Läs och sök i Tredje testamentet
| Skillnaden mellan de nitiskt "rättrogna" och de ädla "otrogna" | 836. Vilken är då den verkliga skillnaden mellan den nitiskt "troende" och den ädle "otrogne"? Är det inte så att den nitiskt "troende" befinner sig i utmärkt god kontakt med de av dogmerna föreskrivna rättigheterna, till exempel äganderätten över den äkta maken eller makan, rätten att visa "rättfärdig harm" eller "helig vrede" mot "ogudaktiga" eller annorlunda tänkande väsen, rätten att som "äktenskapsbrott", "synd" och "last" stämpla varje sexuell tanke eller känsla som inte håller sig exakt inom det av dogmerna och traditionerna som "normalt område" utstakade fältet? I motsatt fall är han eller hon ju inte någon nitiskt "troende". Och är det inte så, att den verkligt ädle "otrogne" inte kan känna ovilja mot något eller någon? Inte ens sin rättighet enligt dogmerna att känna "helig vrede" eller "rättfärdig harm", kan han göra bruk av. Han stenar inga medväsen genom att stämpla dem som "syndiga" och kan inte önska "helvetes straff" eller "evig förtappelse" över någon. Han stenar inte ens en otrogen äkta maka eller någon annan som blivit "ertappad med äktenskapsbrott" eller kommit utanför de av dogmerna fastställda sexuella ramarna. Ja, är det inte så, att den stämplade "otrogne" ibland är ett väsen som inte alls hyser äktenskapets speciella anlag i sitt medvetande, och vars högsta bärande mentala krav därför inte i något avseende består i en önskan att ensam för sig själv få äga ett annat väsen, vare sig av motsatt eller eget kön? Och behöver detta väsen därför vara ett "abnormt" väsen, det vill säga en sorts misslyckad individ som är till besvär och skada vid fullbordandet av det gudomliga skaparverk, genom vilket Gudomen låter "den fullkomliga människan" uppstå ur djuret? Är det inte så, att just väsen av denna kategori har haft stora uppgifter att fylla i detta gudomliga skaparverk? Vad ska man säga om den store nasarén? Tror någon att hans mission skulle ha lyckats så väl, om det funnits en "fru Kristus" med tillhörande familjeliv, söner och döttrar att uppfostra, mätta och underhålla? Hur skulle det ha varit möjligt för honom att uppleva kärleken i så rikt mått, att det stora bud som är uppfyllelsen av lagen likt en ljusvåg från hans väsen kunde vibrera genom världen och årtusendena i de eviga, oförgängliga orden "Du skall älska din Gud över alla ting och din nästa som dig själv", om han hade varit underställd ett äktenskapligt monopol? Då skulle hans väsen, redan innan det var uttalat i ord, ja, ännu medan det blott var tanke hos honom, ha varit en ren manifestation av "äktenskapsbrott" och därmed "otrohet" eller "svek" mot den äkta makan. Det äktenskapliga monopolet påbjuder som bekant följande: "Och därför skall en man lämna sin far och mor för att leva med sin hustru." Och vidare heter det i samma monopol: "Den som ser på en annans kvinna med åtrå, han har redan brutit hennes äktenskap." Men hur skulle en gift man kunna uppfylla sådana påbud och samtidigt uppfylla den stora kärlekslagen? Om en gift man förutom sin hustru älskar en annan kvinna såsom han älskar sig själv, begår han ju äktenskapsbrott. Och detsamma är ju fallet, om en gift kvinna förutom sin äkta make älskar en annan man lika högt som hon älskar sig själv. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt