Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför vi inte i evighet kan behålla vår nuvarande fysiska organism | 922. Då således all "materia" eller alla "ämnen" är levande väsen, och eftersom det i materien uppträdande karakteristiska vibrationstillståndet eller energimanifestationen är livsfunktioner, inveckling och utveckling eller spiralkretslopp för dessa små individer, på samma sätt som våra egna livsfunktioner och viljeyttringar är spiralkretslopp för oss, så är det givet att vi inte i all evighet kan behålla de materier eller ämnen som våra organismer är uppbyggda av. Mikroväsendenas spiralkretslopp försiggår mycket hastigare än vårt eget kretslopp, vilket betyder att kontakten – hur fin den än må vara – mellan jagets organismskapelse och de ämnen eller materier som upprätthåller denna, inte kan manifesteras oavbrutet. Då den samlade organismen är uppbyggd av materier som representerar levande väsen från de mest skilda spiralkretslopp, måste man förstå att en fullständig kontakt mellan dessa olika levande väsen eller livsformer i en organism endast kan upprätthållas under en mycket begränsad tidsrymd. Denna tidsrymd utgörs av den period, under vilken organismens ledande livsformer var för sig passerar ett avsnitt i sin egen spiral, som någorlunda motsvarar det spiralavsnitt som organismens upphov självt representerar i sin spiral. Till sådana ledande livsformer i organismen hör de bärande organen, såsom hjärta, hjärna, lever, lungor etc. Då dessa alltså principiellt utgör livsformer, är levande väsen, är de också underkastade spiralkretslopp. Men då de tillhör "yngre" spiralkretslopp än det som upphovet till organismen representerar, är begreppet "tid" i motsvarande grad annorlunda för dessa väsen än för nämnda upphov. En tidsrymd som för upphovet till organismen utgör till exempel sjuttio år, betyder för ett av livsorganen ett mycket längre eller ett åtskilligt större mått av tid. Och för sådana organ i organismen som tillhör ännu yngre kretslopp, kan makroväsendets sjuttio år betyda århundraden, årtusenden eller ännu mer, ju längre ned vi kommer i mikrospiralerna. Att väsendenas normala jordeliv är av högst olika tidslängder, är ju ett uppenbart faktum. Om vi nu tänker oss ett väsen, vars normala fysiska liv endast utgör ett dygn, så måste väsendet principiellt inom detta dygn uppleva såväl sin barndom och ungdom som sin mogna ålder och ålderdom. För att uppleva detsamma måste en jordmänniska förbruka omkring sjuttio år. Eftersom en sådan tidsrymd utgör cirka 25 550 dygn, innebär detta alltså att dygnsväsendet upplever sitt jordeliv 25 550 gånger hastigare än jordmänniskan. Det är här uppenbart att tiden är helt annorlunda för ett sådant väsen än för jordmänniskan. På samma sätt är tiden också annorlunda för organen i vår organism än för oss själva. Och det är givet att detta inte kan undgå att skapa synliga verkningar i vårt framträdande eller vår manifestation. Det är ju också på denna väsendenas olikartade tidsupplevelse som hela reinkarnationsprincipen liksom vår upplevelse av livsstadierna barndom, ungdom, mogen ålder och ålderdom beror. Utan dessa inbördes olikartade former av tidsupplevelse skulle inget väsen kunna framträda som barn eller vuxen, som gammal eller ung, och "födelse" och "död" skulle vara otänkbara samt varje form av manifestation därmed utesluten. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt