Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför Världsåterlösaren måste beteckna reinkarnation och utveckling genom formlerna "himmelriket", "det eviga livet" och "uppståndelse" |
872. Det är riktigt att den på känsla och instinkt ännu baserade trosmänniskan uppfattar "himmelriket" som ett "andligt rike", men denna uppfattning är endast en tillfällig eller övergående föreställning, utan vilken ett sådant väsen mentalt sett omöjligt skulle kunna få något grepp om en högre värld.
Hur skulle ett sådant väsen, som avvisar all forskning på andliga eller religiösa områden såsom omöjlig eller rent av "syndig", i och med att det menar att "Guds vägar är outrannsakliga", kunna komma i kontakt med den tanken, att ett överliggande rike endast kan existera som en direkt fysisk fortsättning av det rike som väsendet självt tillhör?
Denna individ förstår ju inte reinkarnationen och är därför helt inställd på att hans nuvarande fysiska liv är det enda jordeliv han över huvud taget kan uppleva, och att en fortsatt tillvaro efter döden eller efter detta nuvarande livs upphörande endast kan vara av icke-fysisk natur, och därför måste vara en "andlig tillvaro".
Att förknippa denna "andliga tillvaro" med det av Jesus omtalade "himmelriket", är för honom det enda självklara.
Det finns ingen som helst annan möjlighet inom detta väsens nuvarande föreställningsvärld.
Detta är ju också helt i överensstämmelse med Jesu inställning till sådana människor, med vilka han endast kunde meddela sig genom symboler eller liknelser, människor som "inte ville tro" att Johannes döparen var Elia, människor som alltså inte hade "öron att höra med" när det gällde att förstå reinkarnationen.
Det är således inte svårt att här förstå varför Jesus inte kan beteckna den del av jordmänniskornas eviga liv som ligger bortom deras nuvarande jordeliv med orden "reinkarnation", "återfödelse" eller "framtida jordeliv", utan måste inskränka sig till att begagna sig av formlerna "himmelriket" och "det eviga livet", liksom han också vid ett tillfälle använder formeln "uppståndelsen" om den fortsatta tillvaron efter det nuvarande jordelivet.
Han säger bland annat: "Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är då såsom änglarna i himlen."
Vilket omätligt kosmiskt vetande avslöjas inte genom dessa gudomliga ord? Det kan omöjligt bortförklaras att Världsåterlösaren här med uttrycket "uppståndelsen" menar en viss bestämd form av livsupplevelse, som principiellt skiljer sig från den som hans åhörare eller de vanliga jordmänniskorna upplever. Poängterar han inte kraftigt och direkt att den skiljer sig från jordmänniskornas just genom att ingen där ingår äktenskap eller blir bortgift, men att väsendena däremot är "som änglarna i himlen"? Vilka är "änglarna"? Heter det inte enligt Bibeln att dessa är "tjänande andar som utsänds till skydd för dem som skall ärva salighet"? "Uppståndelsens" väsen är alltså liksom "änglarna" "tjänande" väsen. Men var det inte just detta som enligt Kristus var huvudvillkoret för att man skulle få det "eviga livet" till "arvedel"? Och var det inte själva huvudprincipen i hans eget väsen? Säger han inte på ett ställe:"... inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna ..."? Är inte det stora budet, som går ut på att man ska älska sin nästa som sig själv, själva kulminationen av att tjäna andra? Och är det inte just denna form av medvetande som genom detta bud har ställts upp som målet för varje människas mentala träning och utveckling? Vad skulle de av Jesus uppställda idealen och föreskrifterna annars tjäna till? Och hur skulle man kunna tillägna sig dem utan träning och övning? Är det inte tillägnandet av det av Kristus anvisade sättet att vara, som slutligen skulle utgöra den mentala tillvaroform som efter "domedagen" skulle bli vad han kallar "den nya himlen" och "den nya jorden"? Men när det ska vara en "ny himmel" och en "ny jord", kan det inte enbart handla om en "andlig tillvaro", utan måste också i fortsättningen utgöra en fysisk tillvaroform. Och därför får han rätt när han säger: "Mitt rike hör inte till denna världen." Innan jordmänniskorna tillägnat sig denna tillvaroform, så att deras dagliga grundkaraktär eller väsen är ett totalt fysiskt förverkligande av kärleksbudet, är den "nya himlen och jorden" inte av denna världen. Och här blir meningen i hans ord till Nikodemos ett självklart faktum: "Den som inte blir född på nytt, kan inte se Guds rike." Den träning som fordras för att en jordmänniska ska bli fullkomlig i kärlek till nästan eller i att tjäna andra, kan inte fullföljas under ett enda jordeliv. Inte ens Paulus kunde tillägna sig den totala fullkomligheten i sitt väsen under sitt dåvarande jordeliv. Säger han inte: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag"? Världsåterlösarens kosmiska vetskap om reinkarnation och utveckling, och därmed om de levande väsendenas eviga tillvaro, går inte att förneka eller dölja, trots de primitiva formler i vilka han ständigt måste omskriva sitt gudomliga vetande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt