Läs och sök i Tredje testamentet
| Olycklig kärlek | 856. Men livet står inte stilla. Och ingenting kan bli kvar i sitt fostertillstånd. Varje foster måste ila sin födelse till mötes. En dag ska denna födelse äga rum, vilket innebär att individens mentala förvandling inte längre förblir okänd för honom själv. Han ska efter hand upptäcka att den innerliga sympati som han hyser i en viss bestämd vänskap med någon av sina kamrater av det egna könet, inte alltid är så ömsesidig som han kunde önska sig. Han börjar göra många ansträngningar för att stimulera eller framkalla ömsesidigheten hos den andra parten. Då detta i de flesta fall inte tjänar någonting till, eftersom den andra parten i regel inte alls kan hysa en så innerlig sympati för väsen av samma kön, på grund av att dennes sympatianlag ännu i dominerande grad är inriktade på det motsatta könet, börjar nu vedermödorna för den förstnämnda individen. Denne måste finna sig i att se föremålet för sin sympati förälska sig, förlova sig och gifta sig och därigenom glida ännu längre bort från uppfyllelsen av hans hemliga åtrå. Och här kan han inte undgå att upptäcka, att denna starka upptagenhet av vännens eller kamratens angelägenheter uppfyller hela hans mentalitet. I sitt inre känner han sig mycket betryckt. Han förnimmer att vännen är liksom förlorad för honom. Han lider samma kval som en förlovad människa då den andra parten svikit henne, nämligen "olycklig kärlek". Detta olyckliga tillstånd är här ännu värre än i de ordinära eller "normala" förhållandena, där den svikande parten är ett väsen av motsatt kön. I det sistnämnda fallet kan människan dock få ett slags utlösning för sin sorg eller misstämning genom förebråelser mot den svikande parten, liksom hon då också kan vänta sig att finna medkänsla hos andra människor. Men i en situation då en individ känner sig olycklig över en kamrats dragning till ett väsen av motsatt kön, är han avskuren från möjligheten att utlösa förebråelser, liksom han inte heller kan vänta sig att finna någon medkänsla hos andra människor, eftersom han ju är tvungen att hålla sitt tillstånd hemligt för att inte bli upptäckt och av sin omgivning stämplad som en paria eller särling, och således bli föremål för därmed sammanhängande obehagligheter, spott och spe. Individen måste alltså här leva tämligen ensam med sitt olyckliga tillstånd och dessutom på allt vis hyckla eller låtsas glädje och lyckönskan gentemot den "förlorade" vännen, så att inte heller denne upptäcker något. Senare söker han sig eventuellt till en ny kamrat och upplever så samma historia om igen. Och på detta sätt kan han i själva verket komma att genomleva långa perioder av hela den könsmogna delen av sitt liv. Mellan dessa perioder kan han ännu ha ett uppflammande av det så kallade "normala" tillståndet, då han dras till det motsatta könet. Ja, dragningen kan då vara så stark, att han till och med gifter sig och i många fall får barn i äktenskapet. Men detta äktenskap kan råka ut för en hård belastning, om en ny period av det så kallade "onormala" tillståndet återkommer i den innevarande inkarnationen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt