Läs och sök i Tredje testamentet
| Jordmänniskorna är ännu inte färdiga väsen och är därför inte i kontakt med det fullkomliga stadium för animaliskt liv som jorden genom sin förvandling redan är i stånd att erbjuda dem |
907. Jordklotet har alltså på sin yta alla betingelser för skapandet av ett fullkomligt harmoniskt människorike.
Denna sida av saken är alltså helt i sin ordning.
Vad som däremot ännu inte är färdigt i den stora förvandlingsprocessen, är de levande väsendena själva.
Inte ens hos de i utveckling längst framskridna väsendena, jordmänniskorna, har mentaliteten ännu kommit i harmoni med de överflödande rika livsbetingelser, de väldiga resurser, som de besitter i form av jordklotet.
Deras ursprungliga, djuriska självbevarelsedrift, som ju är mer baserad på själviska begär och kroppens fysiska kraft än på intellektuellt eller osjälviskt tänkande, är naturligtvis orsaken till att väsen med djurisk natur, djuriska krafter och begär, djurisk makt och list, kastar sig över de åtrådda livsvärdena utan hänsyn till om detta kommer att vålla andra väsens död eller lemlästning, bara de kan rädda eller upprätthålla sitt eget liv.
Eftersom jorden är så rikt utrustad att den kan bjuda varje enskild jordmänniska ett överflöd av lyckobringande och välfärdsskapande livsbetingelser, är det alltså tydligt att väsendenas inställning till denna rikedom är långt ifrån färdig. De flår och skinnar varandra, skapar sorg, lidande, lemlästning, de mördar, dräper och skövlar omkring sig för att skaffa sig fysiska eller mentala tillgångar som de tillsammans äger i ett sådant överflöd, att de omöjligt kan förbruka allt. Medan jorden färdas fram genom rymden och inhöljer sina passagerare i ett överflöd av alla nödvändiga tillgångar för deras liv i välbefinnande och lycka, så dräper och mördar dessa väsen varandra med förfärliga pino- och mordredskap eller dråpverktyg. Ja, de kan inte alls se den gudomliga rikedom som de rent av vadar fram i. De har besudlat allt med sitt blod. Sfärernas gudomliga harmonier överröstar de med sina dödsskrin och jämmerrop. "Gråt och tandagnisslan" hörs från deras himmelska farkost, som annars så harmoniskt, skönt och lysande svävar fram genom den oändliga rymden, badande, värmd och färgad i solens strålande atmosfär och med utsikt till andra himmelska ljuskällor, solsystem, sfärer och boningar i Guds eviga värld. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt