Läs och sök i Tredje testamentet
| Livssubstans nr 39 – "Det timliga" (det platsbundna något). Livssubstans nr 40 – "Det eviga" (det fria något) |
952. Men då ovannämnda två förnimmelser, som är livsupplevelsens grundanalys, alltså är orubbliga fakta, blir det likaså ett orubbligt faktum att det levande väsendets kosmiska grundanalys till sin natur skulle vara totalt omöjlig i varje situation, där den inte är baserad på just dessa livsupplevelsens två grundprinciper.
Eftersom ett ting inte samtidigt kan utgöra sig självt och sin egen motsats – man kan till exempel inte stå upp och på samma gång sitta ned, liksom man inte samtidigt kan ropa högt och tiga stilla – framstår det som ett faktum att det levande väsendet i sin analys måste bestå av två principiellt skilda delar.
Det måste utgöra en "platsbunden" del och en "frigjord" del.
Hur skulle livsupplevelsen annars kunna utgöra de två ovannämnda förnimmelserna?
Men vad är nu den "platsbundna" och vad är den "frigjorda" delen?
Ja, den frågan är ju lätt besvarad.
Allt som inte kan vara på två ställen samtidigt är "platsbundet".
Och detta gäller ju allt som är direkt tillgängligt för förnimmelse, såsom organismer och allt som innefattas i begreppet "materia" eller "ämnen".
Allt som vi där kan peka på är begränsat.
Det har mått och vikt och är därmed "platsbundet" på alla sätt och vis.
Om det därför endast existerade organismer eller materia, det vill säga allt det "platsbundna", hur skulle då förnimmelsen av "frigjordhet" kunna existera?
Det som inte existerar, kan ju inte förnimmas.
Det finns alltså "något" som inte är "platsbundet". Då det inte är "platsbundet", kan det varken ha mått, vikt, färg, volym eller något som helst slag av analys utöver denna enda: "något som är". Att det just utgör "något som är", blir ett faktum genom förnimmelsen av dess existens i form av "frigjordhetsförnimmelsen". Denna utgörs alltså av vår förnimmelse av oss själva som "åskådare" till vårt eget liv. Denna vår förnimmelse är således i verkligheten en indirekt upplevelse av "självet" eller "jaget". Att vi verkligen har denna förnimmelse, har ju också för länge sedan blivit ett faktum genom det förhållandet att vi varit tvungna att i språket skapa uttryck för den. Det är denna förnimmelse vi tillkännager när vi till exempel säger: "jag såg", "jag kände", "jag gick" eller liknande. Ordet "jag" uttrycker alltså den sida i vårt väsens natur som är "åskådare" till det som sker, medan de efterföljande orden, "såg", "kände" och "gick", inte är uttryck för själva jaget, utan för det som jaget upplever eller är "åskådare" till. Det levande väsendets analys visar sig således bestå av "det upplevande" och "upplevelsen". Av dessa två faktorer är alltså jaget "det frigjorda" och "upplevelsen" "det platsbundna". Eftersom en "plats" eller "platsbundenhet" hör in under "det som upplevs", kan den alltså inte utgöra någon analys av själva jaget. Detta jag kan därför inte på något som helst vis vara "platsbundet". Endast upplevelsen kan vara bunden till en "plats", ett "ställe". Men att vara bunden till en "plats", är i princip inte bara att befinna sig på ett eller annat ställe, utan betyder i realiteten ett tings alla former av begränsning, vilket, som vi tidigare berört, innebär dess mått, vikt, volym, omfång, hastighet etc. Det levande väsendets identitet utgörs således av två orubbliga realiteter: "det platsbundna något" och "det fria något". Då "det platsbundna något" utgör allt det begränsade, allt det obeständiga eller föränderliga, har det i vårt dagliga liv blivit kallat "det timliga". Då "det fria något" inte utgörs av det som är föränderligheten, utan är dettas "åskådare", "skapare" eller "upphov", och då föränderligheten alltså inte kan vara detta upphovs analys, varför det till sin natur måste vara evigt oföränderligt, har detta "något" i vår dagliga tillvaro blivit kallat "det eviga". Dessa två faktorer är alltså absolut orubbliga i varje levande väsens analys, i och med att "det timliga" utgörs av "det som upplevs" och "det eviga" av "det som upplever", och vi ska här kalla "det timliga" för "livssubstans nr 39" och "det eviga" för "livssubstans nr 40". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt