Läs och sök i Tredje testamentet
| "Helvetet" är vägen till "himmelriket" |
900. Men genom att tillfredsställa de farliga begären (ätandet av kunskapens träd) och de därmed förbundna lidandena blir individen berikad med erfarenheter, blir fylld med kunskap och visdom, så att han till sist lär sig skilja på de farliga och de ofarliga begären.
Och med denna kunskap vänjer han sig så småningom vid att endast ägna sig åt att tillfredsställa de ofarliga och därmed rättmätiga begären och blir därigenom lycklig.
Det som vi kallar "helvete" är således bara verkningarna av att individen tillfredsställt sina farliga begär.
"Helvetet" blir alltså detsamma som individens inhämtande av kunskaper om det sanna och det osanna, det verkliga och det overkliga, det normala och det onormala, det behagliga goda och det obehagliga goda.
"Helvetet" är med andra ord en realitet, genom vilken den högsta visdomen upplevs och blir till kunskap i det tidigare okunniga väsendets medvetande.
Som vi alltså ser: Utan "helvete", ingen visdom och därmed inget medvetande, inget liv.
"Helvete" och "himmelrike" är således i absolut mening ingenting annat än de yttersta konsekvenserna av lagen om orsak och verkan.
Och vi förstår här bättre Världsåterlösarens hänvisning till "helvetets eld", när det var tal om väsen som ännu var i högsta grad ofullkomliga, väsen som i högsta grad saknade praktiska, självupplevda erfarenheter av verkligheten och auktoriteten i budet om kärlek till nästan.
Vad skulle han väl annars hänvisa sådana väsen till?
Det är ju i sådana fall inte tillräckligt med teoretisk undervisning, det vill säga upplysning om andra väsens erfarenheter.
Endast de självupplevda erfarenheterna är här till fyllest.
När Världsåterlösaren använder formuleringen "undgår inte helvetets eld", ligger i detta inte alls något uttryck för vrede, förargelse eller någon hänvisning till straff eller hämnd från Försynens eller Gudomens sida.
Dessa ord hänvisar tvärtom till den enda existerande räddningen för väsendets vidare utveckling, dess kunskaps- eller visdomsinhämtande, utan vilket väsendet måste bli kvar på sitt mörka och primitiva stadium, ja, befinna sig helt utanför det stora kretslopp som vi här i Livets Bog kallar utvecklingsspiralen.
"Helvetet" är således i själva verket vägen till "himmelriket". Utan denna "väg" skulle djur i all evighet förbli djur, och jordmänniskor, vilket till stor del betyder rövare, mördare eller krigande, lemlästande och dräpande väsen, i all evighet bli kvar i sina mörka traditioner, sin mörka sfär, alldeles bortsett från att allt liv och därmed själva världsalltets existens då skulle vara en total omöjlighet. "Helvetet" eller "helvetets eld" är alltså en undervisning i fullkomlig livsföring, en självupplevelse av hur livet inte ska levas, en företeelse som med orubblig säkerhet träder i funktion vid varje tillfälle, såväl i det stora som i det lilla, då individen handlar felaktigt, och som undervisar honom om hans misstag och därigenom i hans medvetande och väsen med högintellektualitetens strålande ljus avlägsnar den ointellektualitet eller plågsamma primitivitet som misstaget representerar. Det var inte så konstigt att Världsåterlösaren hänvisade till denna eld i situationer då väsendena i så hög grad företrädde denna brist på intellektualitet, att de inte kunde undervisas genom hans vetande eller var i stånd att lära av andras erfarenheter. Denna hänvisning är således en lika normal och kärleksfull företeelse som alla hans så kallade "underverk". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt