Läs och sök i Tredje testamentet
| Väsendenas högst olika inställning till sin omgivning avslöjar ett mentalt växande som ytterligare formas av Världsåterlösarens och profeternas föreskrifter och ideal |
902. Som bekant skiljer sig människorna högst väsentligt åt beträffande vad de kan förmå sig till att göra mot sin nästa eller sin omgivning.
Somliga kan nännas utkräva hämnd, lemlästa och mörda andra väsen eller på annat sätt vara till obehag och besvär för omgivningen, medan andra inte på något vis nänns vara till allra minsta besvär för människor eller djur.
De har inte hjärta att se att dessa på något område blir utsatta för lidanden, utan är i varje situation helt besjälade av önskan att lindra andra väsens lidanden, sorger och besvärligheter.
Ja, de nänns inte ens plocka blommor, eftersom de i brytandet ser en viss form av lemlästning av växtens organism.
Det måste väl anses vara ett allmänt känt förhållande, att det bakom dessa jordmänniskornas högst olika inställningar till medväsendena och det övriga livet i omgivningen finns olika egenskaper eller förmågor.
Likaså är det väl oemotsägligt att dessa olika inställningar alltefter sin natur kan placeras in på en fortlöpande skala, från ett begränsat, till ett ökande och alltmer omfattande uttryck för egenskapen att inte kunna utsätta andra väsen för obehag eller lidande.
Hela vår bedömning av våra medväsens fullkomlighetsgrad grundar sig just på denna skala.
Ju mer väsendena representerar de grader på skalan som är uttryck för hämnd, förföljelse, mördande och lemlästning av andra väsen, desto primitivare och inhumanare anser vi dessa väsen vara, medan motsatsen är fallet för de väsen som representerar graderna i skalans andra ände.
Ju mer väsendena alltså representerar de grader eller steg på skalan, där man endast nänns utveckla humanitet och inte nänns utsätta andra väsen för sorger och bekymmer, och därför i större eller mindre utsträckning hellre vill ta på sig lidandena själv, desto mer utvecklade är dessa väsen enligt vår uppfattning och bedömning.
Ja, är det inte just sådana steg på skalan som ligger till grund för hela mänsklighetens kulturskapelse?
Är det inte dessa steg eller stadier som sätts upp som ideal i de högst utvecklade religionerna?
Är det inte dessa stadier som manifesteras av Kristus, Buddha och andra höga, med årtusendens auktoritet bekräftade människoledare?
Och är det inte just manifestationen av dessa grader eller utvecklingssteg som skänker befrielse från "helvetets eld"?
Men när dessa de högst utvecklade religionernas stora stiftare eller världsåterlösare, som själva representerar dessa humana eller kärleksfulla utvecklingsgrader, endast lever för att visa alla sina mindre fullkomliga medväsen på dessa utvecklingssteg såsom vägen till "frälsning" från "helvetets eld", till frigörelse från sorg och lidande, så är världsåterlösarna härigenom med om att befästa eller bekräfta, att alla dessa steg eller stadier är uttryck för ett växande som jordmänniskorna befinner sig i. Vore det inte på det viset, skulle ju världsåterlösarnas eller profeternas anvisningar eller föreskrifter vara totalt meningslösa och därmed helt abnorma. Och endast dårar vågar väl förneka dessa väsens ord som årtusendena inte har kunnat bortförklara, utan tvärtom har bekräftat som faktum och vetenskap för den utvecklade forskaren. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt