Läs och sök i Tredje testamentet
| Förnimmelserna av behag eller vällust genom den älskade och genom naturen är identiska | 929. Visserligen känner jordmänniskan inte samma styrka i vällustupplevelsen genom naturens smekning som genom den älskades, men detta beror som nämnts inte på någon princip- eller artskillnad, utan endast på en gradskillnad mellan de två smekningsutlösningarna. Behagsförnimmelse är behagsförnimmelse hur den än yttrar sig. Skillnaden ligger endast i en starkare eller svagare utlösning av denna förnimmelse. Men detta förhållande, att den intima akten just förekommer i en skala av grader, från en mindre stark till en starkare utlösning, ger ju upplevelsen dess detaljer eller kolorit. Utan denna kolorit skulle den vara helt "färglös". Den skulle inte som nu kunna framträda i någon kulmination eller högsta manifestation. Ett tillstånd som ständigt var ett och detsamma skulle ju inte kunna representera en sådan "högsta" manifestation. Men om det inte fanns någon "högsta" manifestation för vällustförnimmelsen, skulle det inte heller existera någon "lägsta" manifestation av akten. Och om det varken fanns någon "högsta" eller "lägsta" manifestation av akten och denna alltså måste vara ett för evigt konstant tillstånd, skulle individen varken kunna förnimma kulmination eller vila i förnimmelsen av akten, och vore då helt ur stånd att uppleva "hunger" och "mättnad", "vällust-" eller "behagsförnimmelse". Men därmed skulle denna akts gudomliga värde eller livgivande kraft vara totalt försvunnen, eftersom vällust- eller behagsförnimmelse enbart kan existera som tillfredsställande av hunger eller begär. Men ett liv utan tillfredsställande av hunger eller begär är inte något liv. Det skulle endast kunna utgöra den totala stillheten, ja, måste vara ett existerande "intet". Men alla fakta ger ju vid handen att livet inte är ett "intet", utan ett "något". Att behags- eller vällustkänslan uppträder i grader från hunger till mättnad, är således i verkligheten detsamma som livets kolorit. Livet uppenbarar sig här för oss som en orgie i behags- eller vällustnyanser, ända från de mörkaste eller nattsvarta skuggformationer till de mest bländande och strålande solskensperspektiv. Mellan dessa två ytterpunkter färdas det levande väsendet i en överflödande detaljrikedom av glädjeförnimmelser i färgskalans alla skiftande scenerier. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt