Läs och sök i Tredje testamentet
| Världsåterlösaren och de intellektuellt rättfärdighetshungrande väsendena |
878. När det gäller dessa frågor, bör man ständigt komma ihåg att kristendomens präster eller auktoriteter till övervägande del just representerar dessa väsen, vilkas föreställnings- eller fattningsförmåga hundraprocentigt täcks av begreppet "syndernas förlåtelse" och det därmed förknippade, föregivet "andliga" eller icke-fysiska "himmelriket".
Livsmysteriet är för dem ännu bara tillgängligt i de för deras medvetande avpassade formlerna och sakramenten, inte som uppenbara fakta eller som vetenskap.
För dem är "nåden" och "syndaförlåtelsen" den enda fattbara vägen till Gudomen.
Men för de miljoner och åter miljoner väsen, vilkas utvecklade intellektuella anlag hindrar dem från att "tro", kan samvetskval inte avlägsnas genom något sakrament eller "syndernas förlåtelse", liksom deras väldiga hunger efter rättfärdighet inte kan tillfredsställas genom förkunnelsen om en "nåd" som blivit möjlig endast genom ett oskyldigt väsens blodsoffer eller korsfästelse.
De kan inte finna någon glädje eller tillfredsställelse, än mindre rättfärdighet och kärlek, i att ett annat väsen utlämnats till skymfliga och grymma lidanden för de ofullkomligheter eller utsvävningar som de själva begått.
De vet att en rättvisa som bygger på en sådan grund i det dagliga livets rättsväsen skulle omöjliggöra varje fullkomlig kulturs uppbyggnad och existens.
De vet att en sådan form av "rättvisa" skulle betyda att en mycket stor mängd oskyldiga och kärleksfulla väsen, i kraft av sin kärlek till nästan eller sin vilja att uppoffra sig, frivilligt skulle sitta i samhällets fängelser och fångvårdsanstalter för att deras straffskyldiga och kärlekslösa anhöriga skulle gå fria.
Och livet skulle fortsätta att präglas av de senares utsvävningar och terror.
Att få uppleva att den gudomliga världsordningen vilar på helt andra, i rättfärdighet och kärlek kulminerande principer, är det enda som kan ge dem tillfredsställelse och därmed frid eller salighet i sinnet. Och tack vare Världsåterlösarens allomfattande kosmiska insikt i livets mysterium blev huvudparten av hans mission och närvaro på jorden helgad åt alla dessa rättfärdighetshungrande själar. Det var till dem som hans eviga ord, föreskrifter och ideal direkt strålade ut, och det var dem han lovade, att "hjälparen, den heliga anden" skulle komma och avslöja ännu mer av Gudomens strålande medvetande, skaparmetoder och kulminerande kärlek. Sade han inte just detta: "Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade"? Och var han inte på det klara med att denna mättnad inte enbart kunde utlösas i den visserligen fridfulla, men visdomstomma "syndernas förlåtelse"? Varför skulle han annars förebåda "hjälparen, den heliga anden", som skulle komma och lära dem allt som de vid dåvarande tidpunkt inte kunde ta emot av honom själv? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt