Läs och sök i Tredje testamentet
| Tvivel och otro är naturliga företeelser och kan inte läggas någon till last | 884. Att dessa två begrepp, "himmel" och "helvete", inte är något intellektuellt svar på den nämnda frågan, utan endast är två för ointellektuella väsen tillfredsställande formler för livets högsta mysterium, framgår ju av att dessa formler inte hur länge som helst kan tillfredsställa väsendenas krav på frågans besvarande. Det är ett faktum, att ju mer vetenskaplig undervisning eller ju större intelligensmässig insikt väsendena får i de för deras fysiska sinnen tillgängliga företeelserna, desto större tvivlare blir de vad gäller "himlen" och "helvetet". När väsendena alltså kan växa ifrån ett svar på en fråga, så att detta svar inte alls kan täcka frågans lösning längre, måste det vara något fel, antingen på väsendena eller på svaret. Då detta att väsendena utvecklas och får en större insikt i livets problem, är en direkt följd av jordens rotation kring sin axel och dess lopp kring solen samt av alla därigenom uppkomna företeelser, kan detta förhållande inte ändras med mindre än att man ändrar solens och jordens inbördes förhållande i sådan grad, att all utveckling därigenom omöjliggörs. Vem kan göra det? Kan en människa sätta sig upp mot solens och jordens gång i universum? Eftersom hon inte kan det, måste ju hennes utveckling vara i överensstämmelse med de krafters upphov som dirigerar universums ordning eller himlakropparnas gång. När väsendenas utveckling således är ett led i klotens kretslopp, och därför direkt kan föras tillbaka till detta kretslopps upphov såsom bestämt av detta, kan denna utveckling och det tvivel eller den otro som uppkommit därav, inte vara någon "synd" eller något som kan läggas individen till last. Att väsen blir icke-troende, är alltså en lika naturlig företeelse som själva tyngdlagen eller uppkomsten av dag och natt, sommar och vinter. Att förfölja otron och försöka tvinga väsendena att behålla de uppfattningar som de i verkligheten vuxit ifrån, är att gå emot själva livets kretslopp, emot själva universums gång. Är det inte "syndigare" att hota med "evig förtappelse" eller döma väsendena till evig vistelse i "helvetet" bara för att de är sammanlänkade med ett skeende som beror på himlakropparnas gång? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt