uppenbarande av våra tankar, vår viljeutlösning och skaparkraft en "befruktning" av vår omgivning eller de väsen, för vilka vårt uppenbarande blir till intryck.
De intryck vi gör på vår omgivning är alltså vår "säd".
Alla befruktar alla, liksom alla blir befruktade av alla.
Vi befinner oss i verkligheten i intimt sexuellt umgänge med hela världen.
Upplevelsen av livet är i absolut mening en sexuell utlösning.
Inte underligt alltså att varje normal livsfunktion är en njutning. Det är en njutning att äta, det är en njutning att ha avföring, det är en njutning att kunna arbeta, liksom det är en njutning att kunna vila. Det är en njutning att kunna höra, se, lukta, smaka och förnimma. Det är en njutning att kunna födas, liksom det är en njutning att kunna dö. Allt som är i direkt kontakt med livets lagar är och ska evigt förbli njutning. Där det inte förnims så, är man endast indirekt i kontakt med livslagarna. Dessa indirekta kontakter är som bekant inom ett visst fysiskt område nödvändigtvis smärtfyllda, för annars skulle de direkta kontakternas, det vill säga befruktningens och havandeskapets sötma, aldrig någonsin kunna bli verklighet. Och den högsta kulminationen i förnimmelsen av livsupplevelsen, det vill säga den lekamliga såväl som den mentala erfarenheten av att "allt är mycket gott", skulle därmed vara absolut utesluten för varje väsen. För hur skulle man kunna få denna upplevelse, om det inte fanns möjlighet att skapa och uppleva dess kontrast? Denna kontrast förnims visserligen i upplevelseögonblicket, på grund av sin smärt- och lidandeframbringande natur, inte som något gott, och den skulle naturligtvis heller aldrig vara det, om den inte oundvikligen gav individen kunskap, det vill säga förmågan att skilja "behag" från "obehag". Då denna förmåga utgör själva livets princip, ja, är själva medvetandet, måste allt det obehagliga sägas vara lika nödvändigt som det behagliga och därmed betraktas som ett lika gott som detta. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.