Läs och sök i Tredje testamentet
| Jesus känner till reinkarnationen eller återfödelsen, men vet att inte på långt när alla kan förstå den | 867. Och vilken var då denna Jesu högre förkunnelse? Att det inte var "syndernas förlåtelse", framgår fullt tydligt genom hans förhållande till lärjungarna, av hans bergspredikan och hans övriga tal till folket. Här använde han inte orden "Du har fått förlåtelse för dina synder". Denna formel var endast ett medel med vilket han kunde hjälpa dem som kom till honom som olyckliga, ointellektuella människor, vilka dock hade förmågan att "tro". Men samma formel var, den gången likaväl som i dag, helt oanvändbar inför människor som inte kan "tro", men som har förmågan att "förstå" och därför kräver vetande. Och därför ser vi också att huvuddelen av Jesu gärning inte bestod i att utdela "syndernas förlåtelse", utan i att förkunna eller klarlägga den högsta visdomen i form av varningar mot felaktig livsföring eller lidandeskapande realiteter, för att därigenom förbereda människorna till att "ärva evigt liv". Att hans uttalanden om detta "eviga liv" är mycket försiktiga, detaljlösa och måste hänvisa till framtiden och "hjälparen, den heliga anden", visar att detta var maximum av vad som kunde yppas för den tidens intellektuellt hungrande. Men att han inte desto mindre visste besked om detta "eviga livs" särskilda detaljer, och att detta för jordmänniskan är liktydigt med reinkarnationen eller återfödelsen, framgår ju tydligt, inte bara av hans förklaring till Nikodemos, utan ännu mer direkt av hans uttalanden om Johannes döparen, då han säger: "Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron." – Märker man inte tydligt att han här var inne på ett område, där han inte var säker på att de kunde förstå och därmed "ta emot"? Han var i varje fall på det klara med att ämnet inte var något för alla, utan endast för "den som har öron", det vill säga: den som har så utvecklade intellektuella anlag, att han i kraft av dessa kan fatta det. Var det inte just detta som han också anade i samtalet med Nikodemos, då han säger till denne att inte vara förvånad och hänvisar till vinden, som ingen vet varifrån den kommer osv.? Han visste att Nikodemos fattningsförmåga här sattes på sitt hårdaste prov, utsattes för sin svåraste belastning. Att han talar mycket försiktigt om detta "eviga liv", är alltså inte ägnat att förvåna. Måste det inte alltjämt i dag, nitton århundraden senare, talas försiktigt om detta ämne inför den auktoriserade kunskapens representanter? Anser inte många av dessa att tanken om reinkarnation är dåraktig? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt