Läs och sök i Tredje testamentet
| Den i materien eller ämnena boende energin eller kraften kan endast existera såsom identisk med mikroväsens kollektiva medvetandeyttring |
921. De kontraster i analysen av livet som väsendena alltså i särskilt hög grad är ovetande om, och som gör att de därför måste leva i denna mystik eller denna övertro med åtföljande obehagligheter, är den sida av livet som hör samman med begreppet reinkarnation eller återfödelse.
Likaså är väsendena ju ännu ovetande om sitt eget jags djupaste natur och dess övermedvetande bortom reinkarnationen eller jordeliven.
Det är självklart att denna omfattande brist på kännedom om livets högsta detaljer måste ge upphov till att väsendena inte kan få en verkligt klar, dagsmedveten, sann och orubblig analys av livet, utan att detta i stället måste bli ett mysterium för dem.
Men hur skulle väsendena kunna komma i besittning av denna kännedom, om den inte blev tillgänglig för såväl dagsmedveten fysisk som andlig upplevelse?
Och är det inte just en sådan tillgänglighet som skänks individen genom det förhållandet att han kan skapa sig organismer av såväl fysiska som andliga materier?
Ja, hur skulle väl mentalitet eller medvetande kunna skapas dem förutan?
I och med att jaget, det eviga "något", genom sitt övermedvetande kan attrahera materierna och i form av organismer knyta dem till sig, och genom dem konstatera andra materiers verkningar eller reaktioner, upplever det livet. Utan dessa reaktioner, som i själva verket är detsamma som tankar, förnimmelser och viljeutlösning, skulle således all upplevelse av liv vara en omöjlighet. Jaget måste i så fall vara en evigt oupplevd stillhet. Ingen tanke, ingen vilja, ingen förnimmelse och därmed ingen rörelse. Ett för evigt oupplevt "något" skulle då representera världsalltet, men för vem, vad eller vilket? Något som inte kan uppleva, och något som inte kan upplevas, blir ju förnimmelsemässigt lika med "intet". Jaget eller det eviga "något" kan alltså genom sin anknytning till materierna, genom sina organismer, självt uppleva och upplevas. Det är givet att detta jag alltid måste existera före och efter dessa sina materieanknytningar eller organismer, annars måste det ju självt utgöra en eller annan förgänglig materiekombination med en viss "ålder". Materiekombinationen eller organismen skiljer sig alltså från själva jaget på så sätt att den har en "början" och ett "slut", och därigenom rymmer den begränsning som gör den tillgänglig för direkt förnimmelse, medan jaget är otillgängligt, just därför att det är identiskt med begränsningens upphov eller verkliga skapare. Själva upplevelsen av livet är således i verkligheten endast en kedja av de beröringar med materierna som jaget åstadkommer. Medan jagets organismer utgör de största, tyngsta och mest fundamentala av dess beröringar med materierna, utgör dess tankar de allra finaste och lättaste företeelserna i den process som kallas livet. Vad är då en tanke och vad är en organism? Ja, i princip är de i själva verket samma sak, nämligen uttryck för liv, det vill säga medel varigenom livet uppenbarar eller manifesterar sig. Livet i sig självt är således endast jagets beröring med materien. Denna beröring kommer i sin tur till uttryck i en kombination av materia. Det är detta kombinerande vi kallar "skapande", medan vi betecknar den färdiga kombinationen som "det skapade". Det förnämsta och mest uttrycksfulla av "det skapade" är alltså jagets organismer. Av dessa är ännu endast den fysiska allmänt känd, eftersom de andra organismerna inte kan förnimmas direkt på det fysiska planet. Då dessa organismer, som nämnts, endast är materiekombinationer, skapade eller uppbyggda på jagets egen befallning eller önskan genom såväl automatfunktion som rent dagsmedveten vilja och kunskap, är de förgängliga. Ingen materia, det vill säga ingen av de sju grundenergierna, förekommer renodlad, utan framträder i redan kombinerad form överallt där jaget ska använda den som material för sitt skapande. Detta betyder i sin tur att materien redan är tagen i besittning av de jag från underliggande mikrospiraler som är i färd med att manifestera sina önskningar och begär genom den. Det är på grund härav som all materia, alla ämnen, är uttryck för energi eller kraft. Och det är i enlighet härmed som vi över huvud taget kan förnimma. Att vi med vårt smaksinne kan skilja mellan salt och socker, beror enbart på att saltets energi verkar på vår tunga på ett särskilt sätt, medan sockrets verkar på ett annat sätt. Som det är med salt och socker, så är det med alla andra ämnen utan undantag. Ämnets natur bestäms uteslutande av den energiform eller den kraft som det representerar. Men den kraft som det utlöser kan inte komma av "intet". Den kan, liksom vår egen kraftutveckling eller manifestation, endast vara uttryck för liv, det vill säga: vara tanke, vilja och handling. Detta är visserligen inte utan vidare tillgängligt för det fysiska ögat när objektet är väsen av för oss mikroskopisk karaktär. Här är det omöjligt att med den fysiska synen se de enskilda individerna. Endast där de uppträder i miljontal, kan deras sammantagna organismer och den viljeutlösning, det medvetande och begär som de genom organismerna manifesterar, rent kollektivt eller genom en samlad kraftmanifestation påverka våra sinnen som en särskild natur, energi eller kraft. Det är denna kraft som vi smakar, luktar, känner eller förnimmer. Saltsmaken liksom sockersmaken är således kollektiv medvetandemanifestation av mikroväsen eller väsen i mikrospiraler. Då vi inte fysiskt kan se de enskilda individerna, utan endast kan se eller märka deras samlade framträdande, deras samlade energi eller kraftmanifestation, kallar vi synen av denna mikrovärld för "ämne" eller "materiemassa". I detta fall har vi alltså genom salt- och sockersmaken registrerat de två "materiemassorna" som "salt" och "socker". Allt som vi över huvud taget kan iaktta av ämnen eller materiemassa, alltifrån den flammande elden till isen eller snön, utgör alltid utan undantag ett område av kollektiv medvetande- eller livsmanifestation av väsen i mikrospiraler. Att dessa mikroväsen inte alltid är så långt framme i spiralkretsloppet att de har dagsmedvetande på det fysiska planet, ändrar ingenting i denna princip eller den här gjorda analysen. Innan de kan nå ett sådant tillstånd, måste dessa små väsen i mikrokosmos, likaväl som väsendena i mellankosmos, först få en undermedvetandefunktion på det fysiska planet – just den funktion som vi här känner i form av manifestation och livsuttryck hos växtrikets och mineralrikets väsen, innan det dagsmedvetna tillståndet kan uppstå. Deras manifestation på det fysiska planet är då en ren automatfunktion, analog med våra egna organismfunktioner, såsom blodomlopp, körtelverksamhet, matsmältning etc. Till de materier eller ämnen, vars individer eller jag ännu bara har undermedvetandefunktioner på det fysiska planet, hör all den materia som benämns "mineralmateria" eller "mineralämnen" samt i stor utsträckning de "vegetabiliska ämnena", medan de animaliska materierna utgörs av det kollektiva framträdandet av mikroväsen med dagsmedvetande på det fysiska planet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt