Läs och sök i Tredje testamentet
| Naturen bekräftar med orubblig auktoritet livets och Försynens gudomlighet, logik och kärlek | 905. Men denna konsekvens är ju raka motsatsen till den fullkomlighet och hårfina logik som livet självt avslöjar för forskaren såsom ett faktum, vilket framstår desto klarare, ju mer utvecklad eller intellektuell denna forskare är. Uppvisar inte varje blad på den minsta lilla växt en så fullkomlig logik eller planmässig skapelse, att växtens samlade organism måste betraktas som ett verkligt underverk? Upp ur jordens olika slags materier, stoft och mylla reser sig växtens organism som en underbar uppenbarelse av färger, teckningar, form och struktur och strålar som ett överjordiskt väsen ut över omgivningen, förskönande allt med sin färg och doft. Vad skulle jordens kolorit vara utan de stora skogarna, de gröna markerna, de blomsterfyllda ängarna? Skulle inte vårens och sommarens härskaror av små sångare då förstummas? Skulle inte kontinenterna vara döda och ofruktbara öknar utan något animaliskt liv som kunde beskåda dem? Skulle inte döden ruva där i dag tusentals strupar jublar och sjunger sina lovsånger mot skyn, och härskaror av väsen aningsfyllt söker sig mot en evig Fader? I sanning, det finns ingenting här som tyder på sadistiska krafter som grundval för livets existens. Och blir inte detta desto tydligare för oss, ju mer vi ser tillbaka på årmiljonerna i jordens stora tillblivelseprocess? Var inte jorden en gång ett "eldhav", en värld av flytande metaller? Och var den inte ännu längre tillbaka en glödande gasmassa, förtätad av lysande dimmor? Och var inte dessa lysande dimmor reaktioner av icke-fysiska krafters begynnande opererande med de två kosmiska grundenergierna "tyngd" och "känsla" eller världsalltets eld och köld? Blev inte resultatet härav den animaliska värld som vi i dag representerar? Blev inte de glödande och kokande materierna till en värld full av animaliska, tänkande väsen, omgivna av himmelska ljud? Vad är de blå oceanernas solglittrande vågor? Vad är deras dånande bränningar mot väldiga klippor? Vad är kontinenternas skyhöga bergstoppar och avgrundsdjupa klyftor? Vad är de solglödande alptopparna? Vad är den färgstrålande morgon- och aftonrodnaden? Vad är vattenfallens brus och den stilla bäckens fördolda flöde djupt inne i den täta skogen? Vad är gökens rop, trastens sång och näktergalens drill i den ljusa sommarnatten? Vad är årstidernas skiftande scenerier, ja, vad är allt detta som gemensamt går under beteckningen "naturen"? Är det inte en jordens beklädnad eller utrustning, genom vilken en högre makt gjort den nedkylda eldmassan till en boplats för fysiska väsen? Är inte allt detta en enda lång rad av smekningar till glädje, välbefinnande och beundran för denna himlakropps samtliga invånare? Är det inte just dessa företeelser som har utvecklat eller skapat diktare, konstnärer, författare och vetenskapsmän? Och skänker inte Försynen genom solens sken både värme och ljus till alla animaliska väsen på denna himlakropp? Ser vi inte att skogarna, markerna, ängarna – förutom att de utgör en dekorativ prydnad – i själva verket är denna himmelska bonings dukade matbord? Kan inte alla här bli mättade? Kan inte alla få en plats i solen, få värme och ljus? Kan inte alla, på ett eller annat sätt, se naturen? Om inte, så är det inte för att jorden saknar de åtrådda värdena. Ljus och värme, födoämnen och näringsmedel samt naturskönhet finns redan i överflöd i förhållande till det antal levande väsen som ska bo inom dess sfär. Omskapelsen av eldhavet, förvandlingen av de flammande och kokande materierna, lämnar således här intet övrigt att önska. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt