Läs och sök i Tredje testamentet
| Två stora utvecklingsepokers möte med varandra. Världsåterlösaren och det äktenskapliga monopolet | 837. Vad är det vi här bevittnar? Är Världsåterlösarens påbud abnormt, är hans väsen och hans icke äktenskapliga framträdande abnormt? Eller är de gamla vedertagna dogmerna abnorma? Nej, varken Världsåterlösarens tillstånd eller de äktenskapliga dogmerna är abnorma, men de är i allra högsta grad uttryck för två stora, helt olika utvecklingsepokers möte med varandra. Vi befinner oss på gränsen mellan två helt skilda mentala sfärer, nämligen "djurriket" och "det riktiga människoriket". De gamla äktenskapliga eller sexuella dogmerna är lagen eller betingelserna för bevarandet och upprätthållandet av det i jordmänniskan från hennes urtillstånd nedärvda "enpoliga" väsenstillståndet och den tillhörande fortplantningsprincipen, medan Världsåterlösarens väsen och manifestation uttrycker lagen för beskydd och utveckling av det i jordmänniskan begynnande "dubbelpoliga" tillståndet, vilket ligger till grund för den nya intressesfären. Medan dogmerna är upplevda genom enpoliga väsens medvetanden, är kristusväsendets påbud upplevda genom ett dubbelpoligt väsens medvetande. Eftersom det enpoliga väsendet endast är ett "halvväsen", som endast kan uppnå den högsta livsförnimmelsen genom intim anknytning till ett "halvväsen" av motsatt kön, är det givet att det enpoliga väsendets alla lagar och föreskrifter om livet måste syfta till en stimulering och ett fullkomnande av denna anknytning. Då Världsåterlösaren däremot är ett dubbelpoligt väsen, utgör han ett "helväsen". Hans livs fullhet kan därför inte utgöras av den intima anknytningen till ett "halvväsen" av motsatt kön. Då han alltså inom sig själv till fullkomlighet äger det motsatta könet och därigenom är lika dagsmedveten i båda polerna som det enpoliga väsendet är i sin ena pol, finns det inte något motsatt kön som han kan känna äktenskaplig anknytningslängtan till. Ett sådant väsen är lika frigjort från båda slagen av "halvväsen", från såväl män som kvinnor. Dess intima sexuella liv och könsliga utlösning försiggår i stor utsträckning på mental väg, eftersom "den riktiga människokroppen", det vill säga den speciella organismen för detta dubbelkönade väsen, ännu inte är färdigutvecklad på jorden. Alla människor som föds på jorden måste därför fortfarande, utan hänsyn till sin större eller mindre dubbelpolighet, framträda i den speciella "hanorganism" eller "honorganism", efter vars fysiska yttre vi betecknar upphoven bakom dem som "män" respektive "kvinnor". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt